Nånting känns fel!

Hej,
Så fint att du tar kontakt och frågar om din situation. När vi blir fundersamma över saker som händer oss är första (och kanske största) steget alltid att våga fråga någon om råd och hjälp. Det är en styrka i sig, att kunna och våga fråga och be om hjälp.

En av de allra värdefullaste sakerna vi kan lära oss i livet tror jag är att reagera då "någonting känns fel". Du skriver att du känner dig litet obekväm med hur snabbt förhållandet går fram och att du ser tendenser till något du inte vill se, därför att du känner igen det sedan tidigare. Det låter som om din relation till din pojkvän rör upp många tankar och känslor i dig. Min förhoppning är att du håller fast vid detta; att du verkligen tar dina känslor och dina reaktioner på allvar. Att du ser dig som den värdefulla, fina människa du är, tar hand om dig själv och funderar litet mer på vad allt det här egentligen kan handla om.

När vi tycker litet olika i en relation så kan det ibland handla om att vi pratar förbi varandra, eller missförstår varandra. Oberoende om det i ditt fall är så, och ni kanske kunde komma närmare varandra och förstå varandra genom att prata mera öppet om hur ni tänker och känner, så tror jag att du nu ska vara väldigt aktsam med dig själv och dina känslor. Fundera på vad det gör med dig att vara tillsammans med någon som kanske både skrämmer och lockar. Och fundera på om det är värt det? Du skriver att du älskar honom och det är fint men ibland kanske vi behöver älska och skydda oss själva mer än vi ska älska någon annan. Ibland kan vi hålla fast vid en person och kärleken till den personen av orsaker som mera har att göra med vad vi lärt oss av livet och vad vi varit med om tidigare. Vi människor funkar ofta så att det som är välbekant (fastän det kan vara destruktivt) känns tryggare/bekvämare är det vi inte känner till eller inte är vana med.

Det ligger säkert en del av sanningen i det att du, med din erfarenhet, drar dig undan därför att du nu känner att det börjar bli allvar mellan er. Också det du berättar om att du blivit våldtagen flera gånger har säkert något med saken att göra. Nu vet jag inte när detta har hänt men oberoende så önskar jag verkligen att du skulle kunna prata med någon om det. Att bli utsatt för ett sexuellt övergrepp är en stor sak i en ung människas liv och jag hoppas att det finns någon du kan vända dig till.

Efter ett övergrepp är det mycket vanligt att vi förtränger det som hänt, eller att vi gör händelsen "mindre" än vad den egentligen är. Så fungerar alla människor, vi kan liksom inte hantera allt det smärtsamma på en gång utan måste portionera ut det i bitar. Viktigt är att vi får hjälp med att hantera dom här bitarna och med att sätta ihop bitarna igen, så att vi så småningom kan gå vidare. Jag vill vara mycket tydlig med det att det finns INGET beteende, INGA omständigheter i världen som kan ge en annan människa rätt att förgripa sig på dig. Det finns inte heller något hos dig som är orsaken till det du varit med om. Men du behöver få prata med någon trygg, omtänksam person som kan gå igenom det du upplevt med dig. Sedan tror jag också att det så småningom klarnar hur du ska handskas med din nuvarande relation. Allt hänger ihop i livet, fastän det inte alltid är så lätt för oss att se olika situationer i sin helhet när vi befinner oss mitt i dem. Massor med mod och styrka önskar jag dig, mod att stå upp för dig själv och vad du känner just nu och styrka att fatta de beslut som är rätt för dig!

Hälsar Susanna H.

Tillägg från ungdomsinformatören Liselott:

Underbart att du skrev in till oss! Vi hoppas att det redan känns en smula bättre bara för att du fick sätta ner dina tankar och känslor "på papper" och BÖRJA berätta för någon. Vi önskar så att vi skulle kunna hjälpa dig mera direkt, åtminstone att vi kunde komma och ge dig en innerlig och varm styrkekram.

Jag håller fullkomligt med Susanna om att du behöver lite stöd, tröst och förståelse från en utomstående nu, och gärna från en som har kunskap, metoder och erfarenhet att hjälpa till med knepiga relationer och livssituationer. Det var superbra att du började berätta för oss och tog det första steget mot att börja må bättre och känna dig tryggare, men ta ett litet steg till, visst vännen? Be om mera hjälp! Det är inte svårt, det är bara att ta fram telefonen och ringa, jag ska berätta vart du kan vända dig. Utan att avslöja varifrån du är, så ska jag försöka hjälpa dig att hitta någon att prata med.

Ett tips först bara: oavsett vart du går för att få hjälp, så kan du börja med att printa ut det här som du skrev till oss och visa för den du ska prata med. Då får ni en naturlig och snabb start på samtalet och han/hon vet direkt hur du känner det och vad du tänker.

Det första ställe som du kan kolla in är Ungdomsstationen Klaara i Vasa. Din kommun har ett avtal med dem så ungdomar i åldern 13-24 får gå gratis till dem. http://www.vaasa.fi/Pa_svenska/Social-____halsovard/Barn__ungdomar__familjer_/Ungdomsstation_Klaara_. Där kan de hjälpa dig på svenska med allt från kärleksbekymmer till livskriser. Du kan antingen bara traska in till dem eller ringa och beställa tid.

Skulle du ha varit 18 år eller yngre, så skulle jag direkt ha tipsat om Folkhälsans tonårspoliklinik i Vasa, för din kommun har ett avtal med dem så att ungdomar under 19 får gå gratis till dem. Det kan hända att de ändå skulle ta emot dig och det är mycket möjligt att de kan tipsa dig om andra hjälp-ställen eller privata psykologer. Att gå till en psykolog gör man när man har lite värk i själen, på samma sätt som man går till tandläkaren när man har värk till en tand. De på Folkhälsans tonårspoli vet dock vilka psykologer som är speciellt bra med ungdomar.

Din kommun har också en psykolog som man får gå till, man bara ringer och bokar tid. Psykologen finns vid HVC, så gå in via din kommuns hemsidor och sök under Hälso- och sjukvård (jag ids inte skriva ut telefonnumret, så att ingen ska veta varifrån du är).

Så gullavännen, håll fast vid ditt mod nu och ring och boka en tid till någon att prata med. Man måste inte ha gigantiska problem för att få hjälp och det finns absolut inget skamligt med att be om råd - däremot är det ju att ta hand om sig själv och försöka få ett bättre liv.

Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatören Liselott