göra slut?

Hej!

Vi förstår att det känns knepigt just nu och vi ska göra vårt bästa för att ge lite råd, stöd och förklaringar utgående från vad vi läst, lärt och upplevt i våra liv.

Om vi börjar i början av din fråga, så tror vi inte att p-pillren kan ha påverkat direkt dina känslor för pojkvännen. Visst kan en del tjejer reagera på hormonerna i p-piller med humörsvängningar eller med att allmänt känna sig sämre till mods/vara ledsnare/bli deppad. Men då gäller det ju oftast allt i livet, inte enbart känslorna man har för en viss person. Men om du tycker att ditt humör allmänt sett varit sämre hela det här senaste året, så kan det nog hända att det åtminstone delvis kan bero på p-pillren. I så fall ska du diskutera med den person som skrev ut dem åt dig ifjol, kanske du borde byta till ett annat märke? Olika tjejer reagerar olika på olika preventivmedel och mediciner och sämre/växlande humör överlag kan vara en biverkning. De allra flesta biverkningar brukar försvinna efter ca 3 månader, så överlag sämre humör kan kanske eventellt bero på något annat i livet, något missnöje, någon press...?

Dina nedåtdalande känslor för pojkvännen kan dock ha helt naturliga förklaringar också. Se, när man blir kär och blir ihop, så är man ofta rätt så himlastormande rosaskimrande nyförälskad. Mer eller mindre i alla fall. Men efter ett tag så faller liksom det där "ny" bort, och då kan det nog kännas som att förälskelsen svalnar. Men man kan inte vara nyförälskad hela tiden, utan helt naturligt så lugnar det ner sig en bit in i förhållandet (forskare talar om allt från 2 veckor till 2 år efter att man blev ihop). Det är alltså en helt naturlig kris som vissa känner mer av och andra mindre. Den är kanske tänkt att visa ifall det bara handlade om flyktig förälskelse på basen av något mera ytligt eller om det finns möjligheter för någon djupare och stadigare kärlek när den värsta förälskelsen lagt sig. Det blir mera vardag, tryggare, lugnare och inte lika berg-och-dalbana eller högt uppe bland molnen. Samtidigt så kanske man verkligen ser partnern för den hen är, och då kan det nog hända att man börjar störa sig på ditt och datt hos hen, eftersom hen är bara människa och ingen drömprins.

I den här "krisen" misstar många det alltså för att känslorna skulle dö ut, bli tråkiga eller inte längre passa in i bilden av hurudant man borde känna när man är kär. Man har ju också ofta liksom en bild av hur det borde vara när det är äkta och rätt. Och när man jämför sitt eget förhållande med andras (speciellt nyförälskades), så kanske man blir besviken. Och speciellt om man jämför sitt eget förhållandet med förhållanden på film och i TV-serier, ja då förlorar nog de flesta vanliga österbottniska förhållanden med hästlängder... verkligheten är inte alltid alls så romantisk och vardagslivet med en person kan nog vara rätt så tråkigt och missbelåtet också emellanåt. Ju mer man förväntar sig av varandra, desto större är risken för besvikelse nu när de "rosafärgade glasögonen" åkta av.

Just i den här krisen visar det sig också ofta ifall de båda parterna alls är villiga att jobba på förhållandet. För inget förhållande är perfekt och alla förhållanden kräver ansträngningar, kompromisser, att överse med vanliga mänskliga brister... Alla par är inte menade att vara lyckliga tillsammans för alltid, så det är nu många förhållanden tar slut. Man konstaterade helt enkelt att det som finns kvar efter att de rosa dimmorna lättat inte är tillräckligt, kanske inser man att man inte passar ihop, kanske kommer någon annan person in i bilden och verkar som ett mycket bättre alternativ...

Vi kan inte veta ifall du och din pojkvän har något mer att bygga en stadig relation på än bara förälskelse. Det kan bara du veta - och kanske inte du heller. Ingen av oss kan ju se in i framtiden och veta vad som var rätt beslut och vad som var fel beslut. I våra öron låter det som att ni befinner er i den här krisen och att det är främst därför du nu stör dig på olika saker hos honom och varför du skulle vilja ha mer närhet och romantik av honom, tex kramar. Nå, du kan inte helt förändra en annan människa. Vissa saker kan du säkert säga till om när det gäller hans störande sidor, men andra måste du antingen acceptera eller så kan du inte vara tillsammans med honom. Säkert har du också dina negativa sidor som han måste stå ut med, tex att du tar så lätt illa upp. Ni måste hitta en kompromiss där, annars kommer det inte att funka mellan er, eller hur? Men med kramarna så ska du absolut säga till! Han är inte tankeläsare, hur ska han kunna veta vad du tycker om och vad du vill ha mera av ifall du inte säger eller visar det!?

Klart att du har rätt i att man inte kan älska någon som inte älskar sig själv! Dels handlar det kanske om att om man inte själv tycker att man är värdefull och att man duger, hur kan man då på allvar tro på att någon annan kan tycka att man är värdefull och duger? Om man inte tror att man är värd att älskas? Måste då partnern hela tiden motbevisa en - eller kanske hen också börjar tvivla på att man är värd det? Dels handlar det kanske också om att hur ska man kunna acceptera en annan människa så som hen är, om man inte kan acceptera att man själv är som man är. Om man själv tex stör sig på sina egna fel och brister, kan man då tolerera och kompromissa om andras fel och brister? Klart att ingen av oss tycker om precis allt med oss själva, men om man hela tiden hackar på sig själv, är missnöjd och besviken på sig själv, ogillar sin egen kropp osv - ja då är man nog rätt så upptagen med det och har inte mycket energi eller tolerans eller kärlek över till någon annan heller, gissar vi.

Så vad du ska göra? Det kan bara du säga. Kanske har vad vi skrivit gett dig lite tankar som kan hjälpa dig reda ut dina känslor? Kanske har du redan fattat ett beslut själv? Vi kan inte säga åt dig vad du ska göra, och inte kan vi vara hundra på att vi tolkat din situation rätt heller. Vi har även lite infosidor som du gärna skulle kunna läsa, som tex om Självkänsla och självförtroende och om Parförhållandet. Kanske du får mera tankar där att jobba med? Vi hoppas hursomhelst att det ljusnar snart för dig <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna