Självskadebeteende

26.06.2022
När jag är arg eller disappointed på mig själv så brukar jag riva mig själv. Har ett par ärr från det också. Jag har hållt på med detta sen jag var kanske 10 år och jag river oftast mina ben, armar, fötter för att det är lättare att riva där men när jag e riktigt förbannad brukar jag riva mig i pannan. Jag undrade om vad jag kan göra istället för alla tycker det är fel Självskadaren
Tessi klippt

Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar

27.06.2022

Hej,

Precis som du skriver så är självskadebeteende någonting som man kanske tar till som ett sätt att hantera besvikelse eller ilska. Du skriver att det är någonting du har gjort sedan du var runt tio år gammal, och det kan som barn kännas som ett sätt att få utlopp för sina känslor då man kanske saknar ord att beskriva dem eller andra sätt att handskas med sina känslor, men det skulle vara viktigt för dig att nu hitta ett annat, och mer hållbart sätt.

Du inser antagligen att det att du skadar dig själv gör mer skada än nytta. Det finns ingen anledning till att du skulle försöka bestraffa dig själv ytterligare då du känner besvikelse över dig själv - eftersom själva känslan är ett tillräckligt stort straff i sig. Det sätt som oftast hjälper bättre i långa loppet är att tala om det. Att säga högt hur man känner, även om det handlar om känslor som man själv kanske skäms över. Försök tänka på hur du skulle förhålla dig till saken om det inte handlade om dig själv utan om din bästa vän. Vad skulle du säga till hen i en liknande situation och skulle du inte önska att hen berättade ärligt om sina känslor istället för att vända ilskan mot sig själv?

Det du kan testa istället för att riva dig själv är att t.ex. gå på en promenad/gå och springa eller att gå duschen. Jag önskar att du skulle fokusera på att ge dig själv tröst de gånger du känner ilska och besvikelse istället för att straffa dig själv ytterligare. Så då impulsen kommer över dig att självskada så försök att göra ett medvetet val att avbryta det du håller på med och gå ut. Sedan då känslorna lugnat sig lite så kan det vara bra att försöka skriva ner dem eller att tala med någon - för att få tankarna ur dig istället för att bära omkring på dem.

Om du inte upplever att du kan tala med t.ex. en vän eller förälder så kan du kontakta hvc och se om det finns någon möjlighet att besöka någon där för att tala, och då skolan börjar igen i höst har du igen tillgång till t.ex. kuratorn, psykologen eller någon annan i skolans personal.

Du är värdefull och du förtjänar att bli behandlad väl, både av alla andra och av dig själv.

Kram,

Tessi

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej, jag tänkte jag skulle åka på kryssning med min pojkvän som är 18+ och jag själv är 17. Kan jag göra de eller behöver jag nåt slags intyg?
Läs mera

Hej jag har en hund som har tuggat sönder min 500€ plattång jag undrar om det finns nån ställe som skulle kunna laga den (sladden ör helt av)
Läs mera

Hej Decibel:) Vill först börja med att tacka er för det arbete ni gör för unga. Det är så skönt att veta att man kan skriva hit om det är något man funderar på utan att bli dömd av någon. Så tusen ta...
Läs mera

Kör på motorvägen varje dag och jag vill köra in i en stolpe i 140km/h. Idag har jag fått nog på livet det blir ju aldrig bättre har försökt allt men har så jävla ångest å ja e så jävla värdelös på al...
Läs mera