Långdistans förhållande

Hejsan,

Nu vet jag ju inte så mycket bakgrund till ert förhållande. Vilket land han kommer ifrån, hur och när ni har träffats osv. Men det verkar som att det inte är frågan om något av de närmaste länderna här omkring. Det är ju ledsamt att hans föräldrar inte kan stöda er i er kärlek. Du har antagligen också träffat dem. Det skulle kanske vara bra att fundera över varför de inte verkar vilja att ni ska vara tillsammans. Tror de att du ska lura ut honom på dåliga nöjen, eller kommer han från ett land med starka religiösa traditioner som kräver att man gifter sig med någon som har samma tro....Jag misstänker att det bästa, eller åtminstone kanske det första ni borde göra är att försöka få hans föräldrar över på er sida om det är möjligt. Hur är det med dina föräldrar då, vad tycker de om detta? Kunde de på något sätt kanske hjälpa till med att få hans föräldrar vänligare innställda? Jag vet ju inte heller i vilken ålder han är men jag antar att han är ungefär i din ålder. Då borde han ju nog egentligen kunna rätt så bra själv bestämma hur han reser och rörs i livet. Förstås lite beroende på från vilket land han kommer, det finns ju nog undantag. Jag kan så förstå och känna hur trist och frustrerande det säkert är då det är långt emellan er men ni är så kära och vill verkligen vara tillsammans. Det är svårt att hitta en lösning på detta.Men såklart går det att ordna om båda vill och är beredda på att kanske kämpa lite extra för det.

Jag kan också tänka mig att han ifall hans föräldrar sätter så emot att ni skulle vara tillsammans känner han sig sliten mellan er båda. Det kan inte vara så jätte lätt för honom heller att gå emot sina föräldrar och eventuellt tänka att han ska flytta från sitt land och kanske bryta med sina föräldrar. För att sen komma hit till vårt land som han kanske inte vet något om. Hur funkar det här i landet med jobb, arbetslöshetsunderstöd, studier, lån, bostad mm mm. Om han dessutom kommer från ett helt och hållet annorlunda land men helt annorlunda stystem så kan det bli rätt så omtumlande för både honom och dig om han skulle flytta hit. Om han kommer hit alldeles ensam från ett land långt bort ifrån utan sina vänner och familj så blir det ganska stort tryck på dig och dina vänner och din familj att ta hand om honom och hjälpa honom till rätta här. Med risk för att låta som den tant jag är, vad skulle han göra när han flyttat hit, studera, jobba? Kan han språket/språkena här i landet?

Jag vet att jag låter negativ nu men det är inte sådär bara super duper lätt som en plätt att tänka att någon ska flytta mittiallt och att allt ska bli så perfekt och ljuvligt. Den krassa verkligehten kommer tyvärr emot, med elräkningar och mat som ska handlas. Jag hade i tonåren en kille från Lanzarote som hade stora planer på att flytta hit till Finland. Han var tom hit och hälsade på en gång. Men det var så mycket vardagsgrejer som satte grus i maskineriet så det rann tyvärr ut i sanden sen. Men det kan också hända att vi skulle ha varit för olika varandra. Nu efter att ha varit gift med en finlandssvensk karl i 20 år så kan jag tänka  att VI har en massa olika inställningar och funderingar om saker och ting så vad skulle vi inte haft med den starkt troende muslimen jag hade planer på att dela mitt liv med en gång i tiden.....

Jag vill nog ändå avlsuta med att skriva att jag såklart hoppas och tror att allt ska reda upp sig för er och att ni ska kunna leva tillsammans. Men om det är meningen att det ska vara ni två så kommer det att bli det <3

Börja med att försöka få hans föräldrar över på er sida, då blir det så mycket lättare och smidigare på alla sätt. Ta hjälp av egna föräldrar.

Många varma kramar till er båda från ungdomsinformatören Sanna