allt startade med en snubbe, och sen tog allt slut, som alltid hahah. jag är
en såndär som blir dumpad innan det ens börjat, eller en sån som dumpar personen innan vi ens blivit ihop.
anyways, allt började i höstas då jag började 7:an. ny klass, nya människor etc etc. grejen är den att det finns en snubbe som var så sjukt lik mig. samma musik, åsikter osv. grejen var den att jag trodde att han tyckte om mig då han verkligen visade tecken för
det (allt från att hans sura kompis började kalla honom för min pojkvän vicecersa och mycket mer). vi hängde mer och mer och jag blev kärare och kärare,
tills jag fick hans nummer.
och det var det.
jag hörde av mig några gånger, men han svarade aldrig, alltså verkligen.
eller jo, när jag skickade helt meningslösa sms...
men iaf, jag är en tjej som mår ganska dåligt av dessa
"ingenting månader" emellan januari till ca maj, då jag anser att dessa månader inte innehåller någonting förutom grått väder. och när han väl insåg detta så slutade han bry sig om mig. han låtsas iallafall det. jag kan fortfarande märka av att han sitter och stirrar på mig i klassrummet eller liknande, men det är som om vi har slutat med vår komunikation beside that.. och liksom, det enda jag kan få upp i min skalle är att han hatar mig och detta får mig att må ännu värre än vad jag redan gör, men grejen är att jag inte fattar varför? har det med mitt typ instabila psyke? eller har nån sagt nåt om mig? eller har han insett att jag inte är vad han behöver, eller är jag för ful för honom? jag fattar ingenting och det gör mig så överdrivet ledsen och det värsta är att jag helt enkelt skippar skolan för att slippa träffa honom, för han är som ett oläkt jävla sår som jag tvingas iaktta när jag befinner mig i skolan... och jag orkar inte med det längre, vad ska jag göra? sa jag att han vägrar prata med mig förresten? åh jag är så sjukt förvirrad, vill bara sova genom dessa 2 år jag har kvar med honom.
godnatt.
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej vännen!
Hoppas det känns bättre idag. Jo, på riktigt, även känslor av det här slaget går ju i vågor. Emellanåt drar de ner en till havets botten, ibland är man närmare ytan, och de stunder man inte tänker på dem alls så guppar man omkring i solljuset uppe vid ytan och har det gött. Men av en eller annan anledning sjunker man igen, kanske av att man påminns om honom eller råkar se honom. Knepet är att inse att ingen annan människa i hela världen kan dra ner en till bottnen om man inte låter honom göra det. Vi har en lapp på väggen här på kontoret där det står "All the water in the oscean could never sink a ship unless the water gets in. Likewise. all the pressure of life kan never hurt you unless you let it in".
Så enligt den här skepps-liknelsen, så är tankarna på honom det som drar dig ner mot botten. Hålet är det som triggar känslan. MEN nu är det du som bestämmer vad du gör åt hålet. Antingen så gör du det större genom att tänka en massa på honom, ojja och vojja sig för att han inte älskar en, skylla alla världens sorger på honom... eller så hittar du något att täta hålet med. En bra kompis, en rolig film, en joggingtur i vårsolen, vissa uppmuntrande meningar du upprepar för dig själv... Speciellt bra skulle det vara ifall du varje dag talade en stund med en kompis, var en stund i vårsolen, sade åt dig själv på skarpen vilken underbar människa du är osv - för då skulle skrovet på din båt bli starkare och mera hållbart och inge fjuttiga killar skulle kunna sticka hål på det så lätt.
För faktum är att han är en helt annan människa än du. Hans handlingar bestämmer inte ifall du är lycklig eller inte. Hela hans existens spelar ingen roll för hur bra du mår. Det är bara du som kan låta honom påverka dig - och du bestämmer över dig själv. Du bestämmer vad du ska tänka - och genom det bestämmer du vad du ska känna och hur du ska må. Det går inte att skylla psykiskt illamående på en annan person på det här viset. Speciellt inte som han ju egentligen inte gjort något. Han har inte bedömt dig som en totalt värdelös varelse bara för att han inte vill prata med dig, inte blivit kär i dig. Det är ju lika orättvist att tänka så som att du skulle ha bedömt din bordsgranne i skolans matsal som en totalt värdelös varelse bara för att du inte sagt hej åt honom och blivit kär i honom, eller hur? Vad han tycker om dig definierar inte dig som människa. Det är inte hans åsikter om dig som spelar roll, utan dina egna. Skulle han få bestämma om du är ful eller snygg, va? Så sluta stirra på det fula såret som är han. Du väljer vad du ska titta på och ta åt dig av. Och ansvaret för att göra dig själv lycklig ligger hos dig själv. Ingen människa i hela universum är värd att skippa tex viktiga saker som skolan för. Skolan är en investering i dig själv och din framtid, han är bara slöseri med energi!
Okej, livet är inte så sockersött och roligt alla dagar. Vissa perioder är det riktigt piss. Vad det kan bero på kan variera väldigt mycket, och ibland kanske man inte hittar någon egentlig orsak att peka ut som syndabocken. Oavsett, så är det alltså bara vi själva som kan bestämma över våra egna tankar, till exempel om vi ska gräva ner oss i deppigheten eller om vi ska lägga manken till och simma upp till ytan. Det är alltid lättare att ge upp och lägga sig ner, det kräver mindre energi. Det är också alltid lättare att skylla på saker utanför en själv, som vädret. Men till och med vädrets påverkan på våra kroppar kan vi människor idag påverka genom att äta lite extra D-vitamin, kolla att vi inte har järnbrist och att vi ätit och sovit ordentligt. Och genom att gå ut i dagsljuset, även när det är mulet. Om vi bara ids.
Klart att det hjälper om man har en promenadkompis att pladdra med, eller en kurator att prata med, eller en annan människa att lite luta sig mot när pisset strilar ner över ens huvud. Vi ska inte behöva kravla oss upp ur djupet alldeles ensamma. Människan är inte konstruerad att klara sig alldeles ensam, vi behöver andra för att klara oss genom livet. Så hitta de där människorna i din närhet som du mår bra tillsammans med. Han får dig i alla fall inte att må bra, så vad är det för vits att slösa tankekraft på honom, vännen? Du är alldeles för värdefull för det och livet alldeles för kort för det. Så upp med hakan nu och gå ut på trappan och andas i Livet en stund nu! Det är inte perfekt, det innehåller både sol och regn - men det är DITT!
Stoooooooooor kraaaaaaaaaaaaaam,
hälsar ungdomsinformatören Liselott
1 Kommentarer
He who should sleep 19/10/2016 12:48am (8 år sen)
Åååh vad detta svaret hjälpte även mig... Tack så hemskt mycket (både du som frågade, och du som svarade). Jag hoppas du mår bättre nu. Kram på er.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar