Älska eller tycka om?

Hej!

Hördu det här var en alldeles utmärkt fråga - något som säkert så gott som alla funderat på någon gång och som mänskligheten kämpat med i årtusenden. Hur vet man skillnaden mellan att vara kär och att älska?

Det här hör väl till de grejer som man nog nästan måste avgöra själv, minut för minut och situation för situation och kille för kille (eller tjej). För inte kan ju någon annan komma och bestämma var gränsen ska gå eller ens veta vad man riktigt känner. Och även om man skulle lägga alla känslotyperna på en rät linje, från lite intresse till fullblommande, himlastormande, livsomvälvande kärlek, så finns det ju OLIKA typer av kärlek. Vem kan tex säga att ett par pensionärer som varit tillsammans i 40 år inte älskar varandra mer än ett par som just sagt ja vid altaret, eller ett par som just övervann alla hinder och fick varandra i äkta hollywood-romantik-stil? Även medan man gillar en person, så kan man ju ha känslor för en annan också, eller till och med för tre stycken till - olika sorters känslor. Hm... Kanske vi människor så gärna skulle vilja få ordning och reda, etiketter att sätta på känslorna och liksom en regelbok eller instruktionsbok att följa...

Men om vi ser till oss själva, våra vänner, allt vi läst och hört (tex inom psykologin), så verkar det ändå vara så att överlag så är nästa kärlek större än den föregående. När man är nykär och ser tillbaka på förra gången man var nykär, så känns nog nuets känslor större och starkare än förra gångens. Inte alltid, undantag finns. Men ofta så är tex följande förhållande man har nog "allvarligare" och djupare och mer betydelsefullt än det förra. Kanske för att man utvecklas och mognar som person, förändras, växer, lär sig medan man lever, lär sig om kärleken och om förhållanden med varje erfarenhet man får och misstag man gör. Man får också andra förväntningar på partnern (tex nu kanske målet att gå hand i hand genom skolan, men om 10 år kanske målet är att flytta ihop). Och man tar nya trappsteg på kärlekens/förhållandets/sexlivets trappa - tex först är första kyssen en gigantiskt stor händelse, efter ett tag är första samlaget det gigantiskt stora osv. (Läs mer om det här bland annat här under Parförhållandet och under Sex).

Men det finns nog inget som verkligen säger att inte en 13-åring kan känna lika starkt som en 31-åring! Se, det här är nog ett vanligt missförstånd, du vet, när vuxna nöter på med gamla visdomsord som att "du är för ung för att veta vad kärlek är!" Vår teori är att det inte är någon skillnad på hur mycket man känner beroende på hur gammal man är, men att kanske kvaliteten och förväntningarna och sorterna skiljer sig åt. Kanske älskar en 31-åring på ett annat sätt. Så en 13-årings känslor ska inte nonchaleras eller anses mindervärdiga eller något. Kärlek är kärlek och den är helt subjektiv, ingen annan kan bestämmma vad man känner än man själv.

Men vi skulle dock inte säga "jag älskar dig" till vem som helst. Det här är bara vår åsikt, men ändå. Vi tycker att det är nog något man ska säga sedan först när man är 110% säker och ännu mer än det - och det vet man nog bara själv. Bara av den anledningen att om man sedan känner sååå mycket djupare för nästa kille - eller för samma kille senare - så har man liksom slut på de stora orden, har använt upp dem på något som kanske inte var mer än tillfällig förälskelse. Samma gäller att höra de tre magiska orden. Kanske det är helt nyttigt att låta dem vara rätt så magiska och inte nyttja sönder dem? men vad man själv känner, ja det kan man alltså bara säga själv. Anser vi. Som sagt, ingen har någonsin kommit fram till något klart svar på den här frågan ;)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna