orkar inte mer

Hej ”the lonley boy”,

Känslan av ensamhet ÄR en väldigt jobbig känsla. Och det kan vara mycket svårt att ta sig ur den ”positionen” om man hamnat tillräckligt djupt i den. Fast man vill och fast man försöker. Kanske blir känslan av att vara ensam i världen till och med så stor att det känns som att det vore bättre att inte ens finnas. Viktigt att komma ihåg då att det handlar om känslor, och att det är när känslorna slukar en som det blir så mörkt och svart. Du är viktigt och värdefull och du behövs här – länge, länge ännu!

Att känna sig ensam hör dessutom ofta ihop med både känslor av skam och skuld och till sist kanske man också börjar ”klanka” på sig själv för att man känner sig så ensam. Man börjar tro att det är något fel på en själv för att det känns så ensamt. Och då blir ens självförtroende ännu mera nertrampat. Så man hamnar liksom i en ond cirkel. Du skriver att du har haft självmordstankar förut och kommit bort från dem. Så då vet du att det finns den möjligheten, att komma ur en väldigt svår situation. Att du försöker tänka positivt är en bra början! Men som du skriver så är det inte alltid så lätt och funkar inte alltid. Därför att när man trasslar in sig ordentligt i sig själv, fastnar i en ond cirkel, så är det JÄTTESVÅRT att ta sig ur det på egen hand. Då behöver man be någon om hjälp för att få någon slags ordning på trasslet. Så vänd dig till någon vuxen och be om hjälp, innan du hamnar i riktigt destruktiva tankar igen! Prata med skolhälsovårdaren eller skolkuratorn eller skolpsykologen. Dom finns där för att hjälpa just i sådana här situationer. Det är inte meningen att vi ska klara allt själva – hela tiden – utan vi människor finns ju här i världen för att bry oss om och hjälpa varandra. Kanske finns det också andra vuxna omkring dig som du känner att du kan prata med, dina föräldrar, någon släkting eller kanske någon på gymmet? Eller ring någon av de telefonnummer du hittar på http://www.decibel.fi/hjalp/ om känslan av ensamhet blir riktigt akut.

Alla människor går igenom perioder då man känner sig mer ensam, det är en naturlig del av livet. Så alla kan känna igen sig i dina funderingar och kanske dela med sig av sina tips på hur de handskas med ensamhet eller dålig självkänsla. Men då behöver du vara modig och börja prata om hur du känner – och det är kanske inte så lätt just då ensamhetskänslan är ”på”. Så använd dig av att du inte är ”på de sättet blyg” och var modig och börja prata med någon! Så att du får det stöd du behöver just nu för att komma vidare. Att leva sitt liv är litet som att lägga ett pussel, vi får ta en bit i gången...och ibland kan det ta lääänge att hitta rätt bit! Men ge inte upp, tänk på att när du ber om hjälp för det du känner så tar du hand om dig själv och din insida – på samma sätt som att du tar hand om din utsida när du går till gymmet. Och alla bitar av oss – både insidan och utsidan - behöver tas om hand för att hela vi ska fungera, för att vi ska få pusslet byggt.

En varm kram i höstmörkret!

H.Susanna