Trög

Hej Människa!

Det är andra gången idag som jag måste skriva Hej Människa! istället för den signatur som står under frågan. Den förra kände sig egocentrerad. Du känner dig trög. Men det betyder inte att du ÄR trög. JO, jag ska förklara närmare. I alla fall hur jag tänker det:

Se, ibland får vi höra ord eller kommentarer om oss själva som vi "köper". Alltså vi börjar tro att det faktiskt är sant och så börjar den där stämpeln att snurra så i våra skallar att vi mer eller mindre rättar hela våra liv efter det. Ta nu min köpta idé som exempel. När jag gick i 6:an så sa en tjej att killen jag gillade inte kunde gilla mig, för jag var ju så tjock. Det var jag ju såklart inte, och än mindre fattade jag att hon sa så för att hon var kär i honom och ville eliminera konkurrensen. Av någon anledning så trodde jag på henne och i resten av mitt liv har jag alltid ansett att jag åtminstone är på den mulligare sidan. Oavsett om jag vägt 47 kg som på Penkkis eller 87 kg som när jag for in till BB med första sonen. Tänk på alla de år jag kastat bort av gott självförtroende (eller självkänsla vad beträffar utsidan egentligen) som jag skulle ha kunnat ha! Och tror du inte jag betedde mig som om jag själv skulle tro att jag var lite tjock? Varför drog jag in magen? Varför spände jag mig när pojkvännen höll mig om midjan?... Ah, stupid jag!

Nå, så nu verkar du - enligt min teori i alla fall - ha köpt åsikten att du är trög. Och nu har du gjort det ordet till din fotboja, din ärkefiende, din aldrig borttvättbara stämpel i pannan. Det ordet styr över dina matematikprestationer som prästen över församlingen på 1800-talet. Det verkar i alla fall vara klart som korvspad.

Och du verkar verkligen vara dålig på matte. Jo, förlåt, det låter hemskt, men det är hursomhelst läget nu. Om det däremot är resultatet av en svaghet du har, alltså att du som person bara helt enkelt har svårare med matte än genomsnittet, eller om det är en direkt konsekvens av din självdom som trög, det kan jag inte veta. Kanske kan bara ett proffs på mattehjärnor veta det, alltså speciallärare, skolpsykolog osv. De som kan testa din matematiska begåvning, genom intervjuer se om du har tex en mer kreativ hjärna eller en mer matematisk hjärna osv osv osv.

Med det senare, konsekvensen, syftar jag på självuppfyllande profetior. Alltså att man får för sig att man är på ett visst vis eller att det kommer att gå på ett visst vis för en, och tror så hårt på det att man undermedvetet börjar bete sig så att det verkligen händer. Det är ju rätt självklart att det inte kan gå bra för dig i matte om du hela tiden hackar och tjatar på dig själv om hur j*vla skit du är på matte, vännen! Du gör det själv helt omöjligt för dig att lyckas!

Som mitt "tjock", så går det att förändra. Det går faktiskt att tvätta bort stämpeln, hjärntvätta om sig själv till utgångsläget igen och se verkligheten för vad den faktiskt är. Rent praktiskt: är du som person dålig på matte, så går det att träna upp. Man kan faktiskt lära sig allt här i livet - bara man vill och orkar jobba på det. För viljan är såklart inställningen till vad det är man ska jobba på av största betydelse. Alltså tror du att du kommer att misslyckas, så kommer du att misslyckas, oundvikligen. Tror du att du är trög, så blir du trög.

Det är inget att skämmas för att ha svårt med matte! Varför måste det vara skamligt att vara dålig på vissa saker - alla kan ju inte vara bra på matte och utan de "sämre" skulle det inte finnas några "bättre"! Kanske det finns ett visst ideal just nu i skolan (som kanske funnits länge) som anser att man ska sitta koncentrerat och jobba duktigt med ALLA ämnen! Så en person ska både vara superbra på teckning och superbra på matte för att bli Utmärkt. Världen funkar inte så! Läste just världens bästa förklaring på ADHD, ADD osv: de personerna är födda till jägare. Se, om mänskligheten ännu levde på stenåldern, så behövdes både bönder och jägare. Jägarna skulle vara alerta och snabbtänkta, kunna växla uppmärksamhet snabbt och reagera, samtidigt som de skulle orka vara aktiva länge. Dagens värld är utformad för bönder. Matte är typiskt bönder, alltså typ att de behöver mattesinne för att räkna ut hur mycket korn de behöver för att så en så och så stor åker och hur länge maten ska räcka på vintern... Alltså nu menar jag inget alls om din koncentrationsförmåga eller något, jag försöker bara poängtera att vi alla är olika och det är bara stundens trender och stundens behov som avgör om våra egenskaper är dåliga eller bra.

På stenåldern kanske du skulle vara den kloka gumman som sköter om sår, tandvärk och själasorg? Om du vill bli läkare, så är det kanske mycket viktigare att du vill ta hand om folk och hjälpa dem när de har ont? Inte hur bra på matte du är. Visst, fine, av någon anledning spelar matte roll för att få bli läkare (räkna ut medicindosering och liknande?). Okej, då är matte ett hinder du behöver slippa över om du ska bli läkare. Du slipper inte runt hindret, det finns inga genvägar, utan bara hårt arbete. Villighet att arbeta skithårt är också ett mycket, mycket större kriterium för att bli läkare än mattehuvud, eftersom de jobbar häcken av sig både under studietiden och som färdigutbildade. Det finns andra vårdande yrken där matte inte spelar lika stor roll, så nu så småningom måste du fundera vad du egentligen är villig att satsa på. Du kan alltså bli betydligt bättre på matte bara du jobbar på det. Och för att det ska lyckas behöver du alltså skippa tanken på "trög" helt och hållet. Kapa av den fotbojans kedja.

Det som jag däremot tycker att är skamligt i hela den här situationen är att du inte fått hjälp av specialläraren. WTF!!! Nå, onödigt att harmas och knärra över förgången tid nu, men jag tycker absolut att du ska gå och prata med gymnasiets speciallärare om det här! Se, man måste ju inte ha en diagnos för att få hjälp med ett visst skolämne - är inte hela poängen med speciallärare att om man själv upplever att man har svårigheter i ett ämne och att ens resultat försämrats, så då ska man få extra stöd? Det MÅSTE faktiskt inte finnas dåliga elever i en klass för medeltalets skull heller och alla elever ska väl få chansen att göra bra ifrån sig? Jo jo, jag vet, resursminskningar och nedskärningar, läroplaner och skilda lagar om vem som har rätt till vilka resurser på vilka kriterier, blablabla. De kan nu åtminstone ta sig tiden att lyssna på dig, kanske kolla upp lite hur det går för dig, kanske peppa dig med nya tankemönster som motverkar de gamla negativa och självskadande, ge vad de kan istället för att dissa dig?

Slutligen angeånde det du skrev i hemliga rutan: Tack! Ja, det du påpekade är superviktigt och engagerar oss här på Decibel och vi ska, när månaden är slut, jobba lite mera på just den vinkling du nämnde. Det krävs ju alltid två för att en sådan här sak ska hända, och de två personerna är ju inte isolerade från omvärlden och bara påverkade av varandra heller. IFALL du skulle vara intresserad, så kanske det vore belysande för ämnet ifall du skrev en anonym berättelse om det här på Decibel som en sida under det temat? Ifall det låter som något du kan tänka dig, så mejla på decibel[at]korsholm.fi.

Stooooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaam,

hälsar ungdomsinformatören Liselott