Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ett halvt år nu, och jag älskar honom så otroligt mycket, jag är bara inte säker på vilket sätt.. Jag får inte längre pirret i magen av at träffa honom, även om jag blir glad.
De senaste dagarna har jag varit så irriterad på honom/skämts över honom, och ja, han är en väldigt intensiv person, det medger jag. Medan han är så pytt på mig och ofta säger hur han älskar mig, och visar det, han vill spendara så mycket tid med mig som möjligt, medan jag når min gräns allt snabbare. Han är perfekt för mig, han gör mig stark, säker och lugn, jag behöver ha honom i mitt liv på ett sätt eller ett annat, av flera orsaker. Dock känns det själviskt av mig.. Jag har gillat honom i 2 år typ, medan han fick upp ögonen för mig i slutet av 2016 först, så jag antar att det bara kan vara det att jag har kommit över den "första förälskelsen", medan han fortfarande är i den. Jag har börjat tänka som att 'jag inte hör hemma i ett förhållande', eller, inte med honom. Äääh jag vet inte..
Jag överväger inte att göra slut, även om tanken har dykt upp ofta de senaste dagarna (ikväll starkare än någonsin). Jag vet att om jag gjorde slut med honom så skulle han bli förkrossad, kontakten med våra gemensamma vänner skulle troligtvis brytas, han skulle må så dåligt... Så det känns som att även om jag ville göra slut så skulle det inte vara ett alternativ, jag skulle inte kunna göra så mot honom..
Så fast jag fortfarande tycker om honom så känns det som att mina känslor svalnar, medan hans verkar intensifieras, och jag kommer inte kunna berätta det åt honom, för det sista jag vill är att såra honom och ta honom ifrån sina (våra) vänner.. Men att inte säga något är ju så otroligt orättvist mot honom, äääh... Jag är inte helt säker på hur jag känner längre, och jag kan inte berätta åt någon av mina vänner/familj, för jag vill inte ha just deras råd och åsikter, och jag vill inte låtsas heller..
Jag behövde väl bara få det här sagt någonstans där det inte gör någon skada..
Laura
Natalija svarar
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hej, Laura
Jobbiga tankar <3
Vardagen kommer alltid emot i alla förhållanden, fast man försöker hålla pirret vid liv. Men det betyder inte att man älskar sin partner mindre, det blir bara på ett annat sätt ett mera lugnt och stabilt sätt. Precis som du också funderar själv. Du har säkert rätt i att ni är i olika skeden av förälskelsen. Det är ju bra att ni pga saker som du skriver i hemliga rutan inte kommer att träffas hela tiden nu på en tid, det kan ge dig lite tid att ätnka över hur du vill ha det i framtiden.
Det är jätte svårt då man byggt upp livet tillsammans med någon annan, man har gemensamma vänner, man gör en massa tillsammans och kanske inte har så mycket utanför förhållandet med sin partner. I början då allt är guld och gröna skogar, känns det helt tillräckligt och man behöver inget mera, men sen då vardagen kryper fram så börjar man längta till något mera, det är helt naturligt. Men såklart kan det kännas jääte hemskt att vara den som avslutar förhållandet och gör den andra ledsen. Men då ska man komma ihåg att sånt sker varje dag, varje minut. Folk kommer över varandra, folk lever ju vidare fast någon dör. På något sätt så hittar man ett sätt att leva vidare fast det först känns helt hopplöst. Om du fortsättningsvis känner att ert förhållande inte ger dig något mera och att du kanske skulle ha det bättre med någon annan så är det orättvist mot er båda att stanna kvar. Då går ni ju båda miste om chansen att kanske träffa någon ni synkar bättre med. Men som sagt var så är det helt naturligt att man genomlever kriser av olika slag i ett förhållande, man ska vidare till nästa nivå. Och ibland ska man vidare till någon annan.
Mitt råd är att du inte lyssnar till någon annan, fast det kan vara svårt. Det är bara du som vet hur du vill leva ditt liv, bara du som känner hur det känns i hjärtat. Det är ju också du som ska leva ditt liv, därför är det du som besttämmer hur och med vem du ska leva ditt liv.
Du kanske behöver tid för dig själv helt enkelt. Det att ni inte kommer ses mycket nu kan göra gott för er båda. Antingen kommer du inse hur stor saknaden efter honom är då han inte är en fysisk del av din vardag eller så glider ni isär. Du är ung ännu och har hela livet framför dig, med eller utan honom. Ta inga förhastade beslut utan tänk noga på de beslut du tänker göra. Ni borde sätta er ner och diskutera om det här så du får chansen att förklara hur du känner. Inget förhållande är perfekt, det kanske bara känns såhär just nu.
Många kramar från ungdomsinformatören Sanna och socionomstuderande Natalija
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar