kix.

hej, gringo här

Kände att jag ville skriva av mig lite. Har svårt att hålla funderingar och tankar i huvet och vill gärna skriva ner det. Så jag skriver här till dig.

Känner mig allmänt bättre kring allting och ville sumera lite kring mina tankar och vad jag har gjort.

Eftersom du och jag pratat tidigare så ville jag här berätta lite vad min terapeut sagt. Har berättat till henne om min uppväxt vilket kantrades av oro och rädsla för vissa saker som kom och gick i olika perioder. Har hypokondriska tendenser samt har haft rädsla för olika fenomen när jag hört talas om dom: som brott, droger och annat som känts läskigt. Det har varit inslag av tvångstankar osv. Har snackat om händelsen i skolan och den följande oron som kom därefter. Hon berättar till mig att jag har haft en rädsla vilket skapat övertänkande i min hjärna vilket har bidragit till ökad oro och problem med tankarna (då dom blivit lidande). I samband med detta övertänkande så har det varit inslag av överanalyserade, tvångstankar osv vilket har ökat oron och rädslan till att den har blivit problematisk. Hon poängterar också att det är inget fel på mig, eller att jag skulle ha någon diagnos. Med hänsyn till att, även om jag hade jobbiga perioder med oro och rädsla, så kunde jag ändå klara min vardag bra. Anledningen till att det har varit såhär genom min uppväxt fram tills nu är för att jag hållit hela denna oron för mig själv, jag talade aldrig ut om det, för att jag var rädd och blyg, samt att jag ville inte att folk skulle se mig som konstig. Eftersom jag inte sökte hjälp för detta som ung så hängde denna rädsla och övertänkande kvar fram tills nu då jag sökt hjälp och fått verktyg och strategier att hantera det. Hade jag redan som ung, när det började, sökt hjälp så hade det inte varit såhär hela tiden när något oroande kom upp. Jag tycker att det låter vettigt och rimligt så som hon ser på saken.

Angående det som vi skrev om nu sist, där du kommenterade om det var vettigt det som jag beskrev angående fantasierna jag ville förtydliga om så känns det skönt att få det bekräftat. Jag gick runt och grubblade på det i nästan ett helt år fram tills nu och försökte själv reda ut och tänka om det var normalt eller inte. Dom fantasierna som jag listade om i "Hej kix" (duschen, Instagram och kändisen) funderade jag extra på eftersom jag utförde vissa handlingar i samband med att jag levde mig in i fantasin (duschdraperiet, swipa bort instagram, småpratat med "kändisen" osv som jag tagit upp). Jag trodde med detta att jag hade passerat gränsen för vad som var normalt fantiserande, samt att periodvis då dessa fantasierna dök upp så kändes det att fantasierna va överdrivna + styrde mig istället för att jag styrde dom. Men slutsatsen är att det inte är något fel med att om fantasierna bli jobbiga, man jobbar på saken med olika metoder och man är heller inte galen. I fallet då om jag hade varit galen så har jag redan förklarat hur det skulle vara, och sådan har jag inte varit när jag fantiserat, oavsett om dom var underhållande eller jobbiga, eller om dom underhållande och överdrivna fantasierna återkommit en, flera eller många gånger. Alla människor fantiserar, vissa har en bättre inlevelseförmåga än andra, och det är förmodligen pga min bra fantasi och inlevelseförmåga det kan ha blivit så att det känts lite för mycket så som jag förklarade här innan i detta stycket.

Så sammanfattningsvis så undrar jag om det jag beskriver här ovan med min terapeut och det angående fantasier låter vettigt? När det gäller terapeuten så Menar inte att jag kritiserar eller ifrågasätter min terapeut men ville bara dela med mig till dig också eftersom vi också pratat med varandra om liknade saker. Jag har lagt ett punkt på det hela med hon med alla samtalen som vi haft och tänker även här sätta ett punkt med fantasier och annat som vi diskuterat. Gringo