Love

27.09.2015
Hej! Nu är det så att jag hade träffat en kille i sommar på läger. Efteråt började han skicka med mig och så höll det på i några månader, tills vi äntligen skulle till hans hemstad på ärenden, så då passade jag på och tog chansen att fråga om han ville träffas. I våran chatt hade vi talat mycket och vi kan typ prata om allt och inget. Han hade också skickat/skickar att jag är så snygg/söt osv... <3 så sa han att han nog kunde komma (han känner min yngre bror också) så nör han väl kom så var han mer blyg och stammade ibland också. Men guuud vad jag blev ännu mer kär i honom...:) ps. jag lät min lillebror få vara med så att det inte skulle bli så stelt första gången vi träffades igen efter lägret. ;) han är så snäll och samma "typ" som jag känns det som och så är han ju snygg också heh.. Det enda jag ville vara var att krama honom osv. Fast min lillebror tror jag inte vet om att vi gillar varandra så det blev ju så att vi inte precis visade nåt "öppet" men mössa gång tror ni då att det är bättre att vi är ensamma då? Fast det kändes som att så fort min bror försvann så blev han smått rädd/nervös när det bara var vi två..? Som om han kände någon press att han borde göra nåt särskilt..? Vad tror ni det berodde på? - Avicii
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

05.10.2015

Hej - Avicii :)

Vet du, min magkänsla med hela din fråga är go for it, girl! Det låter som att du gillar honom, han gillar dig, ni vill gärna båda två träffas mera, skriva mera, vara mera med varandra - så varför hålla tillbaka?

Jo, folk brukar fundera på huruvida det exempelvis är smart att ha ett förhållande när man är ung eller om det är värt att satsa på när sannolikheten ändå säger att det inte kommer att hålla (sällan ens tonårsromanser räcker livet ut). Men jag säger: äh struntprat ;)! Personligen tror jag att sådana argument oftast bara visar hur rädd och osäker man känner sig - men det är fullt naturligt och förståerligt att vara lite rädd och osäker inför kärleken. Det hör nästan till! Folk är ofta rädda för det som man inte kan något om och inte får någon garanti på förhand om, och som man samtidigt investerar känslor i. Men utan att våga, så kommer det aldrig att bli till något: man kommer aldrig att uppleva något och lära sig något av det, formas som människa, bli rikare på kunskap och erfarenheter...

Alla är nervösa när det gäller kärlek, alla är lite rädda att göra bort sig - och vem är nu riktigt "expert på kärlek" när man är mitt i tonåren? Vi är alla nybörjare i början och funderar alla hur man egentligen borde eller inte borde bete sig tillsammans med den man är kär i. Men det betyder också att man inte behöver lägga ribban så högt och ställa så stora krav på sig själv. Det lönar sig ofta att ta sekunden som den kommer istället och försöka se det som är istället för att försöka klura ut alla tänkbara analyser av hans beteende.

Så ja, försök ordna så att ni ska kunna träffas igen. Det behöver ju inte vara något märkvärdigt, det räcker med en glass på torget och att ströva runt på stan en stund. Eller cykla tillsammans ner till hamnen och sitta på en brygga och dingla med benen. Den stilen. Detsamma gäller ju egentligen all er kontakt, även när ni skriver till varandra. Det behöver inte vara något brilliant eller fantastiskt kul eller djupt eller något, det räcker med att vara den trevliga versionen av sig själv. Man behöver inte vara supersnygg och cool med läckraste håret och dyraste kläderna om man är varmhjärtad och gladlynt. För det är ju inte ditt hår han ska prata med. Samma sak gäller honom: försök se killen under ytan. Det spelar ingen roll egentligen vilken typ av kläder, dialekt, mobiltelefon, ursprung, hudfärg eller religion han har, det är bara yttre omständigheter och säger ingenting om hans hjärta. Han kan kanske göra dig väldigt lycklig - och det är ju allt som spelar någon roll, både för dig och för alla som bryr sig om dig. Ge honom en chans i alla fall. Även om det inte skulle hålla livet ut betyder det inte att det skulle ha varit bortkastat - jag tror personligen inte att kärlek någonsin kan vara bortkastad.

Så modigt bara nu, gumman! Ta för dig av livet och våga chansa <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

6 Kommentarer

  • :) 27/09/2015 7:48am (10 år sen)

    Hej! När man för första gången träffar nån så kan det bli nervöst men ju mer man träffas så blir man mindre blygare för varann

  • Den rastlösa 01/10/2015 5:28pm (10 år sen)

    Kommer svar snart? :D ;)

  • Samma tjej igen 03/10/2015 9:00pm (10 år sen)

    Förlåååt för jättemånga ps. Men det här borde bli den SISTA... Nu är det så att bi har bestämt träff igen om 2 veckor och då kommer han hitåt istället. Då är min fråga vad ska man hitta på då när vi träffas? Och ska jag vara ensam den här gången med honom elr ha med min lillebror igen som han också knr/är vän med, eller nån kompis till mig? Tacksam för råd och tips! :)

  • . 06/10/2015 3:58pm (10 år sen)

    Var det menat att svaret skulle komma igår? ;)

  • Girl 06/10/2015 6:50pm (10 år sen)

    Hej joo det är ingen fara :) det e förståeligt om du skulle hålla den där presentationen, hoppas det gick bra :D

  • . 07/10/2015 9:05pm (10 år sen)

    Hahah jag gissar svaret kommer imorgon då istället när det inte kom idag ;) #ingenpanikomduharglömtigen ;)

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Min pojkvän säger jätte elaka saker till mig då han är arg och det sårar mig jätte mycket. Där emellan är han snäll och visar att han vill vara me mig men så fort vi bråkar eller han är arg så börjar ...
Läs mera

Hej! Hur ska man berätta till sina klasskompisar att man är lesbisk? Då de mobbar alla som inte är straight
Läs mera

Jag vet att detta kanske låter töntigt men jag stressar väldigt mycket över min och min sambos relation och förlovning.
Och jag vill absolut inte tjata för en ring men jag börjar få stress över att f...
Läs mera

Hej! Jag har börjat träffa en helt fantastisk kille och han känner samma!! Dock har jag "anxious attachment" och vet inte hur jag ska ta mig ur det, blir lessen bara för att han inte skickar något på ...
Läs mera