Fantiserar om att ta självmord

Hejsan!

Tack för din fråga.

Det låter som att du går genom en tyngre period just nu, och då är det bra att prata om det med någon, vilket du ju på ett sätt redan börjat på med när du skrev in hit, så bra att du gjorde det :)

Det att man fantiserar om sin egen död och ”hur folk skulle reagera” är relativt vanligt, speciellt i perioder när man kanske är lite mera nere. Det kanske känns ”sjukt och dumt” men det är inget man behöver skämmas över för det är vanligare än man kanske tror - det är bara det att folk tenderar inte att tala om det högt så ofta när de gör det, så det kan kännas som att man kanske är den enda. Det är ändå skönt att höra att du inte planerar att ta självmord, utan att det just nu är mera som en fantasi. Tankar på självmord kan ändå vara skrämmande att ha, fantasi eller inte, och det är nog ett tecken på att allt inte är som det ska just nu.

Du säger att du känner dig nedstämd ofta. Man brukar säga att om man känt sig nedstämd i en längre period än två veckor så är det bra om man pratar med någon om det. Det är inte meningen att ens dagar ska kännas tunga under en längre period, och speciellt inte varje dag. Att även de glada stunderna i ditt liv har påverkats av att du tänker jobbiga saker så tyder nog också på att det är dags att skaffa någon typ av hjälp, för att det kan eventuellt röra sig om någon sorts depression.

Det finns många missuppfattningar om depressioner. Många tror att man är jätteledsen hela tiden när man har depression. Så är det oftast inte, utan man kan känna också bra stunder och skratta, fast man är deprimerad. Det är därför det kan vara svårt att märka för andra. Inte alla deprimerade människor känner sig ens speciellt ledsna, för många är problemet mera att de ”känner ingenting alls”, att de känner sig tomma. Här är några andra tecken:

-       Man är ofta trött, och upplever problem med sömnen (antingen att man har svårt att somna, vaknar ofta på natten, eller sover jättemycket och ändå är trött)

-       Att man antingen inte bryr sig i att äta, eller att man hetsäter

-       Saker som tidigare var roliga känns inte lika roliga längre

-       Svårt att hitta en mening med vardagssysslor

-       Minskad lust att umgås med andra

-       Att man är väldigt självkritisk och har låg självkänsla

-       Svårt att koncentrera sig

Det är rätt vanligt med depressioner, och ingenting att skämmas över, lika lite som man behöver skämmas över att man exempelvis brutit en handled.

Jag skulle rekommendera att du tar kontakt med någon vuxen som kan hjälpa dig vidare med det här, exempelvis kurator, skolpsykolog, en förälder, skolhälsovårdare, eller boka en tid på ditt HVC. Det är tungt att gå och bära på såna här känslor ensam. Det som är positivt är att man kan bli kvitt såna här sinnesstämningar med rätt hjälp, och ju tidigare man tar emot den där hjälpen, desto bättre! :)

Jag önskar dig allt gott! Hang in there, det kommer bli annorlunda.

Kram, Kix