Man vill ju bara att allt ska ordna sig så som det skall vara tillslut, nog för att mycket gör de också.
Jag vet att jag inte har förklarat så mycket som själva situationen just nu, men jag ville nu bara skriva av mig lite, dela med mig av de jag har lärt mig, men förstås blir ja ju också glad om ni kan svara lite på detta :)
H: En fundersam tjej
Hej du fundersamma tjej!
Tack för din underbara fråga (eller skriva-av-mig-text)! På riktigt, det var härligt att läsa om hur du tänker och hur väl du återhämtar dig. Det är så skönt för oss också att någon gång höra när ni klarar er bra, fastän ni haft det svårt och tungt! Faktiskt så har vi idag just svarat på tre frågor där tjejerna mått väldigt dåligt av "kärlek" och vi blir så nedslagna - så det är underbart att inte behöva hjälpa dig så mycket, bara uppmuntra dig att fortsätta på samma stil!
Och det är så många av dina ord som vi inte kunde ha sagt bättre själva som råd och åsikter åt dig! Du skulle se hur vi sitter och nickar nöjda när du skriver sådant som "min HITTILLS livs stora kärlek", "nog för att jag kommer det [hitta kärlek igen] FÖRSTÅSS" och "VÄRD någon som mig"!!! Det är precis så här vi skulle önska att ni alla skulle tänka och känna! Det låter som att du har en hälsosam grundtrygghet i dig själv och känner dig själv ganska väl. Och det låter som om du upptäckt ett par av Livets Stora Sanningar (á la Liselott&Sanna i alla fall ;)). Du har förstått när kärleken börjar kosta mer än den smakar, dvs när den inte längre ger mer än den tar (eller han tar mer än han ger). Du har förstått när det är dags att släppa taget, även om det tar sjukt och är svårt. Och du har en förströstan om att allt nog kommer att bli bra och att du kommer att bli älskad och älska igen. OCH du har föstått vikten av att vara lite självisk ibland.
Det sista är en kinkig livsläxa, för det måste ju vara balans. Alltför många tänker alltför mycket på sig själva - vilket syns alltför tydligt i vår egotrippade, självupptagna värld. Också i kärleksförhållanden. Medan andra igen "ger allt" för kärleken och många gånger ger de då för mycket av sig själva. Tex börjar förändra sig drastiskt för att passa älsklingens smak eller livsstil - eller är bara så självuppoffrande och empatiska att deras egna behov inte blir tillfredsställda. Då händer det lätt att det som de menade i all välmening inte gjorde dem så lyckliga sist och slutligen. Kanske är det här en vanlig "kvinnofälla", för det är ju oftast vi som är mer omhändertagande, känslomässiga och förstående - medan den stereotypa manliga österbottningen är ganska usel på att visa känslor och ta hänsyn. Så vi tjejer har rätt ofta skyhöga förväntningar på våra män också, allt från förhoppningar om komplimanger till drömmar om tårdrypande kärleksförklaringar. Så då blir vi lätt lite besvikna och missnöjda. Balans och harmoni, alltså.
Som sagt, klart att du kommer att hitta någon att ösa all din ömhet över, någon som ser dig som det kap du är ;) Vi skrev just i ett annat svar: Att få lite ärrvävnad på hjärtat gör bara hjärtat starkare och svårare att krossa! This shall also pass!
Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar