Jag är en tjej som tidigare haft kontakt till fredrikakliniken. Typ för 3-4 år sen. Jag upplevde att jag inte riktigt blev tagen på allvar då, och nu tänker jag bara om jag ska våga ta kontakt eller om jag igen blir ”förminskad”. Jag har haft svåra tankar om min kropp, vet inte riktigt hur mycket är okej att äta, jag tänker konstant att jag behöver spy upp maten och kommer iallafall försöka göra det när jag får chansen för att känna hur det känns. Jag har börjat dra ner på mina måltider för att jag tycker att jag är så tjock.. Ibland låter jag mig ändå äta något som är ”förbjudet” och sen äter jag bara mer och mer tills jag känner mig mätt och därefter tycker jag att jag är den äckligaste personen i hela världen, och vill SPY. Jag skäms för att äta och att andra ska se mig äta. Fast det är en livsviktig och naturlig grej så skäms jag så otroligt att jag överhuvudtaget äter! Jag är så rädd att folk runtomkring mig ska se mig som min ätstörning ser på mig. Jag är så otroligt osmickrande.. Gris
Rasmus svarar
Hej,
jag beklagar att du inte kände att du blev tagen på allvar då du tidigare varit i kontakt med oss. Eftersom jag inte vet vem du är, så kan jag givetvis inte kommentera eller förklara desto mer.
På basen av din beskrivning, så låter det som om du har en form av hetsätningsproblematik och den kan du få hjälp för. Ätstörningsvården hos oss baseras på principer från KBT, vilket innebär att vi arbetar utgående från konkreta förändringar i ätbeteende och de nya erfarenheter som kommer från dessa. För att ha nytta av vården är det viktigt att man är beredd att förändra sitt ätbeteende. Vid hetsätning är det oftast till stor nytta att arbeta med regelbundet och tillräckligt ätande. Därtill söker vi tillsammans sätt att utmana olika regler och tankemönster som finns kopplade till ätandet.
Då du varit hos oss tidigare och om jag förstått rätt nu är myndig, så kan du själv direkt ta kontakt och diskutera med någon av behandlarna på polikliniken.
mvh
Rasmus Isomaa
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar