För ett halvår sen träffade jag en kille på krogen. Vi har sen det träffats nästan varje helg. Han sa redan första gången vi träffades att han inte vill ha ett förhållande pga att han vill prioritera sitt jobb. Jag gick en aning motvilligt med på att vara kk då.
Under sommaren fick jag lite känslor för honom, och nyligen frågade jag om han känner samma. Tyvärr gjorde han inte det, för honom är vi bara kk. Han gillar mig som person sa han men känner att han inte har tid för ett förhållande just nu, ev. i framtiden. Det värsta är att han är så himla härlig som person, vi kan tala om allt och han är ingen "badboy" som många andra killar jag träffat är. Vi träffas inte bara för att ha sex, vi kan äta ute, fara ut på krog och göra massa annat tillsammans. Många (kompisar) har frågat om vi är ett par och sagt att vi passar bra tillsammans. Tips/råd? Ska jag vänta tills han är "redo" för ett förhållande eller gå vidare? Vill inte tappa kontakten med honom :/ </3
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej </3!
Det är med blandade känslor vi läser din fråga. Det är liksom lite det här som är "nackdelen" med att bli äldre och få mer och mer livserfarenhet: man vet "hur det gick sedan". Och vi har sett din story förr, många gånger, kanske till och med hunnit vara KK:n eller så har nära vänner hunnit vara det. Och baserat på den statistiken måste vi tyvärr berätta att alla de storyn vi följt slutade olyckligt. Paren blev inte ihop. Eller jo, ett par var nog ett par officiellt ett tag, tills den ena blev kär på allvar i någon annan.
Vännen, vi vet att det här smärtar att höra - och vi kan ju bara påstå det här utgående från egen kunskap (och en och annan psykologisk artikel, förhållande-bok osv) - men knullkompisar, fuckbuddies, friends with benefits osv brukar inte leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. För skulle de rätta känslorna finnas där, så skulle de nog visa sig relativt snabbt. Det skulle oftast inte hinna vara mycket KK-relation innan de blev ett par.
KK är ett fenomen, en överenskommelse, som brukar uppstå som ett sätt att både ha kakan och äta upp den. Man är oftast kåt och kärlekskrank, men inte KÄR i den andra personen som också är kåt och kärlekskrank. Man VILL INTE bli ihop, man vill mest bara tillfredsställa din egen törst efter sällskap, närhet och sex. Man kanske till och med vill ha Någon, men inte just honom eller henne. Eller så använder man ursäkter som exempelvis ett krossat hjärta, tidsbrist eller annat för att slippa bli ihop med just den här människan. Det är tyvärr ofta ett form av utnyttjande, mer eller mindre medvetet och mer eller mindre med den andras godkännande. Det handlar också sällan om att verkligen vara rädd att binda sig eller rädsla för att förändra sitt liv, mera om att inte ha lust till det. KK kan vara mycket bekvämt...
Vi hittade en väldigt utförlig artikel i Psychology Today om det här (http://www.psychologytoday.com/blog/in-the-name-love/201109/friends-benefits), den lönar sig absolut att läsa, men ett litet citat ur den förklarar det här ännu mer.
"The bond in friendship with benefits is typically temporary and conditional upon one participant not wanting it to become deeper and more comprehensive, and upon finding an alternative partner. If the bond in friendship with benefits is good, it is likely that one or both participants will want to upgrade it to a profound, committed romance.
When only one partner falls in love with the other, a major difficulty arises. In such a case, this person might cross the boundaries of friendship with benefits and begin to behave like a lover. The lack of reciprocity can then be painful and destructive.
If the friendship with benefits results in a strong bond, it may begin to feel incomplete, whereupon the wish to complete it can arise. But such completion can shatter the relationship. The thought of your beloved naked in the arms of another person is extremely difficult for a genuine lover, even if the naked person is "merely" a friend with benefits."
Så nu är då frågan vad du ska göra i din situation. Så mycket är klart - enligt oss - att du nog inte borde sitta och vänta på att han ska bli kär i dig. Jo, chansen finns, men hur stor är den på riktigt? Om han skulle kunna bli kär i dig, tror du inte att det redan hade hänt då? Visst, kärlek kan växa fram långsamt, men han har ju faktiskt redan nu alla chanser att bli kär i dig om den möjligheten skulle finnas, men han har inte blivit det.Samtidigt så finns nu risken att dina känslor bara växer sig större och större. Visserligen, tjejer i allmänhet kan ännu lida lite av den gamla föreställningen att om man har sex med någon så borde man nog vara kär i personen ifråga, annars är man lite av en slampa. Men all denna intima närhet kan också vara väldigt förstärkande av känslorna. På sätt och vis lever ni som ett par, men utan löftena och åtagandet och engagemanget. Du kan inte lita på att han ska stanna kvar, han har inte lovat dig något, men ändå...
Kanske du kunde checka med honom vad han skulle känna om du skulle vilja avsluta KK:andet och bli bara kompisar? Hur skulle han känna om du försvann helt ur hans liv? Eventuellt skulle han tänka om då, kanske inse att han skulle sakna dig mer än han hade trott. Eller om det inte skulle vara så smärtsamt för honom, ja då kanske ni inte heller var meant to be? Grejen är ju också den att om du "väljer" honom, så väljer du samtidigt bort alla andra killar som skulle kunna bli ljuvliga pojkvänner. Lite som en "Upptaget"-skylt i pannan.
KK:n är sällan långvariga. Kanske för att den ena eller båda förr eller senare känner att de måste välja antingen att sluta träffas eller bli ihop. Och hela poängen med KK är att åtminstone den ena inte ska behöva välja. Kanske du i och med din fråga redan vet att du måste välja väg nu, att ditt hjärta kräver det? Lycka till <3
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar