Dö

Hej Die hard,

det är hemskt att läsa att du ska behöva må sådär dåligt. Det är bra att du känner att du vill prata med någon, även om det är anonymt. Har du funderat nångång att gå till skolkuratorn eller skolhälsovårdaren och prata? De finns till för dig, för att hjälpa så att du ska hitta ut ur illamåendet. Det kan vara svårt och tungt att ta steget till att gå och tala med någon utomstående men försök komma ihåg att det bara är det första steget som är det. Sedan brukar det gå lättare och lättare för varje gång och till och med bli en lättnad och något man ser framemot. Kuratorn och hälsovårdaren har dessutom tystnadsplikt så ingen behöver veta att du går dit.

Då det kommer till ditt självskadebeteende. Jag har själv varit fast i självskada genom att skära mig och jag förstår dig då du säger att det lättar ångesten. Men för hur länge? Det lättar endast för en kort kort stund och sedan har man ett tag framöver sår man måste dölja. Vill det sig illa har man ärr för resten av livet. Kämpa emot och utsätt inte dig själv för detta, du är värd så mycket mer och inte alls värdelös! Det finns många alternativ som du kan prova istället för att skära dig, t.ex så kan du tvinga dig själv att gå ut på en liten promenad, borra ner huvudet i kudden och skrik så högt du orkar och känner att du behöver. Vill du göra något åt kroppen så ta en tuschpenna istället och rita på huden eller ta en isbit du stycker över med där du vill skära. Gå in på Decibels hemsida så hittar du ännu mera tips på vad du kan göra och så får du läsa mer om självskadebeteende. Jag länkar det åt dig Här.

Man kommer ut ur sånt här mörker, det gör man! Men med tanke på vad du skriver i hemliga rutan så borde du verkligen söka dej till någon och prata och få hjälp! Du är stark, det måste du inse, och bestämmer du dig för något så kommer du att lyckas! För att ge dig lite hopp så tycker jag du ska ta och gå in och läsa blogginlägget jag skrev för ett tag sedan här på Decibel, du hittar det Här. Så snälla du, gå och prata med någon. Det är ett stort steg som är värt så mycket. Du skriver att ingen förstår vad du går igenom men när du väl får prata om det och förklara för en yrkesmänniska så ska du se att de gör allt för att förstå dig och de vill hjälpa dig.

Du är värdefull!

Kramar, praktikanten Alexandra

Hej!

Vad bra att du tagit kontakt! Det är redan ett stort steg när man inte mår bra, för som du också konstaterat så håller man det inom sig. Du tyckte det kändes skönt att skära dig igen, det var en konkret smärta som kanske för stunden tog bort den outhärdiga smärta som du har inom dig. Men jag antar att du märkt att det inte hjälpt dig att börja må bättre heller.

Du skrev att du tycker det känns bättre att få tala med någon utomstående person, och det vill jag verkligen uppmuntra dig till att göra. Det finns olika ställen du kan vända dig till. Du kan till exempel gå till (eller kanske ringa) skolhälsovårdaren eller kuratorn och be dem hjälpa dig vidare. Eller så till någon annan person som du har förtroende för som kan hjälpa dig att ta kontakt. Dessutom kan du direkt vända dig till ungdomsstationen Klaara (klaara.vaasa.fi/sv) eller Folkhälsans ungdomsmottagning (http://www.folkhalsan.fi/startsida/Var-verksamhet/Ung-och-skola/Tonarspolikliniker/Tonarspoli-Osterbotten/) för att få tala med en professionell utomstående person. Du är absolut värd att må bättre och att få hjälp att reda ut dina bekymmer. Du behöver inte bära det här ensam! Du har redan tagit ett första steg!

// Emma