onormal?

Hej!

Voi sötis, inte är du alls onormal!!! Nu ska du lyssna (läsa) riktigt noga på vad vi säger, vännen: ALLA har något de skäms över! Alla, var endaste en, även den mest populära, snygga och duktiga tjejen i din skola. Även vi ungdomsinformatörer! Nu ska vi avslöja lite hemligheter som vi fått reda på här via Våga fråga, som folk skäms över (läs lite frågor själv, så får du se). Folk har berättat att de skäms för sina: sneda tänder, krokiga snoppar, fåniga skratt, håriga armar, skämmiga föräldrar, tafsande pojkvänner, elaka bästisar, sjukdomar, dåliga resultat på gympan, breda höfter, dåliga finska... Vi skulle kunna räkna upp folks komplex hela dagen lång åt dig!

Men vi förstår hur lätt det är att börja skämmas för sådana saker som gör en annorlunda - speciellt här i Österbotten där vi troget följer Jante-lagen ("Du ska inte tro att du är Någon, du ska inte sticka ut ur mängden" osv). Speciellt sådana saker som syns på utsidan börjar människor lätt skämmas för, sådant som inte går att dölja. Österbottningar anstränger sig överlag jättehårt för att vara precis likadan som alla andra och värst är det i de norra kommunerna av svenskspråkiga Österbotten. Folk gör sitt allra bästa för att just DÖLJA det de skäms över. Du fattar inte vilken enorm energi de sätter på att ingen ska upptäcka deras komplex och reta dem för det. De är livrädda för att sticka ut och samtidigt blir de därför mycket hårdare och mer kritisk mot andra, allt för att rikta uppmärksamheten bort från sig själva eller göra sig själva bättre i jämförelse. Och hos tonåringar är det värst, för under de åren verkar hela livet gå ut på att jämföra sig själv med andra.

Tjejer och killar kan faktiskt förstöra för sig själva väldigt mycket genom att skämmas för sådant som andra tycker att är småsaker, eller knappt ens lagt märke till! De hindrar sig själva från att vara lyckliga, nöjda med livet och sig själva och kan inte njuta av livet för att de råkar ha en vårta på foten eller flygigt hår. De känner sig inte värda lycka, för de har inte tillräckligt stor snopp. Därför undviker de också alla situationer där någon kan tänkas se snoppen och hoppar därför av fotisen och vågar aldrig ha sex. De tänker att allt nog skulle ordna sig till det bästa ifall de bara fick ett tjockt och lockigt hår. Då skulle de säkert lyckas få Drömpojkvännen, 10 i alla prov och vinna skolans talangjakt och alla skulle beundra dem och avundas dem...

Och vännen, nu håller du på att förstöra för dig själv. För en ynklig liten matteboks skull. Det är bara en liten sak i allt det underbara och fina och unika som är du. Och det här med specialmatten är något som går över! Snart slipper du den, den finns bara en liten tid i ditt liv. Och att få stöd i matte eller ha specialmattebok är något BRA! So what att du inte har ett lika gott mattehuvud som andra. men alla kan ju inte vara mattesnillen (och tänk hur torra och tråkiga sådana kan vara ;) och vi har alla lite olika typer av hjärnor. Är man kreativ och konstnärlig är man sällan precis lika bra på matematik, logik osv. Vi kan inte alla vara bäst på allt! Men nu får du ju dessutom mer hjälp än andra. Vilken lyx! Det finns garanterat många som är avundsjuka på dig, som kämpar med matten så tårarna rinner och önskar att de också skulle kunna få den där lättare och smartare boken. För specialundervisning i olika skolämnen brukar faktiskt vara så mycket bättre konstruerade, de använder oftast sätt att lära ut som är så himla mycket lättare att fatta än vad de "vanliga" böckerna använder. Så försök att utnyttja din fördel här och ta matten på allvar, jobba med den, så ska du se hur underbart det känns när du "övervinner" den och klarar den lätt som en dans. Aldrig mognar man så mycket som människa som när man har det tungt men biter ihop och tar sig igenom det målmedvetet och envist och aldrig känns segern så honungssöt som då!

Som sagt, försök att inte låta en enda ynklig liten grej förstöra för dig själv. Det är så onödigt att du är ledsen och har dålig självkänsla för det här! Du som är en så underbar och strålande person, inte ska du racka ner på dig själv för sådana här småsaker! Nu ska du bums sätta dig ner med penna och papper och räkna upp precis allt som är underbart och bra med dig! Det kan vara allt från att du har en rak och fin näsa till att du är snäll mot barn eller kan skriva med vacker handstil. Var snäll med dig själv och försök inte nu som en fånig typisk österbottning att tänka "men nää, va sku e nu va nå skilt me mej, int e ja nu bra på nåå ja heller..." Det är inte alls något fult att vara speciell på ett pyttelitet område i livet. Alla borde vi vara mer speciella och inte försöka vara sådana robotkopior av varandra. I våra ögon är det faktiskt fulare att vara "normal" för hur kul är det på riktigt att vara precis som alla andra - som om man inte hade någon personlighet eller något unikt alls, bara en i en enda grå massa. Bläh! Nä, nu ska du slå dig ihop med de andra som också har specialmattebok och vara stolt över er som grupp. För tycker du på riktigt att de andra med specialmattebok är sämre människor? Nä, tänkte väl det ;)

Stor kram, vännen, och upp med hakan! DU ÄR B R A !!!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna