Tron

Hej!

Tack du berättar om din tro här. Jo, om vi ska vara realister så kan tro, eller till och med att man inte har en tro, eller en annan tro än alla andra vara nåt som en mobbare hakar fast vid och "använder" som orsak att frysa ut. Det beror på hurudan miljö man lever i. Det finns ju också t.ex. skolor och orter som på riktigt är mångfaldsvänliga. Oftast vidgas vyerna i gymnasiet och unga vågar visa sig unika, nån är rastafari, nån ateist, nån väckelsekristen, nån börjar sin könskorrigeringsprocess, nån sällskapar med person av samma kön, nån kommer ut som ickebinär eller fast feminist eller vegan, eller olika kombinationer av det här. Det kan också finnas tunga hemligheter som man bättre vågar tala om, som att föräldrarna skilt sig eller att det finns familjevåld.

Ledsamt att du behöver oroa dig för att din vän lämnar dig för att hen tycker du är konstig för att du tror. Att tro på en Gud eller t.ex. ha en innerlig och varm upplevelse av tro, är och får vara en glädjande livserfarenhet. Den ska du ta vara på och hålla ömt, tycker jag. 

Det finns ju olika kristna traditioner. Den meditativa traditionen uppfattar Gud som ett kärleksmysterium av ren nåd och inte nåt man genom mänsklig handling kan tala någon till eller bortifrån. Det är Jesu mamma Marias tradition, som när hon får höra om Jesus, "begrundar och gömmer det i sitt hjärta". Sen har vi den nitiska apostel Paulus tradition, han som från att själv ha varit en "headhunter" av kristna - avslöjat kristna och fängslat och dödat - drabbas av Kristus själv och sen berättar och missionerar resten av sitt liv, genom sin radikala livsstilsomvändning. Det passar inte alla att vittna och predika. Och det passar inte alla att gömma sin tro inombords. Det kan ju också vara olika, olika tider av livet. 

Du är nog en Guds värdefulla vän, även om du inte skulle berätta åt dina kompisar om din tro. Men det kan ju också hända att din bästis har nåt att lära av att du vågar ge ett förtroende och litar på att bli accepterad. 

Har du möjlighet att träffa andra troende, både inom och utanför din egna tradition? Jag kan varmt rekommendera sommarens Humlerock i Nykarleby kommun, som ju ordnas på baptisternas marker och är väldigt poppis och rusfritt musikevent för unga. Och Höstdagarna, som årligen ordnas i november i Svenskfinland och dit finlandssvenska unga kommer från hela landet. Eller på finskspråkiga sidan "Maata näkyvissä". Bottnar din tro i nån väckelserörelse eller frikyrka, så har de alla egna ungdomsfestivaler. Det hjälper mycket att träffa andra som hör till samma trosgemenskap, så man inte behöver känna sig utanför. Se med vänlighet på din egen oro och din ängslan att förlora din vän. Det kan vara en viktig erfarenhet i ditt liv, att förstå rädslan att "vara annorlunda" och "bli lämnad ensam". Och den som eventuellt tar avstånd från dig och din unika tro, kan vara räddast av alla, att bli ensam och utan dig. Var frimodig, fri & modig med din tro, den är din egen och en gåva som ingen kan stjäla, var kärleksfull med den. I nån situation kan det betyda att tala öppet, i en annan att lyssna in och låta tron vila inombords och bygga upp ditt inre och göra dig väl. Tro är också nåt som mognar och har en egen utveckling den med och att undersöka och fundera kring sin egen tro och andras, är helt tillåtet.

Nu utgick jag från att du berättade åt mig om tro ur kristen kontext, men även om din tro är mer ovanlig för våra nejder än så, t.ex. Jehovas vittne eller islamsk eller buddhistisk tro, så gäller nog samma kärlekskod - döm inte, men älska och acceptera dig själv. Och andra. Som de är. Och som de tror. Alla behöver inte tycka och tro lika. Och man får modigt vara sig själv. Tro är den finaste av gåvor. Och att "berätta" att du har fått den gåvan, ja det finns också sätt att vara i sin tro utan att behöva förklara den åt nån eller erkänna den utåt, den syns ändå, denn finns ändå. I det hjärtegoda och varma, som Topelius skriver om i sin psalm Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt. 

Glädje & frid - Monika