Ungdomsinformatörerna Liselott och Lena svarar
Hej vännen!
Hur känns det nu? Har du sett honom ännu idag? Vi ska försöka ge dig lite "första hjälp" nu för de närmaste dagarna:
Vi förstår att det här är superjobbigt, men försök att inte låta känslorna ta makten över dig idag. Första gången man ser den man just blivit dumpad av är värst, det blir faktiskt lättare och lättare sedan, fastän vi vet att du inte inser det nu. Men det viktigaste just nu är alltså att inte släppa känslorna lösa utan försök behärska dem. Du vinner absolut ingenting på att gråta och skrika nu, inget på att tala med honom, inget på att fara hem och gråta i kudden. Däremot sparar du på din självaktning om du inte bryter ihop idag. Du skulle skämmas för det senare, och det gör bara saker och ting mycket värre. Så håll i dig själv. Försök att tänka på annat. Det kanske inte heller lönar sig att tala alltför mycket om det här med kompisar idag. De är säkert nyfikna, men säger du att du behöver tänka på annat idag, så borde de nog förstå och ge dig den tid du behöver.
Kom också ihåg att du inte känner mindre eller "fel" (i andras ögon) bara för att du inte bälgar som en fjortis - du behöver inte bevisa för någon hur mycket du älskade honom. Det är din ensak och ingen någon annan har någon rätt att bedöma. Bry dig inte heller om vad han ska tro om du inte lägger dig som en blöt fläck på golvet inför hans fötter. Du kommer inte att få honom att ångra sig om du verkar ha blivit ett nervvrak av att han dumpade dig - istället ger du honom bara dåligt samvete och obehagskänslor. Och det är ju inte det du vill, eller hur, du vill säkert att han ska inse att han gjorde fel beslut för att han fortfarande älskar dig, inte för att han tycker synd om dig.
Att det tar slut kan ofta komma som en chock, även när man nog vet att det inte var så bra före och misstänkte att det inte skulle sluta bra. Alla reagerar vi lite olika på chockbesked och det brukar vara svårt att inse att det chockade skedet kommer att gå över. Men det gör det, på allt från någon timme till några dagar. Men det beror också på hur mycket man låter känslorna styra och härja fritt. Släpper man allt lös och i värsta fall bejakar det, gottar sig i det, vältrar sig i det, så tar det såklart myyycket längre att komma över den fasen. Och visst finns det folk som gottar sig i det, kanske för att få uppmärksamhet från andra, för att känslorna har tagit över totalt, för att det ibland kan kännas så skönt att tycka synd om sig själv, för drama-queen-tendenser osv. Observera att det inte heller handlar om att stänga av känslorna eller stänga dem inom sig eller något, mera bara att inte ösa på och ösa på.
Var också beredd på nästa skede, då när man bara ser personen man sörjer genom rosafärgade glasögon, bara minns det goda, bara koncentrerar sig på möjligheten att få personen tillbaka osv. Hur länge det här skedet varar beror också på hur mycket man bejakar det - och var försiktig med att göra något förhastat under det här skedet. Speciellt om ert förhållandet varit av on/off-typen nu redan ett tag, så kan det hända att det fiffigaste vore en ordentlig paus. Kanske det smarta är att ni under den tiden skulle hinna kunna reda ut era känslor - och eventuella problem - bättre än om ni vid minsta lilla saknad rusar tillbaka till varandra. Det kan hjälpa att liksom försöka skilja mellan hjärta och hjärna, tänka tex att "nu tycker mina känslor så här medan mitt förnuft säger att det är tvärtom", och sedan inte göra NÅGOT innan du tänkt igenom det minst tretton gånger, helst sovit på saken. Se, man gör ofta förhastade saker mitt i sorgen och saknaden och risken är stor att det bara blir värre av det. Det kan tex kännas svårt att våga ta paus, för tänk om man då missar chansen eller om han hinner ändra sig under den tid man har tankepaus. Men förnuftet säger ju nog att var det värt att behålla, så finns nog förutsättningarna kvar även nästa morgon.
För ännu mera om de här olika sorge-skedena, om hur man kommer över någon, eventuella bakgrundsorsaker till att förhållandet inte höll osv, se våra infosidor om att Göra slut. Försök hålla i minnet att du tillbringat en väldigt lång tid med den här killen under några av de viktigaste och mest formande åren av ditt liv. Ni har säkert växt ihop en hel del och har starka minnen tillsammans - men säkert också en hel del trygghet i varandra. Att missta den här tryggheten och den här biten av det som utgjort ens liv är väldigt tungt och påverkar ofta bilden av det man verkligen hade tillsammans. Ofta känner man kanske mer panik, rädsla och villrådighet av att lämna ensam än av att faktiskt förlora just precis den människan. Därför behöver det här behandlandet av sorgen få ta tid på sig utan att du rusar åstad och gör något förhastat. Du måste få tid på dig att se klart.
Stoooooor kraaaaam ännu, vännen, och vi beklagar sorgen.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena
4 Kommentarer
Åå 17/02/2014 3:28pm (10 år sen)
Men tror ni det är någon vits att vänta? Ingen tror han kommer vilja fösöka igen, men hur jag än fösöker intala mig själv så tror jag inte på det. Hade sån tur att ja inte såg honom i skolan, så klarade mig undan den här dagen...
hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna 17/02/2014 3:59pm (10 år sen)
Hej igen!
Puh att du inte såg honom idag. Då får du ännu mera tid på dig att samla dig och tänka igenom allt först. För ja, vi tror fortfarande att det vore det smartaste. Att ta lite paus för att få perspektiv på saker och ting. Allting kan faktiskt både kännas annorlunda och se annorlunda ut om en vecka. Vi förstår att det känns som om du skulle måsta "hålla fast" honom nu innan han riktigt glider dig ur händerna, men vi vet av både egna och kompisars erfarenheter att det inte brukar hjälpa, snarare stjälpa. Risken att "skrämma bort" honom genom att verka desperat - plus vad det gör med den egna självkänslan - är aldrig värt det. Så våga ta dig lite betänketid nu. Finns det en ärlig chans för er två att bli tillsammans igen, så är den kanske som minst just nu när allting fortfarande är blödande och smärtsamt. Som sagt, läget kan vara ett helt annat om en vecka.
Lyssna även på kompisarna, har de följt med er relation från åskådarbänken så har de kanske ett bättre hum om hur situationen ser ut objektivt och känslokallt nu i det här läget än vad du har just nu. Vi vet att det är svårt att inte låta känslorna styra precis allt man gör i det här skedet, men försök ta tid på dig att andas ett par dagar till åtminstone.
Stooor kraaam
Åå 05/05/2014 11:20pm (10 år sen)
hej nu e de jag igen... känner att det är jätte tungt och behöver få skriva och kanske få lite råd. Nu har det gått 3-4mån sen det tog slut.
Men efter det så träffades vi, ibland nångång i veckan och ibland mer sällan, vi hade det jätte bra tsm och det var som att vi var ihop när i träffades. Sen tyckte han jag gnällde för mycket och pressade honom för han ville fortfarande inte ha ett förhållande och det ville jag. Så han sa vi inte skulle ha kontakt. Vi hade inte det i några veckor. Under den tiden gjorde han saker som sårade mej otroligt jävla mycket, han har nu i efterhand sakt det var för att göra mej svartsjuk... iallafall tog jag kontakt men honom igen för några veckor sen och vi började träffas igen, vi har sovit tsm flera nätter mer vecka och har det super mysigt. han säger han tycker om mej men vill ennu inte ha ett förhållande. När vi är med varandra har vi det jätte bra påriktigt och trivs tsm, han brukar säga det också, vi pussas, kramas har sex och allt detdär som man brukar göra i ett förhållande... han har sakt att närmare sommaren kanske vi kan försöka bli tsm påriktit igen. Jag fösöker stå ut nu, fö har ju testat redan en gång att vara utan honom och det slutade med att vi tog kontakt igen eller jag. Det är ju inte heller så länge till sommaren. Vi har kontakt varje dag via meddelande, men är så himla tungt för nästan alltid på meddelande är han jätte kall mot mej och jag blir så lessen av det, förstör verkligen resten av dan. Försöker att inte ha så mycket kontakt när vi inte träffas men då blir det bara så att jag ligger i sängen och försöker sova bort dagarna iställe fö man vill int tänka på de å känns dendä klumppen i magen. Det är så himla tungt då det vissa dagar känns så bra mellan oss och vissa inte. Han hatar när jag gnäller eller försöker prata om 'oss' med honom för han tycker jag pressar honom då. Jag klarar heller inte av att vara den mogna och säga upp kontakten för jag tycker om honom otroligt mycket. Har redan väntat månader så inte är det väl hela värden att vänta någon vecka till heller... för känner att hellre har jag det såhär, än inte har honom i mitt liv alls.
Hälsar ungdomsinformatörena Liselott och Sanna 07/05/2014 3:41pm (10 år sen)
Hej igen Åå!
Äschdå vännen, det där låter inte alls bra. Det får oss att rynka på ögonbrynen och oroa oss lite. Vi ska förklara, genom att ställa lite frågor, varför just vi tycker att det inte verkar riktigt bra nu - men kom ihåg att det här bara är våra personliga åsikter.
Vill du verkligen ha det så här? Vill du verkligen att ni ska ha det mysigt emellanåt och att han är kall och elak emellanåt? Vill du att han ska köra med skitstövelstil som tex när han försökte göra dig svartsjuk - medan du ändå inte hade något anspråk på honom då (eftersom ni inte var ihop då)? Vill du att han ska dra öronen åt sig så fort du börjar kräva något av honom, ett bu eller bä? Har han rätt att göra det? Tycker du att det är schysst stil av en kille som ju borde tycka om dig - eftersom han nu beter sig som han gör det emellanåt i alla fall? Tycker du att han har rätt att behålla dig hängande på kroken, gosa med dig när det passar honom, men i övrigt behandla dig kallt? Tror du verkligen på att ni kommer att bli ihop igen i sommar eller tror du att han kommer att slinka undan igen? Tror du att han kommer att bli annorlunda, bättre, älska dig mer - vad tror du att måste ändras för att det ska ske och vad är oddsen för det? Tror du att han tycker att den här "överenskommelsen", med gos och sex och övernattning när det passar honom och inget däremellan, är bekväm för honom? Vad tror du att han egentligen vill ha? Varför tror du han blir arg så fort du pratar om "er"? Vilka löften har han gett/undvikit att ge - kommer han att kunna hålla det han lovat? Vad är det egentligen du ger honom? Vad behöver du? Tycker du att du skulle vara värd att ha en ordentlig pojkvän som beter sig som en pojkvän ska? Vill du bli älskad för din egen skull eller för vad du kan ge honom? Är han värd all denna olycka och otillfredsställelse du känner nu?
Vännen, läs igenom allt du skrivit igen. Om det var en kompis - eller till och med en helt okänd tjej - som hade skrivit det du skrivit, som genomlevde den situation du är i just nu: vad skulle du tycka? Vad skulle du ge för råd åt henne?
Vet du, INGEN kille i världen är värd att försöka sova bort sitt liv för. Ingen kille i världen är så fantastisk och så älskvärd att han får behandla en hur han vill. Han är inte viktigare än vad du är, inte viktigare än ditt eget välmående och din lycka, inte viktigare än din självkänsla och självaktning. Så fundera igenom allt igen. Är han verkligen bra för dig? Ledsen att vi säger så här, du vill säkert inte höra det. Men vi oroar oss.
Stoooor kraaaaaam
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar