Bråk

Hej :/!

Bråk, gräl och gnabb hör ofta till de beteenden och "stilar" som man har mot varandra i en relation som lätt både smittar och biter sig fast. Om man en gång har börjat tjafsa om saker sinsemellan, så är det så lätt hänt att det blir till en ond cirkel, där man överlag använder en elakare ton mot varandra, ger tillbaka på samma sätt eller hårdare, hittar saker hos den andra att störa sig på osv.

Det kan ju vara så i alla möjliga sorters relationer, tex med en kompis eller förälder, att när man grälat, så känns det svårt att bli sams igen efteråt och ändra den dåliga stämningen till en god stämning. Det kräver ofta en medveten ansträngning att vara snäll och kärleksfull igen mot den man just grälade med, man måste vilja det så mycket att man kommer över ett slags tröskel. Den tröskeln kan tex vara känslan av att man "förlorar" om man är den som först säger förlåt och blir snäll igen, eller känslan att det ännu känns orättvist eller att allt inte är utrett ännu eller att det man bråkar om inte går att ändra på eller lösa, tex att den ena "nu bara är sådan som person". Egentligen började vi ju öva på det här med att avsluta konflikter redan i sandlådan på dagis, när vi skulle säga förlåt åt den vi slagit i huvudet med spaden när hen tog vår hink, men det blir inte alltid lättare med åren. Det är bara det man bråkar om som blir mer komplicerat, och kanske blandas lite fler komplicerade känslor och händelser in i soppan.

Att bryta ett sådant här negativt mönster kräver ofta en ordentlig, medveten ansträngning, där båda verkligen anstränger sig för att inte börja gräl, inte fortsätta gräl och om man grälat sedan avsluta grälen ordentligt och sedan vara snäll och glad igen. Det här är ju svårt om man fortsättningsvis känner samma negativa känslor som leder till grälen, tex att den ena ofta blir irriterad på något den andra gör. Då måste man på något vis jobba med det som gör den andra irriterad, och lösningen är inte alltid att den ena slutar göra det som irriterar. Kanske för att det kan handla om något som den ena inte kan rå för, eller kanske det är något som den ena inte bör ändra på (för då ändrar man för mycket på sig själv för en annan människas skull). Visst kan det också vara så att den ena envisas med att göra något som hen vet att stör den andra, bara för att den ena är självisk eller barnslig eller medvetet gör det just för att irritera och "mucka gräl". Men många gånger handlar det mera om att jobba med själva känslan irritation än att göra något åt det som orsakar irritationen.

Vi kan ta svartsjukan som ett exempel för att beskriva det här bättre. Säg att pojkvännen ofta blir svartsjuk på flickvännen för att andra killar tittar på henne. Om det är så att hon med flit flirtar med de här andra killarna, ja då är flirtandet det som ska bort. Varje par måste hitta sin egen gräns för vad som är okej och inte, komma överens om man tex får dansa med andra killar, krama killkompisar eller chatta med främmande killar. Var går gränsen för otrohet och inte-tillåtet? Men om hon bara är söt eller snygg och att killar tittar på henne för det, så kan och ska hon ju inte bli fulare bara för att han ska slippa bli svartsjuk. Svartsjuka handlar ofta om att den som är svartsjuk har lite sämre självkänsla, alltså innerst inne inte tror att han är bra nog att kunna behålla henne. Då är det den egna känslan av att duga och vara värdefull som han behöver jobba med. Det hjälper inte att hon slutar tex vara på ställen där andra killar kan se henne, det blir oftast bara värre av det. Om han tex blir svartsjuk av att hon har killkompisar som hon pratar med, så hjälper det inte att hon slutar prata med dem, utan istället kan hon "bjuda med" pojkvännen i samtalen, så att han ser själv att hon inte flirtar eller bryr sig på något romantiskt sätt om killkompisarna. Hon har lika mycket rätt till killkompisar som till tjejkompisar, så det ska hon inte pruta på.

Det blir också svårt att sluta gräla om man blivit "van" att prata till varandra på ett visst sätt. Man kan alltså liksom fastna i att exempelvis kalla varandra för fula ord, retas med varandra på ett småelakt sätt eller peka ut minsta fel hos varandra. Kanske det började med att den ena tycker att det är okej att säga fula saker åt den andra "på skämt". Det kan till och med börja med något så dumt som att vara "bråkkär" och sedan lämnar liksom det där bråkandet kvar även efter att man blivit ihop. Men bråkkär är definitivt inte ett bra sätt att visa kärlek åt varandra på, inte ett bra sätt att få någon att bli kär i en!!! Oavsett varför det började, så har man nu ett negativt och skadande beteendemönster tillsammans, och det här kräver alltså ansträngning för att bryta och sedan byta ut mot något snällare. Det kan bokstavligen handla om att bita sig i tungan innan man kläcker ur sig sårande ord. Det kan också handla om att lära sig gräla på ett nytt sätt. Eller alltså mera säga till snällt när något stör en istället för att hälla ur sig det på ett fult och anklagande sätt. Ett par tips är att sluta använda orden "alltid" och "aldrig" (tex "Du bryr dig aldrig om mig, du gör alltid så där för att irritera mig", för alla är allergiska för de orden och blir arg fastän det kanske skulle stämma in på vissa situationer) och att ge förslag på hur man önskar att den andra gjorde istället för det som irriterar. Det finns många fler tips på hur man kan gräla bättre, googla gärna. Poängen är ändå att försöka lösa problem UTAN att såra varandra och sedan vara väldigt givmild och snabb på att förlåta och göra gulliga saker åt varandra och med varandra.

Om det är så att man ofta gör och säger saker enkom för att såra den andra, med flit alltså, så kan det nog hända att förhållandet inte är så hälsosamt för en. I värsta fall finns det ingen räddning för hållandet och båda skulle må bäst av att göra slut. Men alla förhållanden är nog ändå kanske värt ett ordentligt räddningsförsök, där båda vill och anstränger sig för att byta beteendemönster. Lyckas det inte med det, så var det kanske ändå så att man inte passar ihop, hur mycket man än tycker om varandra. Ibland måste man prova på att vara ihop förrän man riktigt kan veta hur bra man passar ihop, och ibland tar det också ett tag innan man kan erkänna att det inte lyckades. Men ge det en ärlig chans först, ge er en ärlig chans innan ni bestämmer er.

Hälsar Liselott