Galet kär

Hej, fundersam!

Här har vi suttit halva dagen och i frågor uppmuntrat tjejer att våga ta kontakt med de killar de gillar på avstånd. Otroligt att det faktiskt kan kännas så otroligt svårt och jobbigt osäkert att göra något som i teorin låter så väldigt enkelt. Du behöver ju bara gå fram och prata med honom och kanske till och med föreslå att ni ska hitta på något tillsammans. Men vi minns precis hur det där pirret i magen kändes, hur de där tankarna om rädsla för att bli dissad surrade runt som getingar i skallen på en, hur pulsen bultade...

Vi skulle kunna dra en massa liknelser och favorituttryck i stil med att det är som att gå och dra sig för att gå till tandläkaren. För oftast tar det ju ändå inte sjukt att gå till tandläkaren, och tar det sjukt så går det ju snabbt över. Men framförallt så brukar det inte alls kännas så farligt som man trodde när man väl är där i tandläkarstolen. Och efteråt tänker man "nämen vad var det som jag var så rädd för?". Och det ÄR ju faktiskt så också när man frågar ut någon. Säger han ja, så är man överlycklig och glömmer rädslan att bjuda ut honom på ett ögonblick (tja, fast då får man ju helt nya rädslor, typ för att han ska tycka att man är tråkig eller att man har sallad mellan tänderna och sådant fånigt). Säger han nej, så brukar det faktiskt sluta ta sjukt i stoltheten ganska snabbt. Man vänjer sig underligt snabbt vid att man inte hade någon chans i alla fall. Det kan svida i hjärteroten ett tag, men ibland är det bättre att i alla fall veta. Det kan i längden vara så mycket tyngre att gå omrking och inte veta - och som du skriver, kanske missa chansen. Är ånger värre än att bli dissad?

Nå, du kanske har lite specialorsaker till rädslan för att han inte ska vara intresserad av dig. Om ni jobbar på samma ställe, så betyder det troligen att du ser honom rätt ofta. Skulle han dissa dig, så skulle det kanke vara lite jobbigt att se honom ofta - jobbigare än att bara skymta honom på stan sedan. Men kanske chansen att han verkligen ÄR intresserad väger tyngre än risken att det ska bli lite pinsamt? Tänk det så här: Tänk om ni blev kära i varandra och ihop med varandra, men så skulle det ta slut om ett år. Var då all den lycka och all den tid ni hade tillsammans värdelösa? Klart att de inte var det! Fastän det inte höll, så var det ändå en betydelsefull och värdefull tid i ditt liv. Ofta tänker man efter ett förhållande att man helst skulle ha gjort annorlunda om man vetat hur det skulle gå. Men då glömmer man hur otroligt lycklig man var i många månader förrän det blev sämre. Det är som att inte vilja ta en hund till husdjur, för den kommer ju ändå att dö om 15 år.

ALL kärlek är värdefull och du är värd kärlek. Alltså ska du ta chansen nu när du har den. Var inte så rädd. Eller även om du är rädd, så fråga ändå ut honom. Det är mod och genom att vara modig växer man som människa och får bättre självförtroende! Och det är det väl värt, eller hur? Så kasta dig på telefonen NU! Innan du hinner fega ur. Bara gör det NU!!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna