Jag har läst igenom det du skrev i ”kix 16” nu ett par gånger och jag ska skriva så som jag har uppfattat det:
Att tänka på saker/händelser i efterhand är lika vanligt som fantasi som vid psykos. Det är däremot skillnad i själva ”insynen” eller hur man ska säga
Om vi tar psykos som ett exempel. En person som drabbas av en psykos saknar i tillfället sjukdomsinsikt och folk runtomkring en uppfattar att personen är konstig. Hen läggs in på en akutmottagning och talar ut om upplevelserna personen har, hen uppfattar det som verkliga och är övertygad om att det är så. Sen tillfrisknar personen och vården berättar för personen att sakerna inte är/varit verkliga utan att man har drabbats av en psykos. Då klarnar det upp för personen och man förstår först då att den har haft en felaktig verklighetsuppfattning.
Men när det gäller fantasi så vet man att det man fantiserar om är bara fantasi och inte på riktigt. Man är medveten om sig själv och sin omgivning.
Låter det som jag beskrivit vettigt ? Är det
så det är ?
Det var en lite svår fråga att ställa o kanske förstå direkt. Det som jag ville få fram var att säkerhet ställa om mina tankar o fantasier är normala eller inte. Som vi vet är jag en tänkare i min personlighet. Och när vi talade om att man analyserar och tänker om sina beteenden man har och har haft så ville jag veta om det jag gör/har gjort förr varit sjukligt eller inte. Just med detta med psykos började jag tänka på efter situationen i skolan och jag vill veta om mina beteenden förr/nu har varit/är det eller inte. Jag är väl medveten om att allt jag fantiserat/fantiserar om inte va/är på riktigt. Men just då i de situationerna förr, när jag levde mig in i vissa situationer som jag nämnt tidigare, så tänkte jag inte så mycket, Jag analyserade inte så som jag gör nu. Men i grunden visste jag att det var fantasi. Jag visste inte ens innan händelsen i skolan vad en psykos va. Så när jag fick höra så tänkte jag ”shit, småpratet, bearbetandet från skolan och allt annat, det kanske har varit/är en psykos” men sen när jag fick svar på vad dessa sakerna egentligen va så var det skönt att veta att det inte var nått sjukligt. Jag är ganska påläst förövrigt om de olika sakerna.
Jag hoppas du förstår vad jag menar och att du kan bekräfta detta som antingen normalt eller inte.
// Gringo från Kaskö
Gringo
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Exemplen som du beskriver angående psykos vs. fantasi låter vettiga och bra. :) Något jag ännu vill tillägga angående exemplet där personen med psykos kommer in på en mottagning, får vård/medicinering och börjar må bättre, är angående den här delen som du skrev:
”Vården berättar för personen att sakerna inte är/varit verkliga utan att man har drabbats av en psykos. Då klarnar det upp för personen och man förstår först då att den har haft en felaktig verklighetsuppfattning.”
Det är kanske pga det här som vi missförstått varandra lite innan..? För det behövs inte nödvändigtvis att någon berättar åt en att man haft en felaktig verklighetsuppfattning för att man själv ska inse det sen när man kommit ur själva psykosen (medan man ännu är psykotisk så förstår man det däremot inte, inte ens fast folk säger åt en att det är så). Det snabbar säkert på processen av insikt att någon kan hjälpa en genom att berätta faktan om dessa saker medan man håller på att tillfriskna, men de flesta kan nog också förstå själva att något varit allvarligt på tok, när de väl är friska och har ett friskt perspektiv på det. Och då känns det inte som att man ”bara fantiserat lite”, utan man vet att det varit något väldigt annorlunda än det, som också varat mycket längre än en fantasi. I nåt skede här tidigare så har jag gett ett luftslott som jämförelse – när man fantiserar så kan man säga att man tittar på luftslottet och det kan vara kul att utforska med ena foten kvar på jorden, men när man har en psykos så bor man i det.
Så det är det här jag försökt uttrycka när vi pratat om saker som hänt förut, när jag har sagt att du nog skulle veta om du hade varit psykotisk i så fall med tanke på att du är frisk nu (vilket vi ju konstaterat att du är). Ingen skulle nödvändigtvis behöva berätta det åt dig för att du skulle inse från ett friskt huvud att något du upplevt varit ”mer” än en fantasi. Det skulle på många vis inte ha gått dig förbi ”sådär bara”. Och även OM du på nåt sätt ändå inte själv skulle ha reagerat på det i tillfrisknat tillstånd så skulle högst troligen andra människor ha reagerat på det (eftersom du har nära människor i ditt liv) och berättat sin oro eller till och med lagt in dig för vård om det varit riktigt allvarligt. Logisk slutledning - Det finns inte en chans att det skulle ha gått dig förbi OM du någon gång hade varit psykotisk. Alltså har du inte varit det, och är det inte heller nu.
Det finns inga tecken på psykos i någonting som du har beskrivit, varken nu eller då. Helt normalt att ha fantasier!
Kram, Kix
1 Kommentarer
Gringo 16/03/2021 4:30pm (3 år sen)
” Men just då i de situationerna förr, när jag levde mig in i vissa situationer som jag nämnt tidigare, så tänkte jag inte så mycket, Jag analyserade inte så som jag gör nu. Men i grunden visste jag att det var fantasi. ”
Jag vill återigen poängtera, HAR JAG VARIT SJUK? Alltså inte NU utan FÖRR,
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar