Hm...andar?

Hej!

Hmm... Om vi tänker på oss själva och alla våra vänner under tonåren, så verkar det nog vara rätt vanligt att man funderar över det andliga på ett eller annat sätt då. Det verkar höra till utvecklingen från barn till vuxen att man åtminstone för ett tag tänker mycket på sådant som är liksom mer än bara det världsliga, jordnära och påtagliga. Vissa har perioder av religiositet, börjar tro på någon gud eller blir religiös och går med i någon församling. Andra dras mer åt övernaturliga saker, allt från att bli fascinerade av vampyrer och varulvar till att se spöken och andar. En tredje grupp blir väldigt intresserade av ufon och liv på andra planeter - eller av rymden i sig - och en fjärde lever sig in i någon fantasivärld tex i ett spel, bokserie osv. Vi får ju hela tiden massor av förslag på vad vi skulle kunna tro på också, i allt från "Ghost Wisperer"-TV-serien och Twilight till Facebook, världen har blivit så väldigt stor och innehåller så mycket numera också.

Gemensamt för alla är viljan att det ska finnas något MER än det vi kan se och ta på, undran om vi är "ensamma i universum" - ett sökande efter sådant som har med själ och ande och högre makter att göra. Så på det viset var det helt normalt att du var intresserad av andar och paranormala saker ett tag. Att du blivit det nu igen, att det känns som att den delen av dig saknas, kan också vara ett naturligt steg i din utveckling. Och kanske alla människor behöver någon form av andlighet i sitt liv, som motvikt till allt det materiella, vetenskapligt bevisade och allmänt godkända? Mänskligheten har alltid velat ha något att tro på, förklara saker med, bli vägledda av och som ger en gemenskap och "vi-känsla" - det är en av förklaringarna till varför det finns så väldigt många religioner i världen och varför varje grupp människor har en gemensam livsåskådning. Man kan till och med påstå att vegan-livsstilen kan ge en "mening med livet", guidning och något att tro på.

Dessutom söker vi ofta det som är spännande, ovanligt, avvikande, upphetsande, det där extra. För att få krydda i livet kanske? Många njuter också av att vara just den som har kontakt med det där speciella, tex att vara den som sett spöken, den som Gud talar till, den som är på sätt eller annat utvald. Säkert är det vanligt i tonåren att ändå lite vilja vara annorlunda än alla andra och få uppmärksamhet för det. Men det är tryggare ifall det finns flera som är annorlunda på samma sätt - tex kanske det bara finns en emo eller en hillbilly i en skola, men många i världen - så att man ändå kan dela det med någon, få veta "reglerna" för hur man är det och få en vi-känsla tillsammans.

Vi kan absolut inte säga om just andar och paranormala fenomen är bra eller dåligt för dig, om det är värt eller inte värt att försöka kontakta andar. För alla har rätt att tycka vad de vill och inget kan säga att något är mera rätt eller fel än något annat. Ingen kan säga vad som finns eller inte finns och vad man får och inte får tro på, det är upp till var och en att välja att TRO. Ingen VET ju ens om Gud finns, trots att det är landets statsreligion och den allmänna uppfattningen och traditionen här. Men vi HAR religionsfrihet och åsiktsfrihet och det betyder också att alla har rätt att tro på vad de vill - ingen ska fnysa åt någon som säger sig ha sett spöken eller drömt sanndrömmar och ingen får kalla dem tokiga eller freakiga.

Tyvärr finns det massor av människor som fnyser åt allt från Vita Damen till tecken i naturen. Vissa fnyser till och med åt "magkänsla", föraningar, intuition och påstår i sten att det bara var slumpen ifall de råkade ringa samtidigt som människan de ringde försökte ringa dem. Speciellt här i Österbotten är folk överlag väldigt jordnära och hyllar sådant som bondförnuft, bevis, ja allt som går att se, höra och mäta. Och här i Österbotten blir folk i allmänhet lätt irriterade på alla som tycker sig ha övernaturliga kontakter eller upplevelser, eftersom det är att vara annorlunda, sticka ut ur mängden och i värsta fall tro att man är någon. Vi följer troget Jante-lagen, alltså.

Med andra ord är det inte lätt att erkänna här att man tex har en släkt som upplevt mycket paranormalt eller har övernaturliga förmågor. Det är kanske det enda vi kan "varna" dig för, andra människors reaktioner på din personliga livsåskådning. Till exempel kanske det inte är så bra att berätta åt din mycket jordnära lärare om dina övernaturliga förmågor, för fastän det är meningen har han/hon ska vara neutral mot dig, kan det ändå påverka hans/hennes bild av dig och därför hans/hennes sätt mot dig. Men låt heller ingen hindra dig från att hitta just din andlighet, för den är din personliga ensak och ingen har rätt att bestämma över dig, fördöma dig eller styra dig.

När det gäller alla former av religiositet, andlighet, spiritualism eller vilket ord man nu använder om sökandet efter "något mer i livet", så har det sina faror. Vi har alla hört om tex sekter där folk gör de mest underliga saker av fanatisk övertygelse - det kanske är en fara i sin värsta tänkbara form. Så det är viktigt att du hela tiden känner dig trygg och bekväm med det du gör. Blir du osäker, rädd, otrygg eller känner att du inte kan hantera situationen, så ska du sluta och gå bort. Också om du känner att din livsåskådning tar för stor del av ditt liv, din tid, dina tankar och din energi. Det kanske inte är så hälsosamt att bli "frälst" av vad det nu än är för övertygelse man har, så att det blir det allra viktigaste i livet och att det "vanliga" livet blir lidande av det.

Slutligen, din fråga om anden i glaset, så kan vi inte heller säga huruvida det funkar eller inte. Det finns de som tror på det, har prövat det och säger att det funkar. Och det finns de som vetenskapligt bevisat att det inte funkar - eller som menar att det är deltagarna som omedvetet styr glaset. Vi sätter en Wikipedia-länk åt dig här nedanför där det förklaras hur det går till. Googlar man så hittar man massor både om hur det funkat och inte funkat, om människors reaktioner på det och allt det här på mer eller mindre seriösa och tillförlitliga sajter. Men som alltid när det gäller andliga ting: vem kan säga vad som är seriöst och tillförlitligt? Ingen VET, så alla fortsätter att söka något att tro på.

Så stay safe and happy är vårt enda riktiga råd åt dig, vännen! Vad du än gör så är huvudsaken att du inte tar skada av det! Hälsar ungdomsinformmatörerna Liselott och Jenny