Annorlunda pojkvän

Hej, kära fundersam
Svåra saker det där. Känner så till vad du berättar, jag har också haft lite liknande förhållanden i ungdomen.

På samma gång som man ju inte vill ändra på någon och man vet ju att man inte får det heller så måste man ändå få ha egna önskningar. Jag tycker inte att dina krav eller önskninar är orealistiska på något sätt utan helt sånt som man väl borde kunna förvänta sig av sin partner. I ett förhållande ska man ju både ge och ta. Det får inte bara vara den ena som hela tiden ställer upp för den andra och aldrig får något tillbaka. Jag tycker faktiskt att han kunde försöka bjuda till lite för din skull. Men det är ju inte så lätt. Det är mycket som inverkar. Tex hur man är som person, hur det varit i ens egen familj, vilket stadie ens kompisar befinner sig i och likande. Om alla kompisarna är singlar och ute massor så kanske man själv också blir lite smittad. :)

Det verkar ju som att du ändå försökt att ta upp detta med din kille. Om han bara blir irriterad eller arg så tyder det på att han inte förstår vad som krävs i ett förhållande. Kanske måste du säga till honom på något annat sätt. Borde du säga att det här är en sak som ni måste försöka lösa tillsammans och att det är en så pass viktig grej för dig att du inte kan tänka dig att fortsätta ert förhållande om ni inte kan reda upp det här. Med risk för att han säger att ok, då kanske det är bäst att ni avslutar allt då... Men ta dig en ordentlig funderare om du kan leva med detta eller inte. Jag skulle ju inte tro att det blir bättre med åren, tyvärr. Det är ju så i de flesta förhållanden att efter en tid så börjar vi lätt ta varandra för givna. Vi förstår inte att uppskatta vad vi har. Kanske du måste få fram till din kille att han inte ska vara så säker på att du finns bredvid honom för alltid om han inte försöker lite han också. Det finns ju faktiskt andra killar där ute, kanske någon snäll typ som bara väntar på att du ska märka honom. Det vet vi aldrig, vi kan aldrig vara säkra på att vi inte skulle ha hittat nån ännu bättre om vi fortsatt att leta. Men det betyder ju inte att vi ska undvika förhållanden och strula runt i hopp om att det perfekte killen ska komma i vår väg. Det finns ingen som är perfekt, vi är ju inte själva perfekta heller ;) Alla har vi våra fel och brister, våra goda och mindre goda sidor. Det är sånt vi bara måste leva med hos vår partner, men vi kan ju ändå sträva till att det ska bli så bra som möjligt i våra liv.

Du skriver inget om han har några egna kompisar som han umgås med. Det är ju viktigt att även han har sina kompisar. Fast vi gör saker tillsammans så måste vi också ha våra egna grejer.
Sen låter det lite som att han kanske inte är helt och hållet tillfreds med sitt liv. Kanske det inte är så kul att bara studera hemma, kanske han borde komma sig ut mera med andra. Om man mest sitter för sig själv blir man lätt lite skygg för andra människor. Detta är ju bara som jag funderar.

Vi är ju olika personligheter och ofta dras man som motsatser till varandra, på gott och ont. Om du är en utåtriktad person kanske du medvetet söker dig till en mera tystlåten försiktig typ? Om man valde en kopia av sig själv skulle man ju inte få taltur, (ifall man är den pratsamma typen) eller så skulle det inte hända något i förhållandet om båda var tysta och avaktande. Det kanske är bra att den ena är frammåt och på alerten och den andra kan dämpa och hålla tillbaka då det bär iväg? Vem vet? Kanske det är bäst om man kompletterar varandra.

Jag funderar lite över om ni kunde försöka hitta nya vägar för att göra roliga saker tillsammans. Om han kommer med till stan tex, du vill se på kläder men han tycker det är trist. Kanske ni kunde gå och se på saker lite var och en för sig mellan varven, det finns säkert bil grejer och sånt som han vill kolla. Men sen har ni typ träffas på nåt cafe eller nåt efter en stund. Månne det skulle funka bättre för honom. Eller om ni fick med er ett annat par på tex fotboll eller ishockey, killarna får kolla matchen och ni tjejer kan tissla och tassla ert. Sen kanske din kille skulle vara mera öppen för att ni tillsammans skulle fara på en cider/öl till nåt ställe en stund. Ett förhållande innebär en hel del kompromissande, så är det men båda måste bjuda till annars går det inte. Man tycker ju att om du kommer med och skruvar bilen så kunde han plåga sig genom några timmar på stan med dig ;)

Med åren brukar man nog växa mera samman, om man inte växer ifrån varandra förstås. Men det är nog viktigt att inte någondera känner att den måste ge upp allt sitt för den andra, det blir inte lyckat i längden.

Jag hoppas ni hittar den gyllene medelvägen och sättet som fungerar för just er och ert förhållande <3 <3 <3

Många kramar från ungdomsinformatören Sanna