Jag är en 19 årig tjej, som har ett litet problem som känns så himla stort. Jag har nämligen alltid varit singel och inte har jag haft på g med dågon heller. Det börjar kännas jätte jobbigt att jag inte hittar någon, visst är jag helt fine med detta men ändå jag vill ju ockå ha någon som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka. För jag är inte ful, inte där jätte konsstig heller så jag vet liksom inte vad som är fel, varför hittar jag ingen? För visst vet jag att någon alltid ibland varit intresserad av mig, men jag har inte varit av dem och om jag varit intresserad av nån så har den inte vart intresserad av mig, det är sjukt jobbigt.. Jag tror att problemet ligger i att jag inte går på bar och har ett ganska tight umgänge, alltså jag vet inte ba var jag ska hitta nån.. Dessutom känns det som o jag är enda 19 åriga som alldrig varit ihop med någon eller haft sex.. Det känns som om alla mina kompisar har hittat deras underbara pojk/flickvänner, och att jag alltid är dendär singla typen.. Jag vill ju också vara med om lyckan att hitta någon.. Forever alone
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hejsan Forever alone
Du har ju fått alldeles ljuvligt tröstande kommentarer av andra som verkar vara i ungefär samma situation. Jag håller med dem båda. Jag skulle också tro att man på ett sätt "tvingas" men också "som tur är" utvecklas på ett annat sätt som singel än som i ett förhållande. Man blir lite illa tvungen att slipa sina kanter och vara lite mera flexibel. Man får en annan syn på livet i stort, och kanske en större ödmjukhet senare då man lever i ett förhållande. En som aldrig måst lära sig att trivas i sitt eget sällskap, har nog gått miste om något. Visst är det skönt och ljuvligt att alltid ha haft någon också, jag menar ju inte att de inte kan utvecklas som människor, men jag tror ändå att det kommer något bra utav att ha levt ensam också.
Jag kan så väl förstå att det inte är kul att "alltid" vara den evige singeln. Alla vill vi ju ha någon att tycka om och som tycker om oss. Krogen behöver inte vara det enda stället att hitta någon på. Du kanske börjar eller redan går i nån större skola, där kan det finnas möjligheter att hitta nån. Kanske inom nån studerande grupp eller via nån kurs eller liknande. Du kan också kolla via Medborgar institut eller Arbis, där kan finnas passliga kurser med blandade deltagare. En gemensam hobby kan ju vara en av de bättre grunderna för ett förhållande.
Det är så olika för olika personer, vissa söker sig till coh hittar också nån redan i högstadiet medan andra inte nöjer sig med första bästa utan vill se sig omkring lite först ;) Inget är mera rätt eller fel, båda har sina för- och nackdelar. Man utvecklas ju rätt mycket mellan 17-25 år och det kan hända att typen man vurmade för som 17 åring känns helt otänkbar sen när man blir 25. Tänk vad tur då att man letade vidare och inte stagnerade i ett halvtaskigt förhållande bara för att inte behöva vara ensam.
Försök att inte jaga upp dig över detta, det är svårt det förstår jag. Men om du går omkirng och känner dig desperat att hitta någon så sänder du ut såna signaler och det brukar definitivt göra att man lämnar ensam. Ingen vågar närma sig en som desperat måste hitta någon. Låt tiden ha sin gång, det kommer helt säkert att dyka upp nån till dig också. Man behöver inte stressa fram det. Umgås med vänner, skoja och skratta, ta för dig av livet, flirta när det finns lämpliga "offer" men ta ingen stress över att veckorna går och drömprinsen verkar vara försenad ;) När han väl kommer vet du att det var värt att vänta på honom. Dessutom, med risk för att tanten i mig kommer fram så har du all tid i världen, du har milslångt till glasberget än.
Kramar från ungdomsinformatören Sanna
2 Kommentarer
17-åring 23/07/2014 9:05am (10 år sen)
Hej! Jag fyller snart 18 och känner igen mig i din fråga. Men vet du vad jag tror? Vi som lever singel en längre tid kommer sen när vi väl hittar en kille att bli ett ännu lyckligare par. Vi som väntar längre har hunnit mogna och vet bättre vad vi vill när det sen är dags. Vi kommer vara extra lyckliga den dagen vi hittar honom.
Lycka till! Jag vet att vissa dagar är värre men om vi slutar vara desperata utan lever livet på vårt egna sätt så kommer vi en vacker dag stiga in i ett förhållande.
lelle94 24/07/2014 4:43am (10 år sen)
Hellojsan.
jag är också 19 år, (snart 20!) och utan kille.
men jag tror också som den tidigare kommenterat, att vi singlar utvecklas på ett sätt som de inom förhållande inte gör. Vi mognar och utvecklas som individer. Men du, jag känner igen mig i det du säger. ibland blir jag riktigt ledsen för att jag inte har någon. (speciellt eftersom nästan alla mina kompisar har pojkvänner, och några även barn)
men sen när "prinsen" kommer, så kommer vi att vara så lyckliga!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar