Andra personen tror ändå någorlunda på Gud men ser inga problem med sex och flytta tillsammans före äktenskap. Denna person vill inte läsa bibeln, gå i kyrka och dylikt.
Båda personerna tycker om och älskar varann men dessa olika syner ställer till stora problem i både vardagen och framtidssyn.
Ingendera av personerna vill gå emot de man själv tycker är självklart i egnas ögon men vill ändå hitta en lösning.
Kan man hitta en lösning? Kan man funka tillsammans med såhär olika syn på livet? SA
Teolog och sexualrådgivare Monika svarar
Hej,
tack för din fråga om religiösa olikheter. Jag skulle svara på det att jo, det går att fungera tillsammans men det kräver att ni båda måste kompromissa och möta varandra halvvägs. Det är som när två kulturer möts. Man vågar ta del i varandras verkligheter. Men den sexuella, intima delen är mest knepig. Hur möter man varandra halvvägs då den ena vill vänta till äktenskapet och den andra vill älska fullt ut redan nu?Jag har faktiskt inget svar på det. Bara att troende människor är olika, ni är ju det. För nån kanske intimitetsgränsen går från naveln neråt, för nån i att all annan sex är okej utom samlag. Att hångla och kyssas, smekas är ju också uttryck för sexualitet.
Det går ju också att tänka och tro och hoppas att sexualiteten omger oss alla och är med som vår livsenergi oberoende om vi lever återhållsamt eller fullbordar intimrelationen i samlaget redan före äktenskapet. "Att bli ett kött" kan ses som en helig akt, att gå in i varandras kropps-själ. Och den blir inte mindre helig av att realiseras i kärlek nu, istället för sen. För den akten har ett egenvärde.
Också människor som är helt överens kan hamna att gemensamt fundera, vända och vrida på hur förverkliga de sexuella behoven tillsammans. Att prata, diskutera tillsammans undgår ingen som vill ha en intimrelation baserad på ömsesidig respekt och nyfikenhet. "Hur får jag dig att känna dig bemött och hörd?" är nåt var och en borde fråga sig i relation tycker jag. Men också andra vägen. Finns det rum för mig att uttrycka mina behov, det jag djupast behöver och vill? Och hur mycket är vi beredda att förändras utan att förlora oss själva? Människor ur samma tro eller kultur kan ju också ha svårare att komma överens än ett par ur var sin religion och kultur. Så visst finns det hopp för er. Så länge ni tumispratar om det allra intimaste och vågar misslyckas lite båda två. Det är inte "kärleken som övervinner allt" som nåt abstrakt och högflytande, utan kärleken i form av dialog och tillit till varandra. Ja, det är mina funderingar kring ert dilemma. Det går. Det är arbetsamt. Relationer är arbetsamma. Lycka till och räds inte att prata ihop er hos en parrådgivare från t.ex. ev.lut.kyrkans familjerådgivningar. Där är det terapeutiska mötet oftast proffsigt.
Lycka till!
Ö. Monika
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar