Jag och min flickvän har varit ihop i snart ett halvt år, allt går bra och har alltid gjort det och det har inte uppstått några större problem, men en sak har inte ändrats och situationen var samma innan vi blev ihop, när jag frågar vad hon tycker eller vill göra så får jag endera två svar och två svar endast. Jag har ingen skillnad, eller, du får bestämma. Fastän hur jag vrider och vänder på frågan, som t.ex. "Jo jag vet att du inte har nån skillnad, men nu undrar jag vad du tycker?". Det har så småningom börjat bli jobbigt att man alltid måste bestämma saker ensam och att man inte kan komma överens gemensamt. Vad skulle ni föreslå att man skulle prata om eller vad tycker ni skulle vara bäst att göra i denna situation.
Mvh. Katten Jansson Katten Jansson
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga. Jag kan förstå att du tycker det här är lite irriterande, och att det kan bli tungt att i längden vara den som tar alla beslut. Jag är dock glad att höra att ni överlag mår bra ihop :)
Det låter som att hon är lite osäker på sig själv, kan det stämma? Och kanske därför är rädd att ifall hon bestämmer något så kan det bli ”fel” för den andra och den risken vågar hon inte ta. Visst, en del människor är ju väldigt chill och bra på att ”go with the flow” – men alla HAR ju nog ändå en åsikt om saker (åtminstone ibland), det handlar mest om att våga uttrycka den.
Vet du om hon har fått ta plats och vara med och bestämma saker i sin familj, eller om andra ofta har ”bestämt åt henne” (behöver inte nödvändigtvis betyda att folk varit elaka eller nåt, men kanske lite överbeskyddande)? Ifall andra ofta har bestämt åt henne så har hon helt enkelt inte fått öva så mycket på att ta initiativ.
Jag tycker det är jättebra att du har frågat så där "Jo jag vet att du inte har nån skillnad, men nu undrar jag vad du tycker?", men kan förstå att det blir ännu mer frustrerande när hon inte ens då kan säga.
Vad händer om du snällt säger ”Jag har inte heller nån skillnad, och känner mig allt för trött för att bestämma nåt just nu, kan du bestämma så skulle jag bli glad?”.
Annars börjar det kanske bli dags att helt enkelt ta det här till tals, det kan vara att hon inte är så medveten om att hon gör så här. Ifall du väljer att ta det till tals så börja samtalet försiktigt så att hon inte känner sig anklagad och går i lås. Du kan säga exempelvis såhär (i dina egna ord förstås):
”Jag skulle vilja prata om en sak som jag har märkt: Oftast när vi ska hitta på något och jag frågar av dig vad du vill göra så säger du att du inte har någon skillnad och att jag ska bestämma. Finns det någon skild orsak till varför du inte vill bestämma? För mig skulle det betyda mycket om vi kunde bestämma saker mera tillsammans båda två, för att det känns viktigt för mig att veta vad du tycker om och vad du vill”.
Försök alltså ta upp det ur en vinkel som är mera formulerad ur omtanke kring henne, än kring att du tycker det är jobbigt, då brukar man ”nå in” till den andra personen bättre :)
Lycka till!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar