Sjuk

30.11.2015
Hejsan. Jag tror på riktigt att jag är sjuk i huvudet. Detta har jag nu trott i några år, för att enligt min synvinkel är jag inte normal. T.ex jag är i stort sätt inte kapabel att visa känslor, jag är helt känslokall. Jag har aldrig gillat eller varit kär i någon, aldrig tyckt synd om någon och inte heller någonsin visat någon sorts medkänsla. Inte heller mot min familj fästen jag vet att jag älskar dom.
Min humor är helt vriden. Kan inte ens beskriva hur sjuk den är. Några inom mitt kompisgäng har någotsånär samma men inte alls på samma nivå. Vad är er åsikt? Detta jag skrivit är bara toppen av isberget.

Ungdomsinformatören Sanna svarar

03.12.2015

Hejsan, nu vet jag ju inte så mycket på vilket sätt du tänker att du skulle vara onormal. Vi är alla olika på att visa känslor, vissa är jätte öppna och vill kramas hela tiden och sånt, medan andra kan tycka att för mycket gullegull blir fånigt. Det finns inget som är mera rätt eller fel än det andra. Vi är bara olika personligheter. Det beror på vår uppväxt, våra gener och vad vi råkar ut för i livet. Alla våra upplevelser formar oss till de personer vi är. Både de bra och de mindre bra.

Du skriver att du aldrig varit kär i någon eller tyckt synd om någon eller ens känt någon medkänsla med någon, men att du ändå vet att du älskar din famlij. Hur vet du det? Vad är det som ändå gör att du älskar din familj? Jag tror nog att du kan känna dehär känslorna, men du kanske inte riktigt släpper fram dem. Många gånger blir vi av vår omgivning formade till att vara en viss typ av personer. Folk börjar förvänta sig att vi ska vara på ett visst sätt och så börjar vi automatiskt bete oss enligt de riktlinjerna. Det finns ingen gräns för i vilken ålder man borde bli kär, vissa blir det redan i dagis och någon annan kanske hinner fylla 30 innan man känner de rätta känslorna för någon.

Nu vet jag ju inte hurudan humor du har :) Men vi har alla våra egenheter, många tycker att jag är kvar i kiss och bajsåldern pga min humor ibland. Gärna vill vi ju umgås med folk som roas av liknande saker som vi själva så oftast brukar våra vänner skratta åt ungefär samma saker som vi själva. Man kan väl säga att all humor som inte skadar en själv eller någon annan på något sätt är bra. Börjar ens humor gå ut över någon annan, som att man tycker det allra roligaste är när det går illa för någon annan eller om man alltid skrattar ÅT någon annan så borde man jobba lite med sig själv. Men om ens humor bara är av det lite annorlunda slaget så tycker jag man ska få ha den humor man har.

Överlag så länge man inte skadar vare sig själv eller någon annan så är det nog helt ok att inte vara stöpt i exakt samma form som alla andra.

Hör gärna av dig igen om jag missförstått eller om du tycker jag har bort något.

Hälsar ungdomsinformatören Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Ja känner att jag är är nära på ti fall över kanten. Jag har varigt deprimerad i 5 månader har gått till kuratorer skolcouchen och sånt men mitt mående blir int nå bättre. Vad finns det jag kan göra,...
Läs mera

Jag har så himla mycket ångest. Vad som än händer får jag ångest. Jag har jävligt mycket prestations ångest och så himla höga krav på mig själv. Om jag får mindre än 9,5 i vitsord blir jag besviken oc...
Läs mera

Hur tar man första steget om hjälp? Jag har försökat jätte många gånger men det känns verkligen omöjligt. Jag får aldrig några ord ur mig och jag vågar inte fråga om hjälp heller för jag vet ändå att ...
Läs mera

Hej decibel vi är en stor kompisgrupp där en inte mår så bra och vi vill hjälpa henna men vet inte hir
Läs mera