Han verkar vara tudelad

Hej Lillen!

Japp, känner definitivt igen spelet! Det är en kärleks-klassiker. Som värsta jojon - uppneruppner, ena dagen si, nästa sekund så... Det ÄR typiskt för intresseskedet, tyvärr. Inte för alla varje gång, såklart, men sorgligt ofta. Å ena sidan är man nog intresserad, men å andra sidan vill man absolut inte att personen man är intresserad av ska förstå hur intresserad man är. För tänk om hon inte är intresserad tillbaka!!!? Eller ännu värre: att hon förstår hur intresserad man är, inte besvarar känslorna och dessutom berättar det åt halva världen och skrattar med kompisarna åt en...

Så då beter sig oftast till och med de socialt modigaste och mest självsäkra som om de skulle ha multipla personligheter med beslutsångest. För kärlek gör de flesta fega, blyga och väldigt osäkra. Helt oavsett hur mycket intresserade de är på skalan liten-glimt-i-ögat till himlastormande-upp-över-öronen-kär. Och dessutom blandar man in en massa rätt fåniga känslor och tankar i stil med "men om hon inte tittar så tänker minsann inte jag heller titta" eller "det är hennes tur att ta kontakt nu" eller "få se om hon tittar om jag låtsas att jag inte ser henne" eller "tänk om hon hatar mig när hon inte tittar idag" - eller så anlitar man kompisar som spioner och rapportörer eller gillrar fällor genom att "råka" befinna sig mitt i hennes synfält eller...

Ja, du också ;). Du spelar det här spelet lika mycket som han gör. Tex när du "testat" honom. Det är alltså inget ovanligt och helt förståerligt att man halkar in i den här sortens tankar och beteenden. Men så mycket kan vi ju kanske konstatera att man inte KOMMER NÅGONVART med den här stilen, eller hur? Varken han eller du. Så då brukar det gå på ett av följande sätt, har vi sett genom livet: Antingen så vågar ingen göra något och inget händer och så rinner allt bara ut i sanden. Man kanske förklarar det med att det inte var meningen eller att han inte var Den Rätte, men oftast är det bara ursäkter för fegheten och ångern att man inte gjorde något åt saken. Eller så hittar den ena en annan att intressera sig för och så står den andra där och funderar vad som var fel på henne, eftersom han valde den andra, och ångrar att hon inte gjorde något...

Eller så vågar den ena ta chansen och GÖRA något! Kanske på en fest så att man kan skylla på fyllan ifall man ändå skulle bli avvisad (också det fegt och fånigt), eller så rakryggat och modigt. Mod är ju ändå att göra det man är rädd för, men utan att vara lite modig nu och då LEVER man inte. Livet bara händer åt en, okontrollerat och slumpmässigt. Men är det värt att slösa med värdefullt liv på att sitta på sin rumpa och hoppas på att den andra ska vara en gnutta modigare än en själv och faktiskt ta en chans med en? Om det är något vi ungdomsinformatörer brukar säga att vi ångrar med våra ungdomstider så var det all feghet, all onödig väntan och alla missade chanser.

Nej, man kan inte veta vad man har för odds för att det ska sluta lyckligt och nej, man kan inte få veta på förhand vad han känner så att man ska kunna avgöra om han är värd att ta risken med eller inte. Och vi har såklart inte en aning om hur mycket han känner för dig, eftersom man oftast visar lika mycket (litet) oavsett om man är en gnutta intresserad eller hyperintresserad. Men ÄR det nu faktiskt så fruktansvärt sjunka-genom-jorden pinsamt om man får nobben? Det är kanske nog ändå en annan sak vi ångrar, att vi var så himla rädda för att "göra bort oss", eftersom det gav så mycket makt till andra människor. Är det inte egentligen man själv som är den enda som kan avgöra och bestämma om man ska känna sig bortgjord och pinsam och skamsen. "No-one can make you feel inferior without your consent" Eleanor Roosevelt (typ ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt medgivande).

Så pröva det här nu: säg hej åt honom. Vaddå, ni är ju kompisar på flera sociala media, varför skulle du inte kunna säga ens hej? Le lite också, bara för leendets skull. Ladda inte upp en massa förväntningar och förfäran, tolka inte in miljoner saker och planera inget, utan som Nike skulle säga "Just do it"! Ta det steget, och så får du se vad som händer! Du kan i alla fall inte ångra senare då att du inte gjorde något ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och hälsovårdaren Annika