Otillräcklig

Hej Vimzan!

Ojdå vännen, vad vi förstår ditt dilemma! Ååå, vem skulle inte vilja komma på någons förstaplats!? Alla vill vi vara den där som en viss person vänder sig först till för att dela den där menande minen med, ringer först för att berätta det där viktiga som hänt och som man automatiskt blir "par" med. Vi ska försöka ge dig lite av våra erfarenheter, livskunskap och råd, även om det inte existerar någon mirakelkur för ditt dilemma.

Ibland är det så att man känner sig helt ensam fastän man är omgiven av vänner, just bara för att man inte är någons förstahandsval. Ingen bästis, ingen pojkvän... Men ibland är det också så att man inte är vissa speciella personers förstahandsval. Att det då finns de där vissa kompisarna som är mer populära, roligare, häftigare osv, som man så gärna skulle vilja höra ihop med. För vissa är den här längtan efter att få vara en i det "viktiga gänget" starkare än hos andra - men alla kan nog titta med avundsjuka och längtande blickar efter ett viktigt gäng någon gång. Kanske är det redan i dagis, kanske först i jobbmatsalen då man skulle vilja få sitta vid det där vissa bordet med de där vissa kollegerna som verkar ha så himla kul eller som talar om så betydelsefulla saker. De flesta av oss vanliga dödliga gör kanske vårt bästa för att också bli utvald och slippa känna oss otillräckliga. Speciellt tjejer kan lida av det här och tex febrilt söka en bästis. För längst bak i huvudet ligger kanske också rädslan för att bli sist vald, oavsett om det gäller till volleybollaget på gympan eller att bjudas in till den där speciella festen. Grymma tanke: tänk om man inte blir vald alls...! Alltför ofta är livet en tävling.

Ibland kan vissa personer, tex en vanlig tonårstjej, gå långt för att få höra till och passa in i det viktiga gänget. Vissa blir riktiga "jag-också"-människor, som också har likadana kläder som de populäraste tjejerna, lyssnar på samma musik, använder samma ord när de talar, super om de populära tjejerna super osv osv osv. På sätt och vis är de här följarna, anhängarna, apsiranterna på toppositionerna värre än "ledarna" i gänget, för de dissar de som står lägre ner i rangordningen än de själva, till och med gör skillnaden på vem som är med och vem som står utanför gänget ännu tydligare. Den självklara risken här är såklart att man förändrar sig själv till något man egentligen inte är - att man blir en kopia, fejkad. Klart att man då på något plan ändå känner på sig innerst inne att den uppmärksamhet och tillhörighet man får inte är äkta, att de andra inte tycker om den riktiga personen som man egentligen är och att man kanske inte skulle duga utan den fejkade ytan.

Så det är åtminstone ett råd vi kan ge: fejka inte dig själv för att få höra ihop med de där människorna som du skulle vilja att valde dig först. It´s not worth it. Vi känner tjejer som liksom "vaknat upp" någon gång under studietiden och konstaterat att de inte är sig själva - och det är en tung insikt och det kräver mycket jobb att "hitta sig själv" då. Många känner att de "kastat bort sin ungdom" genom att försöka vara någon annan än de egentligen är. Speciellt här i Österbotten där så många troget följer Jante-lagen ("tro inte att du är någon, stick inte ut ur mängden...")

Visst är det så att vissa människor till naturen är flamsiga och spralliga, har charm, humor och drar människor till sig som flugor. Det kan man inte apa efter, det kan man inte lära sig - det blir bara fejk. MEN, genom att vara sig själv, trivas med den människa man är och acceptera alla delar av sig själv, så kommer folk att uppskatta en och vilja hänga med en. Att tycka om sig själv är som att omge sig med ett moln av ljuv parfym som folk tycker om att sitta bredvid. DET är att känna sig tillräcklig! Och då får man oftast också äkta vänner som tycker om en för den man verkligen ÄR. Alla uppskattar inte flamsighet och sprallighet i längden och "klokhet" och eftertänksamhet kan ibland vara betydligt bättre egenskaper hos en riktigt bra vän. I alla människor bor ändå lite sprallighet och flamsighet, men när den kommer ut på ett äkta och avslappnat sätt så är den mycket mera tilldragande än när det gör det på ett "jag-också"-sätt. Man kan alltså utveckla sprallighet och flamsighet och man kan bli charmig, socialt smart och dra människor till sig. Men det kommer inifrån, genom självinsikt och självförtroende, inte genom att härmas eller vilja vara någon till lags.

Så låt de flamsiga och spralliga människorna vara det ifred - låt dem "göra det bättre". De kämpar säkert hårt för att hållas kvar på toppen. Och visst brukar det vara de som hörs mest (inte bara som skrattar högst i centrum av gänget utan som också bestämmer mest vad som är coolt, vad ni ska göra osv) som får mest uppmärksamhet. Vi förstår att de lockar dig, att de säkert verkar ha det så himla kul och coolt och fantastiskt och du ÄR ju med på deras vänlista, du blir vald och inbjuden. Men vi är säkra på att om du är dig själv istället för att försöka nå upp till deras "tillräcklig", så kommer du att blomma upp till en underbar person som de så gärna vill vara vän med. Sluta vara en "följare" om du är det. Då kanske din egen unika och charmiga typ av sprallighet och flamsighet tittar fram. Och andra, kanske bättre, vänner har en bättre chans att upptäcka dig och tycka om dig för den du är när du är dig själv. Det finns redan människor som sätter dig först: kanske du borde tänka lite också på vad DU kan ge DEM, inte bara på vad de kan ge dig? Är du en bra vän? Vad gör du som du förtjänar att bli först vald för - vad kan du bli bättre på? VEM är du, helt enkelt? Sådant kan vara oerhört viktigt att veta den vackra dag du står alledels ensam utan dina kompisar, tex i en ny skola på en främmande ort.

Medan vi skrivit det här har Alina Devecerski sjungit i radion "Ta det lugnt, alla krigar precis som du". Texten stämmer in på mycket av det vi skrivit åt dig här, så kanske du också kunde höra på den låten?

Du kommer att bli först vald en vacker dag, just av den människa du önskar att ska välja dig först, vi lovar!

Häslar ungdomsinforamtörerna Liselott och Sanna