Kuratorn och tystnads plikt.

Hej prkle!

Jättebra att du skrev åt oss! Det är ju inte alls bra överlag att känna att man inte riktigt vågar lita på någon som man öppnat sig för. Vi vill inte att det här ska lämna som en gnagande sten i skon för dig, så att säga, så vi tog tag i det direkt. Nu har vi pratat med en kurator vi känner privat - säkert inte någon av de som finns i din skola - om det här med tystnadsplikt i allmänhet och hur kuratorer borde jobba.

Hon berättade att varje kurator verkligen anstränger sig hårt för att alla överenskommelser alltid ska vara så klara och tydliga som möjligt så att både eleven och kuratorn är absolut medvetna om vad som gäller. En kurator ska nog alltid komma överens om med eleven om exakt om vad och med vilka andra människor och varför de kan berätta något utanför kurator-rummets fyra väggar. De enda undantagen är när det är stor risk att den här eleven ska allvarligt skada sin egen hälsa, skada någon annans hälsa (både fysiskt och psykiskt) eller när det handlar om ett allvarligt brott. Det här gäller alltså när det är för elevens bästa som kuratorn berättar till andra som också kan hjälpa eleven, när eleven annars skulle fara väldigt illa. Ibland MÅSTE kuratorn berätta vidare för att problemet är så allvarligt och farligt att kuratorn inte kan hantera det ensam utan behöver hjälp av tex lärare, polis, socialarbetare, psykolog eller föräldrar - men då berättar hon/han det alltid åt eleven och framförallt varför. Är det riktigt allvarligt, så kan kuratorn ingripa mot elevens vilja, men då berättar hon/han det alltid för eleven. men det kan vara svårt för en kurator att veta alla gånger var "gränsen" går för när det är så pass allvarligt att eleven behöver mer hjälp, dvs att någon annan också måste få känna till problemet.

Skulle de inte följa de här arbetsreglerna, så skulle ju snart alla elever tappa förtroendet för dem och då skulle de inte kunna jobba. Förtroendet från eleverna är det viktigaste och mest värdefulla de har. De är bara människor, de här kuratorerna, så visst kan misstag ske. Men överlag är alltså kuratorer väldigt noga med att eleven ska känna att kuratorn går att lita på. Deras främsta jobb är ju ändå att hjälpa eleverna att börja må bra - inget är så viktigt som det.

Ett problem är ibland att eleverna själva säger saker och ting högt så att lärarna hör, eller berättar åt någon kompis som blir orolig och pratar med läraren eller någon annan vuxen. Då kan det ju verka som om kuratorn har pratat även om hon/han inte gjort det.

Det är verkligen synd att du känner det såhär. Det verkar som om det skulle ha skett ett missförstånd eller misstag. Hoppas du vågar ta kontakt med din kurator så att saken blir utredd er emellan. För som sagt, annars kanske det här lämnar som en skavande sten i skon och påverkar hur mycket du vågar lita på andra människor i framtiden. Det skulle vara jättebra om du talade med din kurator igen - du har rätt att veta hur det gick till när lärare fick veta om dig, så du kanske kunde ge henne/honom en chans att förklara? Och be om ursäkt om det är så att du behöver en ursäkt för att må bättre.

Hoppas också att inte andra unga som eventuellt läser din fråga och vårt svar nu börjar tvivla på sina egna kuratorer. Det finns inte många vuxna i en vanlig ungdoms liv som har till sin endaste och största arbetsuppgift att hjälpa ungdomar och det är synd om andra unga "drar öronen åt sig" av den här händelsen.

Hoppas det reder upp sig! Stooooor kraaaaaam <3
Hälsar ungdomsinformatören Liselott