Jag har hållit detta i nån vecka nu och kan inte släppa tankarna och måste skriva detta, jag kan inte berätta detta för mina anhöriga, inte för att som inte hade bryr sig, utan att jag skäms över att berätta detta.
Jag har fått för mig att jag är och kommer att bli pedofil. Jag vet inte varför men det finns ingenstans på världskartan att jag skulle kunna tänka mig vara detta. Men tankarna gör mig rädd. Har tankar som nästan bara kretsar kring det och dom finns hela tiden i huvet. Ju mer jag tänker på det och försöker undvika att tänka på det så blir dom starkare (tankarna och ångesten) och det känns som om det kommer att bli så. Jag kan lova er att jag är världens snällaste och hjälpsammaste person man kan ha,,, men varför tänker jag såhär… när jag ser nån liten tjej ute så får jag dom tankarna och så fort jag ser nån så tar jag och går en omväg runt för jag e rädd för att impulsen kommer komma.
Det är inte bara det. Jag får typ bilder i huvet om att det kommer att stå om mig i nyhetsartiklar om att jag är pedofil/våldtäktsman och att jag kommer vara inspärrad resten av mitt liv.
Har hållit på i en vecka nu, såg en dokumentär angående pedofileri och tyckte hur vidriga dessa människor är, sen har börjat få dessa tankar om mig själv…. jag hatar mig själv för att jag tänker så här. Vill inte tänka, som jag sa, det finns inte i mitt inre jag att jag någonsin skulle göra något sånt, men jag e så rädd, och jag får dessa tankar..
Vad ska jag göra.. Anonym
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
På basen av det du skriver så kan jag givetvis inte utge mig för att känna dig eller veta hur dina tankar går. Jag kan bara skriva om det jag ser i din text.
Du skriver att du är rädd att du skall bli eller vara en pedofil, och att dessa tankar skrämmer dig. Att du ser framför dig hur det skulle stå om dig i nyhetsartiklar och att du skulle bli inspärrad. Det jag läser är med andra ord din rädsla för att du skulle anses som ond, och din egen rädsla för att det skulle visa sig att du är "vidrig".
Men ingenstans i din text ser jag någonting om att du faktiskt skulle attraheras eller bli sexuellt upphetsad av barn. Det kan ju hända att det helt enkelt handlar om hur du formulerar dig. Men jag är benägen att tro att din rädsla beror mer på just rädsla - inte så mycket på att du faktiskt skulle tända på barn. Med andra ord låter det mer som en tvångstanke, att du söker och därför framkallar dessa bilder i ditt sinne, inte det att bilderna skulle komma till dig baserat på lust.
Men vet du vad. Även om du skulle attraheras av barn så betyder det inte att det definierar dig, och att ditt öde skulle vara förutbestämt. Det finns hjälp att få och det innebär INTE att du skulle vara "vidrig". Vill du tala med någon om saken och få hjälp att reda ut dina tankar så kan du få hjälp här. SeriE-projektets sidor är på finska med personerna som svarar i telefon är tvåspråkiga. Samtalen är konfidentiella och anonyma.
Som jag uppfattar det så är dessa tankar nya för dig? Jag tror att i de flesta fall där man upplever sexuellt intresse för barn så är det någonting man har upplevt under hela sin uppväxt, inte någonting som plötsligt väcks då man är vuxen. Men jag föreslår att du ringer och pratar med antingen Anna eller Patricia. Jag tror att du kommer att känna dig lugnare efter det.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar