aa

Hej!

Vi förstår absolut att du känner dig ensam och orättvist behandlad. Det är inte lätt att känna sig förbisedd... och börja undra om det är något fel på en själv. Det sista där kan vara det som fräter sig djupast i själen, om man börjar tvivla på att man ens duger att vara kompis med.

Men på frågan "är det något fel på mig" ska man ändå aldrig svara varken ja eller nej på. Se, alla har vi bra sidor och dåliga sidor. Ibland syns de dåliga sidorna bara när man speglar sig mot vissa människor, medan de kan vara styrkor tillsammans med andra personer. Säg att du är jätteintresserad av datorer och är bra på vissa spel. Då kanske kompisar, som mest gillar fotboll eller att skruva med mopeden, tycker att du är tråkig. Men med andra killar, som själva älskar att spela de här spelen, så blir du plötsligt genast en uppskattad medlem i gänget. Eller tvärtom ifall du är mopedkillen som bara umgås med spelare.

Sedan så är ingen av oss född till den perfekta vännen. Vänskap är något vi börjar lära oss redan i sandlådan på dagis, och vi kan varendaste en av oss alltid bli bättre vänner. Så fastän de skulle tycka att det är något visst fel på dig, så är det högst troligen något du kan rätta till, en egenskap eller okunskap du kan slipa bort tills den inte stör längre i dina vänskapsrelationer. Fast alltför mycket ska man ju inte behöva ändra på sig för andra människors skull. Säg igen att du är spelartypen: då ska du ju inte behöva lära dig spela fotboll bara för att få hänga med vissa killar på fritiden. Istället kanske du då ska söka dig till mera likasinnade.

Och likasinnade FINNS nog alltid, även på små orter där alla kännt varandra sedan dagis. Det är bara det att man kanske inte alltid ser dem. Vi brukar oftast hålla oss till samma människor av gammal vana. De känner man, så de känns trygga, medan till och med klasskompisar man inte brukar umgås med kan kännas som nästan främlingar. Men det kanske finns folk i din närhet, tex i skolkorridoren, som du har mera gemensamt med än du tror - för du har aldrig riktigt tagit reda på. Och gemensamma saker kan lika gärna vara att ha samma typ av humor som att gilla samma spel för tillfället. Tänk om det finns någon jättehärlig typ en årskurs under eller över dig? Eller en tjej? I din ålder kan man ju faktiskt bli kompisar med tjejer också - har du prövat? Det finns ju tex en massa tjejer som gillar spel, vad är det som säger att du inte skulle kunna ha något gemensamt med en tjej?

Det kan ju vara så enkelt med dina tre kompisar nu att ni vuxit ifrån varandra. Det är få vänskaper som håller från sandlådan och hela grundskolan ut, utan det är rätt normalt att man så småningom utvecklas och förändras som människor och därmed inte alls passar lika bra ihop längre. Antingen glider man isär, eller så händer något, tex ett gräl, som får slut på vänskapen. Ibland kanske den ena parten faktiskt inte gillar den andra längre, men istället för att "göra slut" på vänskapen, så låter hen den bara rinna ut i sanden genom att undvika den andra parten. På små orter brukar folk mera tvingas ihop med människor de kanske inte längre eller aldrig riktigt någonsin passat ihop och då brukar det också kännas svårare att bryta upp, eftersom man kanske inbillar sig mer då att man inte kommer att hitta någon annan - alla andra verkar redan "upptagna". Men det är bara en illusion, det finns ALLTID folk runt en att bli kompis med. De kanske bara låtsas se upptagna ut där i skolkorridoren, fastän de också innerst inne känner sig ensamma och skulle bli jätteglada om någon ville hänga med dem. Är du lite blyg kanske du kan ta kontakt via whatsapp eller liknande?

Vi kan ju inte veta ifall ni 4 killar håller på att växa ifrån varandra, men det finns nog saker du kan göra. Exempelvis kunde du kanske fråga en av dem specifikt ifall ni ska hänga, inte hela gänget på en gång. Då kanske chansen är större att ni faktiskt träffas på fritiden och gör något. Kanske du också kunde specifiera mera VAD ni kan göra, istället för att hålla det till ett flummigt "göra något"? Föreslå gärna något konkret, som att fara till Duudsom park på lördagen (fixa gärna färdigt skjuts åt er) eller se ishockeymatchen hos dig.

Slutligen så är sommaren en tid full av möjligheter - om man bara ger sig ut för att träffa på möjligheterna. När man inte rör sig inom samma gamla skolväggar i samma gamla rutin, så brukar faktiskt folk tänka och känna annorlunda. Sommaren kan göra en lite äventyrlig, så att man då kanske nappar på ett förslag till att shoot some hoops (basket) någon varm och ljus kväll, fara och simma eller cykla iväg efter en glass, vilket man kanske inte skulle ha gjort under vintern när det var långt att cykla och man skulle upp till skolan. Och så finns det fullt med sommarläger, sommarjobb, resor osv där man kan träffa nytt folk! Kolla via kommunen vad tex deras fritids- eller ungdomsavdelning ordnar för kul i sommar.

"Främlingar är bara kompisar du inte lärt känna ännu", så försök att inte låta sådant som blyghet eller stolthet sätta käppar i hjulet för dig :)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna samt praktikanten Sofia