att välja...

Hej du som inte kan bestämma dig!

Äschdå vännen, att det ska kännas så svårt just nu. Klart att problematiska tankar och känslor lätt börjar synnas i sömnproblem och likande, så gör det nog för de flesta av oss. Men det knepiga med tankar och känslor är att om man håller dem för sig själv, så tenderar de att växa och bli allt konstigare med tiden, allt längre från den logiska verkligheten. Tex rädslor blir bara större ju längre man trycker ner dem men ändå bär på dem. Och rädsla för att ta kontakt med någon man gillar är precis lika betydelsefull rädsla som alla andra rädslor. Kanske till och med värre än andra rädslor, eftersom själva kontaktförsöket kan kännas så ofantligt viktigt och avgörande för livet. Så ju mer man tänker på det, desto värre känns ett eventuellt avvisande och desto räddare blir man. Det är ju överhuvudtaget väldigt pirrigt och nervöst och osäkert när det gäller den första knoppande kärleken, så det här är inga lätta känslor och rädslor att tampas med. 

Det är lite som att stå högst uppe i hopptornet vid simstranden. Ju längre du står där i vinden och är för att hoppa, desto mer växer rädslan. Skulle du ha hoppat innan du hann tänka hade du säkert kännt den pirrande adrenalinkicken under fallet och glädjeruset efteråt av vetskapen om att du vågade. Men går du fegt ner i trapporna, så nöter det på självförtroendet och gör det ännu svårare att klättra upp och våga hoppa igen.

Om man aldrig vågar hoppa när det gäller kärlek, så är det inte bara som att inte ha vågat hoppa från simtornet, dock. Det betyder så mycket mer för det egna livet. Kärlek och sexualitet (inte alltid att förväxla med sex dock) ÄR en gigantiskt stor del av våra personligheter och våra liv, och det är klart att det är svårt - och kanske inte så hälsosamt - att trycka ner eller försöka nonchalera den biten av livet. Den utvecklar en som människa precis lika mycket (kanske tusen gånger mer?) som att våga tala inför folk eller hoppa bungy-jump. Dessutom har vi ju de inre biologiska och psykiska drivkrafterna som pushar oss att vara nyfikna på och ivriga att pröva på allt som har med kärlek och sexualitet att göra, och de är inte så lätta att lägga locket på.

Så kanske du skulle våga ett försök och faktiskt säga hej åt någon av de här flickorna. Försök, fastän du är förälskad i dem, att ändå inte se dem som livsavgörande människor, utan bara som människor. Som potentiella kompisar. Tänk mera att du ju faktiskt inte måste gifta dig med dem även om du skulle diskutera vädret med dem. Beroende på vad som brukar funka på dig annars i livet, så kunde du kanske se att tala med dem som en övning, en utmaning till dig själv, en uppgift som ska utföras och så kan du belöna dig själv efteråt, som ett litet delmål eller som en chans att ge ödet/högre makter/slumpen/Gud möjligheter att skapa tillfällen för dig. Sitter du och väntar på att livet och kärleken ska komma till dig så kommer du kanske att få vänta länge, eftersom möjligheter oftast inte uppstår av sig själv. Oftast måste man själv skapa chanser! Ta initiativ, befinna sig på ställen där saker kan hända.. våga hoppet!

Så se till att möta dem i korridoren, möt deras blickar och säg hej med ett litet leende på läpparna. Far på samma läger, föreläsningar, klubbar, happenings osv som de kanske kan vara på. Ge dig ut i världen! Om inte annat, så hittar du garanterat andra trevliga människor att lära känna, nya kompisar - till och med nya och möjliga kärlekar?!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna