Kontakt med tjejer.

18.01.2013
Hej. Nu ska jag berätta för er om mitt problem. Det kan bli en lite längre post än vad ni vanligtvis tar emot häråt på decibel :).

Jag går nu på årskurs 9.Under hela minlågstadie- och högstadietid har jag upplevt att jag är VÄLDIGT osocial. Jag träffar väldigt sällan vänner på fritiden, dock har jag flera vänner som jag umgås i skolan såklart med. Jag började före inte så länge sedan inse, att jag är på väg att bli vuxen. Det fungerar inte att vara så osocial som jag är nu i vuxenlivet så jag har tänkt förändra på mig.
Nu kommer vi till mitt egentliga problem. Jag har vänner, alla av dem är KILLAR. Jag har svårt att kommunicera med tjejer över huvudtaget. Jag är rätt så pratsam med mina vänner men när jag talar med en tjej blir jag otroligt nervös. Mest för att jag inte vet vad jag skall säga. Jag kommer inte på någonting att tala om och det leder till att det kan bli väldigt 'awkward'. I vissa situationer har jag tagit fram telefonen och LÅTSATS att jag har textat med någon. När jag tänker på det kommer jag på hur taskigt det verkligen är och hur dålig bild jag ger av mig. I vilket fall som helst förstår jag inte en sak. Över internet när jag talar med tjejer går det jätte bra. Man har mer tid och tänka på vad man ska säga om man skriver och inte talar- tjejer jag talat med över internet är ofta från andra länder i världen och sådana jag inte känner i riktiga livet. Jag har märkt att de varit intresserade av att tala med mig, har ofta fått flera komplimanger om hur trevligt det är att chatta med mig. Men då är vi igen tillbaka till mitt egentliga problem. I riktiga livet bara vet jag inte vad jag skall säga.

Det är en tjej på min klass jag är intresserad av. Hon är jätte söt och snäll är hon också. Jag har som en start lett mot henne och hon har lett tillbaka. Men jag ångrar mig över något. En morgon kom jag väldigt tidigt till skolan, hon var också där tidigt och skolan var helt tom. Hon satte sig nära mig och hälsade. Vi växlade ett par ord och sen satt vi bara tysta och typ läste tills andra kom en halv timme senare. Det här var min största chans någonsin att få tala med henne men jag visste inte vad jag skulle säga. Dumma mig :P.

Jag är fullt medveten om att jag är inte bra på att skriva längre texter. Men vad jag ville komma fram till nudå är att jag inte vet hur jag skall beté mig omkring tjejer och hur jag skall hålla igång en konversation.

Undrar om ni har några tips på detta. Tack!!^-^
23.08.2013

Hej!

Ååå så braaa, titta, du har fått svar på din fråga av en 16-årig tjej!!! Det är strålande när ni hjälper varandra på det här viset - för era åsikter och erfarenheter är också guld värda! Vi kommer nog att svara lite på din fråga också, men den här tjejen träffade faktiskt huvudet på spiken med flera saker, så vi har inte mycket att tillägga.
Hälsar ungdomsinformatören Liselott

"Hej! Nu vet jag inte om du är kille eller tjej, men jag känner igen mig i det du skriver... Jag är själv tjej, och jag tycker att det är mycket lättare att ta kontakt och prata med de av motsatt kön. Vet inte varför, jag känner mig liksom bara mer avslappnad då och kan vara mig själv mer. Jag har fler tjejkompisar än killkompisar dock, men många tjejer, de "snygga och populära", känner inte jag att jag passar så bra ihop med, och många tjejer är just så.

Men till problemet med att prata då. Jag kan meddela att jag är precis så som du beskriver dig själv! :) Alltid har jag varit den tysta, aningen blyga personen och det har stört mig väldigt genom alla år (jag är 16). Jag har fått känslor av att jag aldrig bidragit med något i ett samtal, att jag är tråkig och borde prata mer osv. Detta har gjort mig otroligt pressad i sociala sammanhang. Men på senare tid har jag börjat inse att "jamen vadådå, det är ju precis sådan jag ÄR, jag ÄR ju faktiskt inte så utåtriktad till naturen som andra kan vara!".
När jag väl erkänt det för mig själv har jag - tro det eller ej - börjat tala mycket, mycket mer! För ser du, orden flödar ur en såå mycket lättare när man kan acceptera och älska sig själv just så som man är!!
Ibland kanske man möter någon som inte befinner sig på samma nivå i livet som en själv, och så kan det bli lite stelt . Men då är det ju inte alls ens eget fel, utan faktum som råder är att man, tja, inte klickar helt enkelt.

Så känn dig inte full av ånger för att du inte pratade mer med den där tjejen vid det tillfället. Tänk istället att det som hände var det bästa du kunde göra just DÅ.
Nu kanske du inte förstår riktigt vad jag menar, men föreställ dig till exempel att det är något du ska våga, som att gå fram och prata med någon du är kär i. Du väger fram och tillbaka på huruvida du ska göra det eller inte, men fegar ur i sista stund. Förargligt, javisst, men du gjorde ju det du kände dig trygg med och det som kändes rätt just DEN gången. Varför skulle annars så många backa undan vid obekväma tillfällen?

Om du vill kan du ju alltid komma på samtalsämnen i förväg som du kan ta upp, så slipper du fundera så mycket när du väl ska prata. Men kom ihåg att vad du säger egentligen inte alltid spelar så stor roll. Folk har nämligen en tendens att i stället registrera av HUR man säger något. För ja, man söker sig faktiskt automatiskt till folk som antingen påminner en om en själv eller om någon annan betydelsefull person som finns i ens liv. En tyst och blyg person som ska försöka spela pajas blir alltså inte så lyckat. Däremot kan man göra det som känns naturligt för en själv så länge man känner sig avslappnad!
Jag har även jag mycket lättare att uttrycka mig - och vara rolig på mitt eget vis - då jag uttrycker mig i text, så du är inte ensam ;)

Kom ihåg att det finns människor som kommer att gilla dig även om du är tyst ibland! Inte ens en pratsam person behöver ju prata precis hela tiden för att bli omtyckt och älskad.
Lycka till, hoppas det hjälpte! ^^"



Hej igen!

Nu ska vi lägga till lite till tjejens svar, så får du ännu fler tips!

Men först, det viktiga här: Att vara social är något som man kan LÄRA sig! Alla föds inte som väldigt extroverta (utåtriktade) eller som sociala genier. Alla har vi övat och tränat, gjort bort oss och fumlat till det emellanåt, men försökt igen. Det började vi alla med redan i dagis tillsammans med andra barn. Men summa summarum har det gått nästan omärkligt förbi för vissa att de faktiskt TRÄNAT på att ha att göras med folk, medan det för andra blivit mera en medveten ansträngning. Men även den blygaste och mest inbundna (introverta) kan bli riktigt duktig socialt sett.

Så försök att jämföra det med att lära sig att spela gitarr. Det kan man inte lära sig över en natt utan det är en process där man börjar riktigt enkelt och så småningom klarar av mer och mer vartefter man lär sig. Huvudsaken är att man är motiverad och att man inte ger upp. Men att försöka motivera sig med skrämselteknik (vad som händer om du INTE blir mer social) eller plikt (nu när du blir vuxen så borde du...) är kanske inte så lyckat, så försök att se alla fördelarna istället. Och stäng av den kritiska rösten inom dig, den är din största fiende. Låtsas fast att du har en tålmodig och uppmuntrande lärare i huvudet istället, en som absolut inte kallar dig loser eller skäller på dig!

Försök överlag att inte TÄNKA så mycket. Jo, det kan vara bra att ha uttänkt lite saker man kan prata om med någon, lite som ett manuskript eller som en luntlapp, men var inte så himla rädd för att det inte ska vara tillräckligt bra och intressanta saker. Var inte heller så rädd för vad personen ska tycka och tänka om det du säger - eller om dig. Försök se varje försök till samtal som ett plus, som om du skulle få poäng för försöken, inte för hur bra det gick. Börja med babysteps, tex att varje dag prata med någon människa irl utöver kompisarna och familjen. Och håll samtalsämnena enkla och vardagliga. Du måste inte säga något brilliant smart eller hysteriskt roligt. Du kan faktiskt bara kommentera vädret, fråga vad det är för mat idag eller när en skoluppgift skulle inlämnas... Håll det enkelt. Och börja nu inte med Drömtjejen utan med någon random person som verkar trevlig men som du inte pratat med förr. Skit skillnad om han/hon tittar konstigt på dig för att du öppnat munnen, det är inte han/hon som är viktigt utan ATT DU PRATAT MED NÅGON!

Att prata med någon via nätet är bra träning, men precis som du säger så hinner man tänka efter före då, så man liksom väljer sin personlighet då, påverkar vilken bild av sig själv man ger ut. Klart att det kan kännas mera skrämmande att tala live irl, för då är det inte bara orden som skapar bilden av dig. Ord är bara 10% av all kommunikation, resten är kroppsspråk, hållning, miner, röstläge... MEN, man kan faktiskt påverka hur man själv verkar utåt! Som sagt, vad du pratar om är inte så viktigt, men medan du gör det så kan du medvetet försöka räta på ryggen, titta den du pratar med rakt i ögonen, le lite, "öppna upp" kroppen (håll armarna avslappnat längs med sidorna och kura inte ihop dig till en skyddande boll)... Kolla hur folk med starkt självförtroende håller kroppen och härma dem lite! Försök med kroppen att se ut som om det inte alls var något märkvärdigt att du pratar med just den här människan just nu. Då börjar det troligen faktiskt också kännas som att du inte gör något ovanligt eller ovant - kroppen lurar hjärnan!

Så, börja med det här och skriv in igen om du vill ha mera tips! Bara kom ihåg att se på det här som en inlärningsprocess, något du ska lära dig så småningom!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna


Hej igen, här har du fått ännu mera svar av en tjej (som en fråga):

"Svarar till båda frågorna RE: Kontakt med tjejer

Fråga: Hej på er! Jag läste båda era brev. Ni två är inte ensamma om denna situation. Jag känner själv att jag inte passar in någon stans. Som du killen beskrev att du har lättare att prata med killar än tjejer. Jag känner på samma sätt, jag har lättare att prata med tjejer än med killar. Du är inte ända som blir tyst när du möter den du tycker om. När jag skall gå och prata med den killen som jag gillar så brukar vi hälsa på varandra och jag går och sätter mig bredvid honom, men sen ja, då sitter jag bara där helt tyst och vet inte vad jag skall säga. Det känn väldigt hämst med allt krångel och jag förstår dig till 100% Jag tycker att jag är ganska osocial och skulle gärna vilja ändra på det.

Hoppas du/Ni läser detta brev och jag önskar all lycka åt er!! <3 <3"

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hejsan, är en tjej på 22 år och tror jag har börja fallit för en kille 17år
Läs mera

jag e ilag me en pojk, men ja veit int om ja älskar han. ja trodd att ja gjo he, he va ja som gjo first move, men ja veit int nameir.
Läs mera

Hej! Här kan det komma många frågor. Jag är på g med en kille. Vi har haft sex redan och jag blev av med oskulden, jag kan ännu fundera om vi gjorde det för tidigt? Han var dock försiktig med mig och ...
Läs mera

Min partner använder alkohol och blir påverkad samtidigt som han även ändras personlighetsmässigt. Jag och min sambo träffades snart tre år sedan. Min partner är väldigt social, intresserad av olika s...
Läs mera