Hur och vem drabbas?

Den mest synliga gruppen av människor som skadar sig själva har kommit att bli unga tjejer. Det kan bero på att kvinnor har lägre tröskel till att söka hjälp hos psykiatrin eller att självskadande är något som uppfattas som vanligare hos tjejer och att killar därför försöker dölja det mer. Det är ändå känt att också killar skadar sig och att det också drabbar vuxna.

Det vanligaste är att självskadebeteende börjar i de tidiga tonåren. Man brukar också prata om att självskadebeteende smittar. Om en i kompisgänget börjar skada sig själv så kan det sprida sig till de andra och blir en del av gemenskapen. Det farliga och som många kanske inte inser är att självskadebeteende kan bli ett sätt till problemlösning som man tar till allt oftare, eftersom det ger en kort stunds lindring för svåra känslor. Då kan man utveckla ett beroende som man inte kommer sig ur på i värsta fall flera år.

Man behöver alltså inte ha några allvarliga psykiska problem för att man ska testa på att skada sig själv. Trots det kan självskadebeteende hänga samman med exempelvis knepiga uppväxtförhållanden, mobbning eller misshandel. Det är ändå inget som på något sätt förutsätts, man kan börja må dåligt oavsett hur bra man haft det tidigare i livet.

Även om man alltså inte måste ha någon psykiatrisk diagnos för att börja skada sig själv finns det ändå diagnoser som kan hänga samman med självskadebeteende. Det här gäller tex ätstörningar, depressioner, emotionellt instabil personlighet, ångestsyndrom (som panikångest, social fobi och generaliserat ångestsyndrom).

Varför gör man sig själv illa?

Självskadebeteende fungerar alltså ofta som ett sätt att lugna sig själv på. Det kan handla om att man straffar sig själv för något som hänt eller försöker ta kontroll över en situation som man inte hittar några andra lösningar till. Man känner sig så dålig och otillräcklig att den första impulsen är att tillfoga sig själv smärta på något sätt, fast det i längden inte löser några problem.

En vanlig fördom mot självskadebeteende är att man gör det för att få uppmärksamhet. Det här blir problematiskt, främst eftersom "uppmärksamhet" är ett ord som är väldigt negativt laddat. Det är väldigt sällan så att någon som skadar sig själv gör det för att andra ska se upp till en. I de allra flesta fall handlar självskador i så fall om ett rop på hjälp. Bakom de allra flesta självskador ligger ett djupt illamående. Eftersom psykiskt illamående inte syns på utsidan på samma sätt som fysiska sjukdomar finns flera historier om människor som skadat sig helt enkelt för att bli sedda och förstådda, men inte vågar ta kontakt på något annat sätt. En självskada ska alltid tas på allvar, för bakom beteendet kan det ligga mycket osäkerhet och illamående.

Trots detta finns det de som bara skadar sig själva en eller ett fåtal gånger. Det är den största gruppen. Man kanske bara vill testa, se hur det känns, eftersom man sett att någon annan gjort det. Det som kan bli farligt med det här är att man inte på förhand kan säga vem som kommer att fastna i självskadebeteendet och vem som bara gör det ett fåtal, ytliga gånger. Det pratas om att självskadebeteende är beroendeframkallande, det blir en form av missbruk som kan vara svårt att komma sig ur.