E de normalt att typ int alls kuna koncentrera sig å hela tiden övertänka/älta saker i sin hjärna? Har problem me de att ja allti typ lever i min hjärna och tänker på saker som hänt och har svårt att koncentrera mig i skolan fö zonar ofta ut och då int ALLS hänger me vad som händer. Ha varit så i kanske 2 år. Då jag zonar ut kan jag ibland helt glömma bort var jag är och då jag ”kommer tillbaka” till verkligheten så känns det som att jag varit borta jättelänge och de känns jätte konstit. Har perioder då jag är jätte fast i en sak och det är typ de enda ja tänker på och bryr mig om och sedan nästa vecka byter de till en ny sak åså blir ja helt föst vi de. Samma med människor, kan bli helt fäst vid t.ex nån jag gillar och göra allt fö att få vara med den och liksom känna mig väldit ledsen över att jag int får vara med den och typ en vecka senare så bryr int jag mig. Samma med vänner, vissa så blir jag fäst vid och älskar att vara med dom och nästa vecka kan jag hata dom.
Vet att jag enda sen jag var liten så har jag ofta lekt själv och kunnat helt zona ut och hitta på en story u huvudet och vara helt inne i det och int märka vad som händer runt mig men det har varit borta ett tag men kommit tillbaka och är ganska intensivt nu i 2 år. Blir också fäst vid viss händelser i mitt liv och kan ibland gå och tänka på det nån dag och inte kunna släppa det. Sori för extremt långt meddelande
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in! Gör absolut inte nåt att det är långt, jag skriver också oftast långt :D
Jag beklagar att ditt svar har dröjt såhär länge, det hör inte till vår vanliga sed. Jag hörde aldrig tillbaka från experten som jag skickade din fråga åt (men hon har knappast gjort det på flit, ibland faller frågor emellan i mejlen), och när jag kom tillbaka från min semester och skickade för att påminna så visade det sig att hon hunnit fara på semester. Så jag tänker nu själv besvara den här frågan så du slipper vänta mera, jag är inte lika högt utbildad inom psykologi som den andra experten men hoppas att det blir tillräckligt bra ändå :)
Du skriver väldigt detaljerat och bra om hur du tänker och mår, vilket tyder på en god självinsikt. Det är bra att du är så medveten, då blir det lättare att göra något åt ditt mående. Men sånt kan nog vara väldigt svårt att göra på egen hand, man behöver någon att bolla sina tankar med.
Du skriver mera om hur du mår i hemliga rutan, men eftersom det är hemligt så tänker jag inte ta upp det destomera i svaret (även om din fråga nu är så långt bak i ”systemet” så de flesta inte skrollar ända hit för att läsa mera). Ifall du vill prata mera i detalj om något som står där så får du hemskt gärna skriva in en ny fråga! Men, du undrar om det är normalt att må så för en tonåring:
Även om det är normalt att man har större känslostormar i puberteten (på grund av bland annat hormoner, nya utmaningar, man ska lära sig reglera känslor bättre inför vuxenlivet etc...) så hör det inte till det ”normala” att man mår dåligt under en lång tid, inte på det sätt som du beskriver. Det skulle vara väldigt bra om du kunde vända dig till hjälp, för sådär mycket blir extremt tungt att gå och bära på själv i längden. Du är stark som orkat så länge, men det är inte meningen att man ska behöva göra det. Det är ännu starkare att våga be om hjälp! Jag hör att du redan försökt det en gång, och det är synd att det inte klickade så bra... Ibland är det bara personkemin som inte funkar. Men det finns flera ställen du kunde kontakta, om du inte vill gå tillbaka dit. Exempelvis kunde du ta kontakt med ditt lokala HVC (antingen ringa dit, eller gå in), och säga att du vill boka en tid för att prata med någon om din mentala hälsa, exempelvis till en psykiatrisk sjukskötare. Ifall du inte vet vad du ska säga när du sen kommer till din bokade tid så föreslår jag att du skriver ner det som du skickade in hit på ett papper, och ger pappret så de kan läsa det. Sen kan ni öppna diskussionen därifrån. För ibland så är det jättesvårt att själv veta var man ska börja, och man kanske drar sig från att säga vissa saker (vilket man inte behöver göra, vården är effektivare om den som ska hjälpa en vet hur man funkar).
Jag tror också det skulle vara jättebra om de kunde göra en psykiatrisk utredning (hos en psykiatrisk läkare) på ifall det finns något mera bakomliggande till en del av dina symptom, såsom det att du alltid varit benägen att zona ut mycket, har känsloutbrott, och ”hyperfixerar” på olika hobbyn och människor för att sen byta. Det behöver inte alls vara att det är något, och det kan också vara ett symptom på ditt övriga mående eller bara helt vanliga personlighetsdrag, men det skulle ändå vara bra att kunna utesluta vissa diagnoser (jag pratar nu om såna typer av diagnoser som exempelvis ADHD eller nåt på autismspektret som ibland kan ha en del av dragen du beskriver, men det går ju inte att säga sånt säkert bara snabbt via nätet så obs, jag säger inte att du har det, bara att det är bra att utesluta sånt för säkerhets skull).
Hoppas mitt svar var av hjälp, men som sagt, skriv gärna in igen ifall du vill fundera mera på något av det här (eller nåt annat) :)
Önskar dig allt gott!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar