Nyfikenhet kring ADHD

Hej!

ADHD innebär en hel del så det är lite svårt att ge ett uttömmande svar. Det som man inom psykiatrin ständigt upprepar är någonting jag själv använder som mantra: "Tro inte att du känner en person bara för att du vet vilken diagnos personen har". Det betyder att vi är alla individer och att även om en diagnos kan vägleda oss i vissa utmaningar som personen har är vi fortfarande olika individer och utmaningar kan se olika ut. Beroende på ålder syns ADHD på olika vis, till exempel om det finns utmaningar med impulsstyrning så har ett mindre barn svårt med det, medan ett större barn kan ha lite lättare.  Det finns en grymt bra sida jag hoppas att du klickar in dig på, den är informativ och det är denna sida vi använder inom vården i Finland; HÄR hittar du den. Där hittar du även svar på diagnoskriterier. 

ADHD kan man misstänka redan i dagisåldern och då påbörja en utredning, för att gå vidare med detta ska det alltså vara svårare symtom än "spring i benen". För att man ska få diagnosen ADHD ska det ha funnits med symtom sedan barndomen. Man gör en grundlig utredning för att utesluta att det inte är frågan om någonting annat som orsakar symtomen för personen. En del får sin diagnos först i tonåren, som ung vuxen eller till och med som vuxen. ADHD har inte uppkommit i de åldrarna, utan man har av olika orsaker inte utrett för ADHD.

Ett tag var det många föräldrar som inte ville att deras barn skulle medicineras för ADHD, detta på grund av bristande information om vad medicinering innebär och vad det innebär att inte medicinera. Omedicinerad ADHD kan medföra ett stort lidande för personen, till exempel att ha svårt med impulskontroll gör i allmänhet att man hela livet fått höra negativa saker om en själv och att "alla" vuxna är arg på en, det här är fullständigt förödande för självkänslan. Nu är det viktigt att komma ihåg att alla med ADHD inte behöver medicin.
Det är svårare att ställa diagnos på flickor, deras symtom är många gånger olik jämfört med pojkars symtom då ofta impulsivitet och utåtagerande saknas eller är av den mildare varianten. 

Jag sökte lite på nätet och hittade en artikel om Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till flera böcker, som jag tyckte var intressant och som svarar på din fråga vilka fördelar ADHD ger. HÄR kan jag rekommendera att du läser om det.
Att lista nackdelar med att ha ADHD känns lite främmande för mig att göra, åter igen så är alla individer som upplever sin ADHD ur ett individuellt perspektiv. En nackdel som jag ändå känner att jag vill lyfta fram är att en person med ADHD löper större risk att hamna i ett beroende, bland annat därför är det så viktigt att diagnostisera och få hjälp med sin ADHD och att använda medicinering om psykiater (= specialläkare i psykiatri) ordinerar detta. Om man själv misstänker att man kan ha ADHD så rekommenderar jag att ta kontakt med skolhälsovården, studerandehälsovården eller eget HVC för att göra en första utredning med hjälp av tester för att ta reda på om man vidare ska utreda för ADHD.

Varma hälsningar, Diana