Jag är ganska säker på att jag har dysthymi. Symptomen passar nästan exakt in på mig. Har känt så i mer än 1 år men det är inte det jag funderar på tänkte bara att det kan ha nåt att gör med det andra.
Vet inte hur jag ska skriva men jag försöker. Jag har våldsamma tankar om att skada andra, i dessa tankar skadar eller dödar jag andra, oftast personer jag av någon anledning inte tycker om. Jag har mycket makt och folk är rädda för mig, jag är så som de heter på engelska "infamous".
Kommer inte ihåg hur länge jag har haft såna tankar, kanske några månader men det har inte varit ofta och flera veckor kan ha gått utan tankarna. Förut var det inte så farligt, jag "dagdrömde" om det men jag visste helt klart att det bara var en fantasi och att jag inte skulle göra det påriktit. Men den senaste veckan har de blivit värre.
Tankarna är mer "Specifika" och jag kan inte sluta obsessa över dem. Jag kan dagdrömma mitt på lektionen.
Jag nästan ser tankarna framför mig. Grejjen är att jag njuter av dessa tankar och känner en sorts glädje av dem. Jag liksom dras till att tänka på att skada andra men jag börjar blir rädd för mig själv. Jag skulle iallafall inte göra det påriktit, man vill ju inte förstöra sin framtid haha.
Funderar på att gå till kuratorn eller någon psykolog pga dysthymin eller vad det nu är men man kan ju inte berätta för en psykolog/kurator att man har lust att slå ihjäl klasskompisen. De har ju tystnadsplikt men de måste väl berätta vidare om det finns risk för att man skadar sig själv eller nån annan?
Om man nu skulle berätta det jag skrev för en psykolog eller nån vad skulle hända då? Blir man insatt nånstans?
Blev skit råddit men det är svårt att förklara nåt man själv inte ens förstår.
Vill gärna ha svar inom några dagar, förstår att ni har andra frågor att svara på också men jag mår bara skit å vill bara ha svar. Sjuk i huvudet
Psykiatriska sjukskötaren/psykoterapeuten Camilla svarar
Hej på dej!
Vad modigt av dig att våga skriva hit och berätta om detta. Jag förstår att du varit lite tveksam att våga berätta om dessa tankar för någon. Du frågar om du blir insatt någonstans om du skulle berätta t.ex. för skolpsykologen eller kuratorn att du tänker såhär. Svaret är absolut NEJ. Tankar på att skada och döda andra människor är bara tankar och långt ifrån handling. Du nämner även att du inte skulle kunna utföra något sådant på riktigt eftersom du vet hur det skulle påverka resten av ditt liv. Det tyder på att du är väl medveten om vad som är rätt och fel att göra.
Det är ganska vanligt att man i din ålder kan ha tankar och fantasier om att man har en slags total och gränslös makt över världen och andra människor. Man har behov av att känna sig allsmäktig och styra över andra. Precis som du skriver handlar dina tankar om att du gör dessa saker mot personer du av någon orsak inte tycker om. Vad har dessa personer gjort mot dig på riktigt? Har de gjort dig besviken? Har de gjort dig ledsen? Har de kränkt dig genom att frysa ut dig? Vad det än är, så har det väckt starka negativa känslor hos dig. Har du haft möjlighet att tala med dessa personer och uttrycka hur det känns för dig när de gör det de gör? Om det inte funnits sådana möjligheter så lämnar du ensam med dessa känslor och då börjar du istället i dina fantasier ställa dem till svars för hur de fått dig att känna.
Du skriver att du börjar bli rädd för dig själv då du inte kan sluta tänka på tankarna. Du nämner även att du läst mycket om dystymi och du tycker att det passar in på dig. Detta är två bra orsaker till varför du verkligen ska gå och prata med någon om detta. Dina tankar kan bero på din dystymi och dystymin kan påverka dina tankar. När du delar dina tankar med någon annan så blir det genast lättare att stå ut med dem. Du vet att någon annan också vet om vad du tänker och bara det gör dem mindre skrämmande. Och du behöver verkligen inte vara rädd för att du blir inlåst någonstans!
Allt gott!
Hälsar Camilla Pitkänen
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar