03.04.2015
Hej Decibel, jag skulle behöva hjälp med en sak. Jag vet inte varför om det här har en slags "djupare" orsak varför jag känner såhär eller vad det nu är.. Jag är helt jävla förälskad i min lärare, och jag mår inte precis bra av det. Det startade typ första gången jag såg honom. Fast det var ju bara en "oh shit, han ser bra ut" då. Kunde aldrig föreställa mig att det skulle bli såhär stor sak eller att han skulle påverka/kontrollera (omedvetet då..) mig på det här sättet.. Som om jag inte ser honom på någon dag mår jag faktiskt jätte dåligt.. Loven är helt hemska. Han har ju förstås ingen aning om det här (förhoppningsvis..). Det är inte så att han har gjort något speciellt för att manipulera mig eller något. Han ser mig bara som en av hans många elever, och jag kommer nog aldrig bli något mer heller. Men jag har ingen aning vad jag ska göra åt det här! Tappar andan bara av att han går förbi! Och om han säger något åt mig så dööör jag! Då blir jag så glad att jag dansar och sjunger som någon galning. Men allt han gör är bara såååå gulligt och attraktivt. Men det är också såååå fel att jag känner såhär. Det är olagligt, och det är VÄLDIGT olagligt. Det är jag medveten om.. Men det hjälper ju inte det heller. Inte vet jag om något som kunde ha påverkat mig så att jag tycker om äldre män. Hade sett en film och då var det på det sättet.. "Ask me anything" hette den btw.. Plus att han är nästan tre gånger min egen ålder. Jag vet att det är fel! Men när jag ser honom så skiter min hjärna fullständigt i det. Den bara bryr sig om hans underbara leende. Den här "crushen" går inte bort heller. Har snart hållit på ett år! Snart blir det sommarlov också, så har ingen aning hur jag ska klara mig.. Skulle kunna och sitta förklara minsta lilla detalj om honom i flera timmar, men man kan väl inte skriva hur långt som helst heller. Är något fel på mig? Jag vänder mig till er för det här vågar jag inte berätta till någon om. Jag skäms.. Och jag känner mig helt hopplös. På helgerna kan jag bestämma mig att jag ska "gå vidare". Men direkt jag ser honom blir jag den här fnittriga förälskade tonåringen. Är det här någon slags symptom på något? Och vad händer när jag blir vuxen? Kommer jag vara galen i pensionärer då? Ugh.. Jag vet inte vad jag mer ska säga.. Hjälp.
Im so sorry..
Ungdomsliv.fi - Nuortenelämä.fi
svarar
13.04.2015
Hej!
Förlåt så väldigt mycket för att du fått vänta. I frågor som inte kommer från våra 11 egna medlemskommuner (som betalar för Decibel) så samarbetar vi med den nationella ungdomswebbportalen Ungdomsliv.fi. Jag har påminnt dem, hoppas svaret kommer riktigt snart! :/ Hälsar Liselott
Hej!
Tack för din fråga. Man kan sällan styra sina känslor och ibland blir så drabbas man av en stor förtjusning i någon som man sk. inte kan få. Många unga tjejer blir dödkära i olika popidoler, andra i skådesspelare och du tycks ha blivit dödkär i din lärare. Ofta så svalnar de här crushen över med tiden, ofta så har man hittat någon mera i egen ålder. Som tips skulle jag säga att focusera på dig själv, dina kompisar gör en massa saker som får dig att tänka på något annat. Att vara kär är ju roligt och det är ju ännu roligare då man får gensvar för sina känslor. Ofta pratar man om unga tjejer som har blivit kära i sina idoler och då pratar man om idolkärlek, som baserar sig på drömmar och fantasi. Det är ett sätt att träna på att vara kär, förtjust i någon samt att bli besviken för att man vet att det aldrig blir något på riktigt av det. Så det som du upplever och känner hör till i viss ålder för en del av ungdomar och det är inget fel i det. Som jag skrev här så ofta svalnar idolkärlek med tiden. Om du tycker att det känns jobbigt så kan du bra ta också och prata om saken tillexempel med någon som du har förtrående för någon vän , förälder, syskon etc eller så kan du vända dig till skolans kurator tex.
Sköt om dig och ha en bra sommar!
Tiina – Reimari.info
Vår samarbetspartner Ungdomsliv.fi har svarat den här frågan. Frågan och svaret kommer att synas också på Ungdomsliv.fi Frågor -tjänsten.
2 Kommentarer
var kär i lärare 04/04/2015 9:23am (10 år sen)
Hej du! Känner så igen mig i vad du skriver. Under hela högstadiet var jag kär i en lärare i vår skola. Jag hade honom inte själv i något ämne och kanske var det faktiskt såhär i efterhand positivt, fast just då tyckte jag det var jättedumt.
En av orsakerna till att jag bytte studieort när jag skulle börja gymnasiet var faktiskt för att jag skulle glömma honom helt.
Det hjälpte ju eftersom jag inte sett honom sen jag slutade men om jag skulle se honom skulle jag förmodligen ännu idag vara attraherad.
Det du känner är helt okej, många före dej har känt likadant. Vännerna kanske inte tycker du verkar normal men det ÄR du!
I efterhand är det bara en rolig grej och något oskyldigt eftersom läraren inte visste om något alls.
Vi blir nog inte intresserad av pensionärer senare. Det kommer lösa sig naturligt att du också hittar personer som du börjar tycka om som är sådana du kan få :)
Lycka till! Skulle vara kul att veta om det är samma snygga lärare som har en ny beundrare iår ;)
Duärinteensam 21/04/2017 9:51pm (8 år sen)
ASÅÅ jag känner så igen miggg. Jag är sj just nu under denna hemska period kär i min läraren aså hane verkligen allt för mina ögon. Varje gång han går förbi mig så kan jag nt sluta stirra. Och jag tror faktiskt att han har märkt det men ksk nt märkt att jag just är kär i hnm. Men du är verkligen nt ensam om det och det bästa är verkligen att snacka med en kurator om det som förstår dig. Jag gick t min skolkurator och skulle försöka snacka om det men det gick nt så bra. Så nästa vecka ska jag t hne o säga att jag är kär i min lärare för jag behöver all råd som finns. Att läsa på internet hjälper typ nt direkt, men det får en att veta att man ej är ensam om det. Men Aa so you know
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar