förvirrad och rädd.

Hej!

Vår underbara expert Nadja har fått din fråga, så svar är nog på kommande!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott


Hej!

Nu meddelade Nadja att hon har fullt upp, så för att du inte ska behöva vänta länge ännu på hennes svar - som säkert skulle vara helt underbart - så försöker vi reda ut det här lite med dig.

För det första det här med att du "aldrig" skulle hitta någon att bli kär i, tända på, bli ihop med och leva lycklig resten av livet med, det är bara skräpprat. Men FARLIGT skräpprat. För om du upprepar det för dig själv alltför ofta, så börjar du tro på det och i värsta fall så har du sumpat alla dina chanser till att någonsin hitta någon. Du låser in dig själv i en bur och kastar bort nyckeln innan någon ens skulle ha en chans att göra dig lycklig - ingen slipper ens i närheten av dig. Intalar du dig själv att du är för komplicerad eftersom du inte vet vartåt du dras, så har du ju dömt ut dig själv som omöjlig och värdelös. Och det kommer att synas på dig och stöta bort folk från dig, speciellt sådana som har det minsta lilla romantiska eller sexuella intresse för dig. De känner på sig att du inte tycker om dig själv och då vågar de inte heller tycka om dig - för intresse är överkänsligt och väldigt sårbart och ditt självförakt skulle skada DEM, inte bara dig själv.

Så ge inte upp, ställ inte in dig på att bli en gammal tant med 100 katter. Med risk för att låta som gamla tanter nu: du är så himla ung, varför tror du att det måste kännas så här för all framtid? Kärlek handlar om MOD, att våga ta chanser till lycka när de kommer och att utsätta sig för riskerna att få sitt hjärta krossat. Har du redan dödförklarat ditt kärleksliv så har du ju fegat ur totalt. Du kan använda din osäkerhet som en ursäkt och ett skydd mot allt som skulle kunna få ditt hjärta att leva, men vill du faktiskt vara feg livet ut? Nå, okej, kanske du har det lite extra tufft om du är osäker på om du är hetero-, bi- eller homosexuell. Det ÄR jobigt, även om alla människor går igenom mer eller mindre samma frågor om sin sexualitet. Alla har funderat åtminstone en sekund på var på den sexuella gråskalan de står, en del vet efter den sekunden tex att de är hetero, andra rutchar runt på den där skalan hela livet och en stor del kämpar med att hitta sig själva i en stark motvind av fördomar och oro för vad andra ska tycka.

Men kanske är det alla de här motstånden som sedan kommer att vara orsaken till att när du blir lyckligt kär så kommer du att vara superofantligtotroligt lycklig? Nothing worth having comes easy, men "belöningen" kommer troligen att smaka så mycket sötare efter lite kamp och svett och tårar. Och att vara sann mot sig själv är den största av belöningar. Hur skulle du tex känna om du inte alls behövde bry dig om vad andra tyckte och tänkte? Om du kom över dina EGNA fördomar, tex att skämmas för en flickvän? Det tjatas ständigt om att vi borde ha ett mer jämlikt och fördomsfritt samhälle, men ofta är vi själva våra största fiender och största hinder för att bli lyckliga. För att vi själva sitter fast i så många gamla tankemönster och oskrivna samhällssregler. Samhället håller långsamt men säkert på att förändras, så bögar och lesbon behöver kanske inte längre som förr fly till storstädernas anonymitet för att få vara sig själva. Det är till och med en smula coolt och beundransvärt i yngre kretsar numera att inte vara så mainstream.

Så upp med hakan, vännen! Räta på din menatala rygg och öppna famnen för livet. Det är okej och naturligt att misströsta lite emellanåt, det gör vi alla och speciellt under tonåren - så länge man inte låter sig själv sjunka längre och längre ner i gropen av nattsvart förtvivlan. Den enda som kan bli nöjd med dig, tycka om dig och acceptera dig för den du är är DU SJÄLV! Det är bara du själv som kan göra dig lycklig, så ställ in dig på happy thoughts nu!

Stooor kraaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna