Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Och jag vill sååå gärna att min kompis skulle orka det sista. Men skoltröttheten har slagit på och det känns svårt att lösa det eftersom personen själv inte ser någon lösning eller har någon motivation över huvudtaget. Värsta är att hon inte får studenten och att stöda henne då känns alldeles för svårt för mig. Hon vill inte heller prata med någon om detta. Anonym
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag förstår att det är tungt att se på då en vän mår dåligt och kämpar. Ofta är det precis som du skriver då man är utmattad, att man bara ser mörker och att det verkar som att alla andra vill krångla till det. Då man följer med på sidan om då en annan person mår dåligt så är det också vanligt att man känner sig väldigt hjälplös, som du beskriver - eftersom man sist och slutligen inte kan göra så väldigt mycket annat än se på och försöka ge sitt stöd.
Jag tycker att du har gjort alldeles rätt, som för det första reagerar och märker att hon är trött, och för det andra försöker stötta henne. Det skulle nog vara viktigt att hon talade med sin lärare (modersmålsläraren?) eftersom jag precis som du inte tror att läraren vill försvåra saken för henne, men det är också svårt för läraren att ge henne stöd om man inte känner till att det finns ett problem. Så antingen kan du försöka stötta din kompis att tala med läraren, eller kanske fråga om du själv kan ta upp saken med läraren om din kompis inte orkar eller vill. Är hennes föräldrar medvetna om hur slut hon är? Kan de hjälpa?
Studentskrivningarna kan vara väldigt tunga, och det handlar väldigt långt om hur man är som person och hur man hanterar stress just då. Så vissa personer kanske inte tar så hårt på hela grejen medan andra blir helt utmattade. För din kompis skulle det vara väldigt viktigt att hon fick lite stöd just nu så att hon klarar av att sakta ner tempot och på så sätt skulle orka ända fram. OM du själv orkar så tycker jag att du skall föreslå att ni tillsammans kan gå och tala med läraren, men du måste också tänka på dig själv och dina egna resurser.
Ett annat alternativ är att du själv, ensam, går och talar med läraren. Jag förstår att det kan kännas lite som att gå bakom ryggen på din kompis, men det handlar ju om omtanke och att hon själv kanske inte just nu ser vad som är bäst för henne. Men det kräver förstås att du själv tror att läraren ifråga kan göra någon skillnad, annars är det kanske inte så stor vits.
Försök att tala med din kompis. Det finns inte så mycket annat du kan göra än att visa att du finns där. Du är en god vän!
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar