Kär? + Bi?

Hej Osäker!

Hmm... Det är alltid lika svårt det här med förälskelse och varmare känslor för en viss person. Kanske skulle vi alla önska oss något slags tecken på att japp, nu känner vi tillräckligt mycket, nu är det värt att satsa. Typ att det börjar blinka en grön lampa när vi nått ett visst streck på mätaren. För så funkar ju så himla mycket annat i våra moderna liv - varför kunde ingen hitta på en känslo-barometer? Men tyvärr, no such luck. Många gånger får man nästan bara ta en chans (alltså pröva på killen på sätt eller annat) och hoppas på att känslorna nog utvecklas åt endera hållet. Det gör de faktiskt oftast! Det går inte heller att vänta på att man ska få något slags garanti på att jo, det här förhållandet kommer att bli långt och lyckligt, innan man prövar, för väntar man för länge kanske chansen redan gått en förbi. Det kan ju lika gärna vara tvärtom också, att man är superkär och tror hårt, och så skiter det sig inom några veckor i alla fall. Att pröva, tex chatta med honom, kyssa killen ifråga, gå på date, kan också förändra allt på bara en liten stund - plötsligt kan han bli jätteintressant och fjärilarna kan leka torktumlare i magen på en bara för något han sagt eller gjort. Men det är som sagt saker man inte får reda på ifall man inte ger det hela en chans att hända. Och nä, för tusende gången, det lönar sig inte att sitta och vänta på att HAN ska göra något först. Troligen är han minst lika osäker och blyg som man själv, så tar man själv inte mod till sig så är det troligt att inget alls händer.

Att inte vara säker på om man är kär eller inte är inget problem i sig, alltså. Man måste, som sagt, inte veta säkert för att pröva på. Vi tror ofta att vi måste vara dödligt head-over-heals-kär för att FÅ flirta med någon eller försöka "få" någon, men det är inte alls sant. Det har nog bara alla romantiska filmer tutat i oss. Men utan att mena att låta negativ så slutar de flesta förhållanden förr eller senare - men det betyder inte att de skulle ha varit bortkastad tid för det. Kanske är det alltså mer bortkastat liv att inte göra något alls, inte våga något alls och alltså inte uppleva eller lära sig något alls. All prövning ger något!

Fast ofta ligger det helt andra saker bakom den här är-jag-kär-eller-inte-osäkerheten också. Kanske lite rädsla för kärleken överlag? Man kanske inte bara är rädd för att såras eller misslyckas, utan man är ju ofta rädd för sådant man inte kan och inte känner att man har kontroll över. Har man inte redan haft en lång rad förhållanden, så kan ju redan den okunskapen skrämma. Plus att man inte kan kontrollera en annan person och därför inte helt vartåt det bär av. Rädslor är dock till för att övervinnas! Ibland är man istället kanske mest osäker på sig själv. Klarar jag av det här, är jag värd att älskas, kommer han att tycka om mig, kommer jag att sumpa det här för att jag är så feg och tråkig? Och svag självkänsla och dåligt självförtroende är ju liksom lite folksjukdom bland tonåringar. Ibland vill man istället ha någon ursäkt att gömma sig bakom - något att skylla på ifall man får nobben eller ifall man misslyckas med förhållandet. Kanske eventuellt din utseendefixering, din "kranttu-het" när det gäller utseende, kunde användas som en ursäkt? "Nä men han var inte så himla snygg och gullig i alla fall, jag visste nog att han inte var bra nog, inte min stil..." För okej att man får ha krav - det är så attraktion fungerar - men man ska väl inte hindra sig själv från att utforska möjligheter genom att vara för kräsen? Man skjuter väl nog sin egen lycka i foten om man dissar folk bara på basen av skalet? Det är ju inte skalet man ska vara ihop med.

Sedan angående drömmar och tankar om tjejer. Heeeelt naturligt! Till och med nästan lite obligatoriskt att åtminstone för två sekunder i något skede fundera "Men tänk om jag gillar något annat än det majoriteten gör?" Alla tonåringar borde nog alltså tänka bi- och homo-tanken i något skede, om inte annat så för att bli säkra på sin hetero-het. Hur ska de annars vara säkra? Vissa funderar länge, vissa vet direkt, vissa vet aldrig riktigt - och allt är okej. Vi är inte svartvita som människor, inte antingen-eller! Om man liknar en människas sexualitet och sexuella dragning med en vippbräda ur lekparken, så kan vi befinna oss varsomhelst på brädan. Bara för att de flesta sitter med rumpan i marken på ena sidan betyder det inte att man måste välja den änden, att man måste stanna där livet ut. Vi rör oss över plankan under åren och ibland kan den vippa över på andra sidan. Idag blir också bi- och homosexualitet allt mera accepterat - ja ställvis nästan trendigt att åtminstone pröva på det för en stund. Och det skadar absolut inte. Bara för att vi checkat alternativen betyder det inte att vi valt och kommer att stå för det valet resten av livet. Vi får vara nyfikna och pröva på olika saker - utan nyfikenheten skulle människan inte utvecklas!

Plus såklart, som vi brukar ta upp när det gäller sexuella fantasier: bara för att man drömmer om något speciellt betyder det inte att man verkligen vill göra det på riktigt. Att man ÄR det eller VILL det bara för att man fantiserar om det. Sexuella fantasier är fria på det viset, och privata, där får man göra vad man vill med vem man vill utan att det behöver betyda något! (läs mer om sexuella fantasier tex genom att skriva in det i stora sökfönstret här ovanför på Decibel och läsa frågor&svar om det).

Så vårt råd: ibland måste livet bara LEVAS, utan färdiga svar och korrekta alternativ. Den som lever får se, heter det. Men om man inte riktigt vågar leva, vågar ta chanser... Nå, visst ser man. Att inget hände. Så går ut nu och gör lite misstag, lite förhastade och impulsiva handlingar. Det är de som gör livet rikt! Och så vet man aldrig vilken belöning de handlingarna kan ge på sikt :)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna