
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Vilket klassiskt bekymmer du har, vännen :) "Det är jämt jag som tar kontakt, tänk om han tycker jag är för "på", borde jag backa - men tänk om han inte följer efter då utan allt bara rinner ut i sanden...?" Vet du, jag tror att det här är ett mer eller mindre obligatoriskt skede i en kärleksrelation innan man vet att känslorna är besvarade / blivit ihop / är trygga med varandra. Det blir ofta något slags fånig jojo-effekt, där man närmar sig och drar sig undan, närmar sig igen osv osv osv.
Säkert beror det mest på osäkerhet. Man skulle så gärna vilja veta vad den andra kännner, tänker och vill - speciellt innan man själv avslöjar vad man själv känner, tänker och vill. Man skulle vilja ha garantier, facit, en magisk kristallkula att se hur det kommer att gå i. Men det finns inte i kärlek, aldrig någonsin. Så man försöker tolka och analysera allt den andra gör. Och försöker besluta sig för hur man själv borde bete sig; ska jag gå närmare, ska jag låtsas ointresserad, ska jag berätta vad jag känner... För tänk om man låtsas dra sig undan i väntan på att han ska ta kontakt, undra vart man blivit av, sakna en, ja till och med bli rädd för att man inte är intresserad längre och komma rusande... och så kommer han inte!? Bryr sig inte!!?? Fruktansvärda tanke... Så hur ska man riktigt göra nu???
Samtidigt kanske HAN sitter och tänker precis samma tankar. "Vad är det hon känner, vad vill hon, vad betyder det här???..." Kanske han är ett snäpp blygare än du, och är tacksam för att du ids höra av dig åt honom. För själv kanske han inte vågar. Och om du drar dig undan genom att inte längre ta kontakt, ja då kanske han tolkar det som att du slutat vara intresserad av honom. Att han är tråkig och ful och inte värt att lägga tiden på...
Tänk så det kan gå när man tolkar och analyserar. Det finns tusen frågor och miljoner tänkbara svar. Och den enda som vet rätt svar är HAN.
Så försök att bli på det klara med vad DU vill. Vill du chatta med honom, så gör du det! Vill du träffa honom, så säg det! Vill du kunna säga hej när ni går förbi varandra i korridoren, så säg hej! Minns att den stereotypa medelkillen ofta menar det han säger och säger det han menar - utan att antyda, ge dubbla budskap, säga en sak men mena en annan, manipulera... Så försök att vara rak och ärlig du också. Du behöver ju inte överösa honom med kärleksförklaringar, men uppskattar du att chatta med honom, så låt honom veta det! Försök att inte själv läsa in så mycket i allt, tex so what om det är normalt/onormalt att tjejen skickar först. Gör vad DU vill. Livet är alldeles för kort för att gå omkring och vela fram och tillbaka, ödsla tid på att undra istället för att fråga/säga vad man känner och livet är alldeeeles för kort för att fega ur sådana saker som möjlig kärlek. Go for it! Som sagt, vem har sagt att du pang bom måste säga att du gillar honom - fortsätt flirta och uppskatta honom du bara, så kommer förhoppningsvis jag-gillar-dig:et naturligt sedan :D.
Läs gärna lite mer tex flirttips på våra infosidor om Förälskad!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
1 Kommentarer
följtanke 09/04/2015 3:37pm (10 år sen)
Men, på morgonen säger han hej när vi träffas vid skåpet. Men sen under dagenslopp så vågar jag inte gå och säga något åt honom. Han har flera kompisar som han är med hela tiden och då vågar jag inte prata med han när han är med dom. På morgonen ser han mig i ögonen men mitt i skoldagen ser han inte på mig. Kompisarna mina säger att gå nu och prata men sen vågar jag inte. Och sen efter dagen så känse pinsamt att kunna chatta men inte prata in real life. Är det ett tecken på att han inte gillar mig eller att han inte vill prata när sndra är omkring.??
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar