Libido?

Hej emilia!

Bra fråga! Vi tror absolut inte att du är ensam om att vara kåt jämt och ständigt - speciellt inte bland tonåringar ;).

Alla har vi lite olika mycket sexlust och det varierar från stund till stund och från livsskede till livsskede. Alla har vi perioder då vi har mera lust och andra gånger har vi knappt någon lust alls. Man kan säga att sexlusten beror på tre huvudsakliga grejer. Först humöret! Man kan inte vara kåt om man är på dåligt humör, stressad, orolig, sjuk, deppig eller arg. Kanske är det inte heller så enkelt att ju bättre man mår, desto kåtare är man - men det finns ett klart samband mellan lycka och välmående och kåthet. Eftersom vi först och främst tänder med hjärnan, det är därifrån de flesta impulserna kommer. Sedan så påverkas såklart sexlusten också av förälskelsen - ju mer nyförälskad desto mer vill man ha kärestan. Men efter ett tag lugnar de nyförälskade känslorna ner sig, för att det sedan ska visa sig om det fanns något djupare och stadigare att bygga på, och då brukar också sexlusten lugna ner sig (läs mer om de här "kriserna" i Parförhållandet här på Decibel)

Sedan hormonerna. Vi känner alla till att man är betydligt kåtare i tonåren än som 30-åring överlag, just för att könshormonerna leker tornado i kroppen under puberteten och en bit efter. Det sägs tex att en tonårskille har 7 gånger mera testosteron i blodet än en vuxen karl, vilket såklart gör att han är oftare och starkare kåt också. Det är inte lika utforskat hur tjejernas hormoner under puberteten påverkar deras sexlust (när det gäller hormoner är vi kvinnor överlag betydligt mer komplicerade än killar), men vi vet ATT den gör det. Det bara syns inte lika tydligt och talas inte lika öppet om. Vi vet också att syntetiska hormoner tex ur p-piller kan påverka sexlusten negativt, att man kan få mindre sexlust av hormonella preventivmedel. Men igen, det är personligt det här också, så precis som att den ena kanske vill mera än den andra i ett heterosexuellt förhållande, så kan det vara skillnad mellan tjejerna i ett homosexuellt förhållande.

Det tredje som påverkar sexlusten är vanan. Se, vårt sexuella sug styrs nog en hel del av tillgången, alltså det är faktiskt så att får man mycket sex (orgasmer framförallt), desto mer vill man ha - för det mesta i alla fall och till en viss gräns (alla blir nog nöjda förr eller senare). Vissa är exempelvis vana att onanera regelbundet och vet att de mår bra av det - och sexuell frustration har vi ju nog också hört talas om, eller hur ;)? Därför får många som har dåligt med sexlust rådet att "just do it" i alla fall, att ha sex fastän man till en början kanske inte känner så stor lust. För lusten kommer för det mesta under sexet och snart vill kroppen ha mera. De njutnings- och må-bra-hormoner (endorfiner, oxytocin, dopamin osv) som frigörs under orgasmen får oss inte bara att må bättre för stunden, utan kroppen vet att det är hälsosamt för den och vill därför ha mera. Visst kan man bli sexberoende, alltså beroende av kicken och tillfredsställelsen som orgasmen ger, men det är egentligen rätt ovanligt. Att vilja ha mera är alltså för det allra mesta helt naturligt.

Man kunde eventuellt också lägga till en fjärde: personligheten. Vissa har starkare sexdrive, andra svagare. Men oftast övervinns de här personliga egenskaperna av de tre grejerna här ovanför. Oftast är det livet, partnern och det allmänna måendet som bestämmer hur mycket och hur ofta man vill ha sex och direkt "sexgalningar" eller frigida personer är yyyytterst sällsynta. Vill du "aldrig" ha sex beror det säkert mest på förhållandet i sig, på humöret och måendet och på livssituationen.

Som sagt så är det vanligt att de två personerna som har ett sexuellt förhållande med varandra har olika mycket sexlust. Det är nästan en klassiker att killarna i ett heterosexuellt förhållande vill ha oftare än tjejen, som har "huvudvärk" eller "sexstrejkar" tills han börjar göra sin del av hushållssysslorna. Men det kan lika gärna vara tvärtom och det kan vara så bland parterna i andra sexuella förhållanden. Som med allt inom kärleksförhållanden, så är vi inte alls alltid lika, vill inte lika eller tycker inte lika. Det hör till de grejer vi måste lära oss att kompromissa om, för får den ena som den vill är den andra inte lycklig. Så säger din flickvän så om dig: prata om det. Stör det henne? Varför? Hittar ni en kompromiss?

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna