andar

Hej!

Äschdå, vad synd att du känner dig rädd, vännen. Vi ska försöka ge dig lite tips, så pröva dem först (och skriv in igen ifall det inte känns bättre snart).

Att vara rädd för just sådant som mörker eller spöken eller massmördare är mycket vanligare än man tror, även bland tonåringar och vuxna. Det är bara mera sällan som man talar om det för andra då. Barn har lättare att erkänna sina rädslor och visa dem och har då lättare att få hjälp. Men vuxna tror att rädsla gör att andra tycker att de är svaga eller fåniga, så de skäms och lider i tysthet. Men ALLA är rädda för något, även de som påstår att de minsan inte är rädd för något alls. Det handlar också om hur bra de lärt sig leva med rädslorna, eller på hur bra de kan undvika det om gör dem rädda eller dölja det när de är rädda. Vuxna som tex är rädda för att resa i flygplan eftersom de är rädda för att krascha, så kan ta tåget istället, skylla på att det är för dyrt att flyga och tex gilla skidsemestrar istället för flygresor till Kanarieöarna - de kan tom undvika vissa yrkesval för att slippa resa i jobbet.

De flesta rädslor har en orsak, något som ligger där bakom och orsakar rädslan. Det kan vara en hemsk upplevelse, men det kan också vara tex vanlig rädsla för att bli ensam och övergiven. Har man det jobbigt med sin rädsla, så lönar det sig alltid att försöka ta reda på orsaken till rädslan och sedan jobba bort rädslan. Ett sätt att försöka ta reda på orsaken är att använda kognitiv beteendeterapi, KBT. Det finns både terapeuter och så kan man ganska ofta hjälpa sig själv ritkigt bra genom att läsa om KBT och förstå hur den funkar. När man sedan har en orsak till rädslan, så är det lättare att både jobba bort orsaken och jobba bort rädslan. KBT funkar jättebra mot alla fobier, tex mot rädsla för spindlar. Googla KBT så hittar du massor av bra sidor.

Ett temporärt (tillfälligt) sätt att handskas med tex att du är rädd för att vara ensam hemma är att hitta en massa knep som gör att du vågar vara ensam. För du kan inte vara rädd för ensamheten hela livet, du kommer alltid nu som då att vara ensam. Du är inte så himla gammal än, så du måste inte klara av allt helt själv. Be din familj om hjälp med att komma på knep som gör att du vågar vara ensam. Kanske överenskommelser om klockslag då tex mamma ska ringa eller komma hem, radion på i köket, en bra TV-serie du får se avsnitt av på DVD bara när du är ensam hemma, tända alla lampor, något kul att göra just då... Att fundera ut hur man ska försvara sig mot det man är rädd för, tex mot andar, är också bra. Ibland hjälper det inte bara att försöka hjärntvätta sig själv genom att upprepa att "andar finns inte", det kanske funkar bättre då att fundera ut hur man ska få bort andarna. Ett litet silverkors runt halsen är väl det mest klassiska, men det finns säkert massor mera man kan göra för att kunna känna sig trygg innuti.

Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna