Jag hade en kompis som var 17 år och dog i en bilolycka. Just nu är det många tankar och frågor som snurrar i mitt huvud. Jag är själv troende och det var min kompis också, så jag vet att hon är i himlen nu. Jag tror att man, som bibeln säger, kommer till himlen, inte p.g.a. egna gärningar utan endast av tron på Jesus. När vi tror är vi rättfärdiga. Tror vi inte är vi syndare och hamnar till helvetet. Ändå har jag en massa frågor om liv och död.
Jag undrar om det är så att man genast kommer till himlen när man dör, eller ligger man och väntar tills typ "jordens undergång" då Jesus kommer tillbaka och först då hämtar han hem oss? Man läser ju i trosbekännelsen att han skall komma för att döma levande och döda. Vem är dom döda i det här fallet? Dom som ligger i graven eller dom som redan är i helvetet? Jag undrar också om alla har rätt att få en andra chans. Alltså dom som inte tror och redan har hamnat i helvetet. Det står ju i uppenbarelseboken om tusenårsriket och om en ny himmel och en ny jord. Kan man få en andra chans efter tusenårsriket? Eller om man inte tror på/känner Jesus när man dör, kanske han då visar sig och säger "jag erbjuder dig evigt liv. Vill du ta emot det?" och på det sättet får sin chans. Jag tror nämligen att Gud älskar oss alla så jätte mycket och vill inte förlora en enda av oss. Det står i ju i bibeln att Gud vill att varje mänska skall bli frälst. Jag vill bara veta vilka möjligheter det finns i praktiken. Hur gör Gud för att inte förlora en enda av oss?
Sen funderar jag vad som hände med dom som inte levde under det nya förbundet, dvs. under gamla testamentets tid. Dom hade ju inte en chans till evigt liv eftersom Jesus inte hade kommit. Är dom alla i helvetet?
Samtidigt känns allting lite orättvist. Jag tycker att tron på Jesus är en gåva. Man kan inte prestera tron. Det finns folk som vill tro, men inte kan. Det är ju orättvist mot dom om dom hamnar till helvetet helt enkelt för att dom inte förmår att tro..
Ibland kan jag känna att livet är en enda ond cirkel, att man liksom är "fast" ,om man då inte skulle ha någon slags tro. Man väljer ju inte att födas, man bara tvingas till det. Sen föds man som syndare och hamnar till helvetet. Hur kan man liksom njuta av någonting gott i livet när man vet att helvetet väntar?! Å andra sidan..Folk säger om min kompis att hon har det så bra som man kan ha det, vilket jag tror. Men vad är det då för ide att överhuvudtaget vara på den här jorden när man kan ha det bättre på ett annat ställe? Vad väntar vi på? Vad är det liksom för mening med själva livet??
Jag vet att det kanske inte finns svar på alla frågor, men det känns ändå skönt att få dela mina tankar efter det tragiska som hänt. Tack!
<3
Till ”Livet efter döden”
Frågan om livet efter döden, och om det finns en annan verklighet än den vi lever i, hör till de existentiella frågor som människor i alla tider har funderat över. Frågorna aktualiseras när en olycka händer och döden kommer in i ens vardag. Med den erfarenhet du har av att ha mist en kompis är det helt naturligt att du börjar fundera och ställa frågor. Bibeln ger oss antydningar om hur livet efter döden kommer att bli.
Uppenbarelseboken talar om en ny himmel och en ny jord, en tillvaro utan allt sådant som gör livet på jorden så svårt ibland. I himlen finns inte ondska, sjukdom och död, det kan vi läsa i Upp. 21. I Uppenbarelseboken målas också upp bilden av det nya Jerusalem, en stad av ädelstenar, pärlor och guld – det finaste som människor kan tänka sig.
Det känns tryggt och bra att kunna tro att det är Gud som har kontrollen, att det onda inte kommer att segra trots att ondskan verkar ha övertaget här på jorden genom våld, krig och annat elände. Om du någon gång har lyssnat på gospelmusik så vet du att människor som hade det svårt som slavar tröstade sig med tanken på ett liv i frihet, livet efter döden. Precis som man i kyrkan har sjungit sånger som ”jag har hört om en stad ovan molnen”. Du undrar vad det är för idé med att leva på jorden om det finns en bättre tillvaro, himlen.
Människan är skapad till Guds avbild och har fått en uppgift och ett ansvar. Vi är inte likadana, och vi har olika uppgifter. Alla människor har ändå samma livsvillkor, ingen av oss kommer undan tråkiga saker som lidande, sorg och död. Det har fått människor att fundera över lidandets problem, hur Gud som är god kan tillåta det onda. Du ställer en likartad fråga när du funderar över rättvisan i att en del människor har en tro, andra inte. Det är litet som med kärlek, man kan inte framkalla känslor som inte finns – hur lämplig partner man än hittar så är det ingen idé att ingå äktenskap ifall man inte kan älska personen ifråga. Kärleken måste komma inifrån, födas ur en fri vilja. Jesus har ju gett oss uppdraget att föra kärleksbudskapet, evangeliet, vidare. Vår uppgift är att leva det liv han har gett oss – och så får varje medmänniska ta ställning till om hon eller han tar emot det kristna budskapet eller inte. Åtminstone jag uppfattar livets mening som att vi ska ta vår plats i skapelsen och göra det bästa av livet under den tid vi har på jorden. Nya Testamentet talar om att vi är grenar i en vinstock där Jesus är stammen. Den gren som växer fast i vinstocken får näring och kraft att bära frukt.
Den kristna människosynen kan vara svår att förstå när man i kyrkan säger att alla människor är syndare. Jag brukar förklara ordet ”synd” åt mina elever att synd är det som förstör förhållandet till Gud och till medmänniskor. Förlåtelse är ett viktigt begrepp i kristendomen. Den som är förlåten har inte längre någonting på sitt samvete, det som har varit blir helt enkelt utraderat av Gud. Den som är benådad slipper sitt straff, så är det ju också i vanliga rättegångar. Det är Gud som dömer, inte vi. Därför går det inte att svara på frågan hur det går för dem som aldrig har hört om Jesus.
När någon har dött säger man ibland att personen har ”gått ur tiden”. Jag tror att evigheten, livet efter detta, fungerar enligt helt andra principer än livet här på jorden. När Jesus förklarade någonting åt sina lärjungar och människorna som lyssnade på honom använde han sig av liknelser, bilder ut människornas vardag, för att de skulle förstå honom. Samtidigt som vi kan få veta en del om Gud och den kristna tron genom att läsa Bibeln får vi leva med att vi inte känner till alla detaljer. Det är väl därför det heter att TRO, annars kunde vi tala om vetenskap. Gud kan inte kontrolleras, i så fall är Gud inte Gud.
När jag läser igenom mina rader märker jag att jag knappast har skrivit någonting som du inte visste från förut. Samtidigt så är det nog som du säger att man ibland behöver få dela sina tankar med någon och prata eller skriva av sig. Jag är glad över att ha fått vara ett ”bollplank” och hoppas att du får en god fortsättning på livet!
Gunilla
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar