rädd för ''friendzone''

Tjenare, måste medge att eran sida är väldigt bra och ni gör ett underbart jobb, men över till mitt problem. Jag får höra hela tiden av vuxna att jag har fina drag osv, jag har dåligt självförtoende och är överviktig. Min klädstil är rätt okej bättre än medel skulle jag nog säga. Men iallafall, jag är väldigt schysst och lite blyg men försöker att vara så öppen som möjligt. Jag är omtänksam och finns där i de svåraste tiderna. Jag började i en ny skola för cirka tre årsen och då var de en tjej jag fick upp ögonen för, hon var fin, snäll, smart aa ni förstår. Jag gillade henne och som alla andra tog jag kontakt med henne, vi blev ju vänner såklart som det alltid börjar med. Sen började vi prata mindre och under 7:an och i slutet av 8:an började vi umgås mer och mer, och på sommarlovet var vi ett ''gäng'' som umgicks, jag blev småkär och det kändes som om hon hade samma känslor för mig iallafall lite... Så jag försökte liksom vara schysst och så, vara en ''kille'' men då fick hon veta att jag hade känslor för henne av min bästavän som missuppfattat mig och sa de till henne för han trodde jag ville de, hon blev kall mot mig, krama mig inte ens, jag mådde dåligt, när jag sedan fick veta vem det var som sagt blev jag ovän med min bästavän men forsatte vara med i ''gänget'' där han också var med, alla träffades det var ju frid och fröjd tills en i ''gänget'' som är en gammal klasskompis kom och tänka på att vi kan träffa en annan kompis, vi gjorde de och tydligen var tjejen jag var småkär i ovän med henne och allt blev konstigt, jag tog den gamla tjejkompisen parti och ''gänget'' splitrades, jag och tjejen jag var småkär i bråkade över sms, hela tiden, tillslut kom vi fram till att jag sårade henne djupt när jag tog min gamla klasskompis parti osv, jag blev ju ledsen men visade inga känslor. Sen började vi träffas hon o jag o några andra, och jag var fortfarande småkär och hon tog min mobil och sprang in på toan eller nåt och läste min konversation men en polare och kom fram till att jag gilla henne, jag tänkte w/e, hon blev iskall, hon krama mig inte hon var en bitch, det blev bråk mellan oss, jag skrev en lång text om hur jag känt osv och hur jag blir så förbannad när hon gör ditt och datt, tillslut bröt hon ihop, hon kunde inte kontrollera sina känslor hon mådde så dåligt pågrund av min text, hon berättade sedan att hon älskat mig sedan sjätte klass men som vän, hon sa att hon inte skulle förstå vad hennes liv var utan mig, det rörde mig djupt, jag bad om ursäkt och allt blev frid och fröjd igen tills hon blev tillsammans med den killen som var min bästavän som svek mig, jag mådde riktigt jävla dåligt, asså jag ville spy, det gjorde jag också jag stannade hemma, mina föräldrar sa att jag inte var mig lik osv, jag kände bara hur min värld rasade då hon tog en annan som hon knappt känner i närheten av så bra som hon känner mig, han är ju snäll, han ser inte så värst bra ut, de finns 100 andra fiskar i sjön om de har med utseende att göra, alla säger att det inte kan stämma osv, jag mådde bara piss och sluta prata me henne struntade i henne, jag ville bara försvinna, jag fatta inte hur, men tillslut skrev hon, vad har hänt med dig, jag svarade iskallt, varför bryr du dig, hon blev klart orolig och ringde mig men jag svara inte, det fortsatte så tills hon kom fram till hur jag måste känna mig, hon sa att hon inte gillar mig på samma sätt som hon gillar honom, jag tänkte, för i helvete, säg vad som gör honom så speciell från alla andra jävla snubbar (jag har kompisar som är betydligt snyggare, smartare, hygieniska, allt, som hon nobbat. så tanken slog mig är det för att han var där för henne när jag såra henne? Så jag trodde ju det, men då slog ännu en tanke mig, jag var där för henne när hon behövde någon som mest, jag trösta henne, jag hjälpte henne jag gjorde allt jag kunde för henne, så vafan hände tänkte jag, men min kompis som visste om hur jag kände o så började övertala mig att träffa andra brudar vilket jag gjorde, vi börja hänga han jag o några andra samt den gamlaklasskompisen, vi var kompisar o så, hade kul, en dag blev den gamlaklasskompisen kär i en kille, men han dissa henne o hon blev ju ledsen, självklart förstod jag det men avstod från att vara där för henne, och en dag när vi alla var med varandra så gick hon till köket, jag kom 10 minuter senare för jag var törstig och såg henne gråta, jag blev också ledsen, tydligen hade jag fått känslor för henne, jag satt där och trösta henne jag torkade hennes tårar, osv, hon mådde bättre när hon var med mig osv, och jag som hade fått känslor fasten jag inte märkt det själv blev ju glad. sen nästa gång vi träffades prata hon ut med mig osv, och nåsta gång efter det kunde hon inte träffas så polarna och vi drog och gjorde andra saker och lekt runt haha, så får jag ett sms klockan 22:00 typ, ''vart är du'' jag skrev ju vart jag var och hon sa att hon behöver en kram osv, jag var berädd att lämna polarna för henne, jag sa till henne att jag behöver henne och hon skrev det tillbaka, jag var glad osv, så vid 02:00 skrev jag, träffas imon? hon svarade kallt, nej jag ska vara med honom (killen som nobbat henne) jag ville bara skrika ut min illska, men sket i det också, sen 05:00 fick jag ett sms där det stod, jag vill träffa dig (hade tidigare sagt att jag gillar henne och det visste hon), och det gjorde vi, hon jag och en kompis, vi var ute och sen gick vi hem till henne, sen körde vi en lek att om vinnaren får en kyss och jag vann och hon kysste mig på munnen, jag var ju glad som fan liksom och skrev senare på kvällen att jag gillar henne jättemycke o vill träffa henne och självklart får jag ett jävla friendzone svar, jag älskar dig, du är underbar, du förtjänar det bästa, bla bla bla, men som vän, jag ville explodera, asså vafan gör jag för fel, friendzonad hela fucking tiden ursäkta svordommen. varför blir jag friendzonad hela tiden, men inga andra kompisar, börjar bli lack på detta. aa du...