Hej

Hej!

Vad tråkigt att höra att du känner så när du är i skolan, det måste verkligen vara väldigt tungt för dig. Eftersom du alltid får den känslan i skolan gissar jag att det inte har att göra med din kropp eller att du ätit något konstigt utan att det har att göra med hur du mår psykiskt när du är i skolan.

Jag kan inte veta exakt vad det beror på att du känner dig spyfärdig när jag inte vet något om din situation men det låter lite som att du kanske har någon form av skolångest. Jag tror att det vore bra om du kunde prata med någon trygg vuxen om hur du känner dig. Kan du t.ex. prata med dina föräldrar, din lärare eller skolkuratorn? Det vore bra om någon vuxen kände till din situation så att dom kan hjälpa dig att ta reda på vad det kan bero på och hur ni tillsammans får dig att börja må bättre i skolan. Det går såklart också bra att tala med någon kompis. 

Har du någon aning om vad den här känslan kan bero på. Är det något speciellt med skolan som känns extra jobbigt? När kommer den här känslan? Är det före skolan? Under skoldagen? (i vilket skede under skoldagen börjar känslan krypa fram?) Eller är det efter skolan?

Det är lättare att göra något åt sina problem och känslor när man vet vad dom beror på, när man vet var skon klämmer så att säga. Jag har en liten uppgift åt dig som jag rekommenderar att du gör antingen för dig själv eller tillsammans med någon förälder, lärare, kurator eller någon annan trygg vuxen eller vän.

Gör en tankekarta på ett papper. Skriv SKOLA i mitten av pappret och dra streck till olika saker som finns/händer under en skoldag. T.ex. Före skolan, Lektioner/ämnen (du kan även dra streck till olika ämnen som du har i skolan), kompisar, andra elever, lärare, raster, lunch... osv, du kan även hitta på flera alternativ.

När du gjort din tankekarta över hur en vanlig skoldag ser ut för dig kan du försöka sätta poäng vid varje sak som du skrivit. Poängen visar hur bra eller dåligt de olika sakerna får dig att må.

Poängskalan kan vara 1-10. 1-4 är mindre bra eller dåligt, 5 är neutralt/inget speciellt, 6-10 är helt okej eller bra.

Det kan t.ex. se ut så här:

ÄMNEN: (skriv lista på olika ämnen/lektioner)

• Matematik: 6 poäng (Du mår helt okej under mattelektionen, det går okej)
• Gymnastik: 8 poäng (Du mår bra under gymnastiken och känner att du klarar det bra)
• Finska: 2 poäng (Du mår väldigt dåligt under finskalektionen)

Fortsätt på samma sätt med t.ex.

VÄNNER...

ANDRA ELEVER...

RAST....

LUNCH...

LÄXOR...

LÄRARE...

Osv...

(Skriv dina poäng helt enligt vad du själv känner)

Om du känner dig bekväm att visa din tankekarta för någon vuxen (förälder, skolkurator eller lärare) så får du hemskt gärna göra det men du får också ha den för dig själv. Det är ditt val.

Genom att göra en sån här karta får du en tydligare bild av vad som känns bra i skolan och vad som känns mindre bra eller till och med dåligt. När du får en klarare bild av vad det är som inte känns bra så är det kanske lite lättare att be om hjälp. Kom ihåg att dina lärare och din skolkurator finns till för dig och det är deras jobb att hjälpa dig att må så bra som möjligt i skolan. Du har alltid rätt att be om hjälp om något inte känns bra.

Eftersom det gäller skolan kan det vara svårt att ändra på vissa saker, t.ex. om en lärare får dig att må sämre är det inte sagt att du bara kan byta lärare utan vidare, och om det är något ämne som skapar ångest kan du inte välja att inte längre gå på just dom lektionerna. Men om du talar med kuratorn eller din klasslärare kan ni i alla fall se över situationen och fundera på hur ni kan hitta en bättre lösning som passar just dig. T.ex. ifall du under vissa lektioner skulle få vara med en speciallärare eller liknande. Det kan hända att man inte kan få problemet att försvinna helt och hållet men man kan kanske få problemet att bli lite mindre.

Det är absolut inget fel på dig för att du känner som du gör och du är absolut inte ensam om det. Det är många unga som inte mår så värst bra i skolan och det är något som både dina lärare och skolkuratorn nog känner till. Jag hoppas att du vågar berätta för någon om hur du känner dig så att du kan få hjälp att bli av med den här jobbiga känslan. De allra flesta problem går nog att lösa eller i alla fall förminska/underlätta men man behöver oftast be om hjälp först. Minns att du är omgiven av vuxna som vill ditt bästa och som mer än gärna hjälper dig så gott det går med vad du än behöver.

Kram!

/Rosanna