Att dö

Hej på dig!

Det är rätt så vanligt förekommande att hysa en stor rädsla inför döden, då ingen vet med säkerhet vad det innebär. Precis som du skriver kan jag inte gå in på existentiella frågor desto mer, men kan fokusera på din rädsla. Rädsla är en stark känsla, som kopplar igång försvarssystemen, så det är lätt att man hamnar i en ond cirkel där det är svårt att sluta tänka på denna känsla och tankarna kring det. Det första man i det skedet borde göra är att acceptera rädslan, lyssna på den, hur den påverkar dig och vad för tankar den väcker. Känslan i sig är ju inte farlig och du är inte nu i någon akut fara. Men det kan kännas så då rädslan eller ångesten får överhanden. Då du börjar acceptera rädslan och inte försöker trycka undan den, kan den sakta börja jämna ut sig lite och ge utrymme för mer rationellt tänkande kring det. Man måste ju komma åt att njuta av livet och vardagen trots att döden är en del av livet. Just KBT-terapi är en av de bästa metoderna för att komma vidare från den här typen av fobier/rädslor. Där kan man gå igenom tankemönster, beteenden och känslor som är sammankopplade för att förstå dem bättre och därefter kunna modifiera hur du reagerar på dem och hur de fungerar i praktiken. Man kan där också lära sig att agera på nya sätt och tänka I nya banor.

Jag blir ju orolig när du säger att du också varit suicidal i snart fem år. Är det för att kunna kontrollera hur du själv dör eller är det verkligen en vilja att dö? Oberoende är det något du verkligen också borde ta på allvar och få hjälp för. Om du vill är du mycket välkommen att komma och tala mer med oss på arligttalat.fi, för att få stöd i ditt mående. Du kan också kontakta arbetshälsovård/ studenthälsovården eller hälsostation för att få hjälp med både rädslan och självmordstankarna. Det är viktigt att ta tag i så snabbt som möjligt, så det inte blir värre och så du får möjlighet att kunna känna dig lugnare hellre förr än senare.

Psykolog Helena